Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Martin Ekdahl
publicerad 6 jul 2010 kl. 06.00:
Göran Lindberg - bokslut över ett feministiskt felslut
"Nu sitter Lindberg inför rätta. Kanske var feministerna så lyckliga att få över en spelare från den andra planhalvan in i det egna laget att de inte märkte att de närde en orm vid sina bröst?"
I slutet av 90-talet och början av 00-talet rasade feminismen som en präriebrand över det svenska politiska landskapet. Politiker och andra makthavare tävlade om att profilera sig som de mest rättrogna feministiska förkämparna och gjorde vilda utspel för att befästa denna övertygelse i folkets medvetande. Hotell som hade kabel-TV med nattlig vuxenunderhållning skulle bojkottas, barbiedockor skulle bytas ut mot könsneutrala leksaker, flickor skulle inte få bära rosa kläder. Feminismen gick likt Alexander den Stores här från seger till seger i kampen mot könsförtrycket. Den främsta triumfen av dem alla måste nog ändå vara sexköpslagen som förbjöd köp av sexuella tjänster. Att köpa sexuella tjänster av andra vuxna och myndiga människor blev därmed (ironiskt nog, vi återkommer till det) jämställt med våldsbrott som våldtäkt och övergrepp mot barn.
Feministernas arsenal av uppslag visste inga gränser. Genusforskare spekulerade i förekomsten av hemliga manliga nätverk med satanistpedofiler som offrade barn i skogen i ockulta ritualer. Begreppet "Män är djur" myntades. Journalister, författare och krönikörer övertrumfade varandra med att använda putslustiga uttryck som "gubbslem" och "fittstim" som slagord i den upphöjda kampen. Allt för att kunna sola sig i den genusteoretiska strålglansen. "Arga unga tjejer" skällde ut datanördar som satt i gymnastiksalars mörker och spelade dataspel för att de var, tja, killar. De "arga unga tjejerna" fick stående ovationer av medierna för bedriften att leta reda på några nördar som de annars inte ens skulle snegla åt och ge dem en skopa ovett för vilka manliga maktövergrepp dessa könsförtryckare nu kan ha utövat.
Det starkaste affischnamnet för denna rörelse var dock inte en politiker, forskare, "mediepersonlighet" eller arg ung tjej. Det var inte ens en kvinna. Nej, det var en medelålders manlig polischef; Göran Lindberg, eller "Kapten Klänning" som han spefullt kallades av sina belackare i den testosteronstinna poliskåren. Göran Lindberg gjorde karriär genom att profilera sig som den störste av alla feminister. Han lanserade sig som polisen som brydde sig och tog striden för kvinnornas rättigheter. Detta visade sig vara en lyckosam strategi. Lindberg rekryterades som rektor för Polishögskolan och utsågs till förkämpen mot kårens machokultur. Han tillsatte en stab av kvinnliga chefer och bar sitt öknamn som en medalj.
Och snabbt blev han den feministiska elitens älskling. Kvinnojourer, media och politiker kramade nästan sönder den mjuke polisen med det stora hjärtat. Lindberg höll bejublade föreläsningar för storögda gymnasietjejer. Han var i allas blickpunkt, dompterade publiken, spred det feministiska evangeliet - ett evangelium som byggde på lika delar jämställdhet och ickevåld. Han var en feminist som ville "bekämpa all sorts våld. Fysiskt, psykiskt, krigs-, skövlings- och 'jag-tar-vad-jag-vill-ha-men-skiter-i-andra'-våld." Detta var ett enkelt budskap som slog rot i åhörarnas hjärtan.
Samtidigt förde Lindberg ett hemligt dubbelliv och ägnade sig åt just de saker som han sade sig vilja bekämpa. Han utövade fysisk och psykisk skövling och tog vad han ville ha. Han bröt mot sitt och samfundets högsta bud - "Du skall icke köpa sexuella tjänster" - och allt tyder på att han gjorde det av minderåriga. Fjortonåriga flickor i puberteten som knappt ens hade fått bröst och som aldrig skulle ha tillåtits att arbeta som prostituerade i de länder där sådant är lagligt. Och inte nog med det. Vittnesmålen berättar om en man som utövade våld och hot som verktyg i sina försök att uppnå sexuell upphetsning.
Men till slut föll korthuset samman. I samband med en annan utredning dök Lindbergs namn upp. Utredarna började intressera sig för hans förehavanden. Lindberg hade fiender inom kåren och detta var en gåva som ingen utredare hade kunnat tacka nej till. Då härvan reddes ut framträdde ett mönster, bilden av en man med två personligheter; en politiskt korrekt kasperdocka och en annan, mycket mörkare - bilden av en man som systematiskt hade köpt sex, utövat våld och begått övergrepp. Nu sitter Lindberg inför rätta för dessa anklagelser och ständigt nya offer framträder och vittnar om hans sadistiska sexuella dubbelliv.
Kanske var feministerna så lyckliga att få över en spelare från den andra planhalvan in i det egna laget att de inte märkte att de närde en orm vid sina bröst? Så berusade av andlig upphöjelse och självrättfärdighet att de inte lyckades genomskåda den ulv i fårakläder som de släppte in i sin hord. Vi vet ännu inte om Lindberg verkligen döms för köp av sexuella tjänster, våldtäkt och misshandel, men vi kan ändå lära oss något av denna historia. Det gäller att inte bli fartblind, att kunna urskilja detaljerna och se nyanserna under resan, så att man inte förblindas av det strålande målet i fjärran.
Kampen för jämställdhet skall inte vara ett krig, där fiendens fiender är ens allierade och där ändamålen helgar medlen. Jämställdhet är rätten att göra det bästa av sitt liv, rätten till lycka, vare sig man är kvinna eller man. Det är en rätt som Lindeberg av allt att döma har fråntagit flera unga flickor genom sin framfart under feminismens täckmantel.
Martin Ekdahl, ännu en stackare som tror på pennans makt
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
