Leif #17 - förlåt att jag felstavat ditt namn - det har inte varit avsiktligt.

Inte heller att öka oskönheten i världen med en ironi som riktar sej till vad du måhända kan förstå som förståndskroppen som i samverkan med det du kallar känslokroppen genom denna ironiska stimuli kan fås att sprattla lite i sin snara.

Då förstår du Leif Erlingsson kanske att jag skrev det jag föreställer mej behöver skrivas - inte för att förvärra den situation vi lever i, utan för att sätta fingret på en och annan öm punkt i vår konstitutionella dumhet som det vore bra att vi blir medvetna om - inte minst du min vän.

Att du så självklart såg att jag lagt upp texten så att jag "kunde skylla på att det var ironi" visar att du inte riktigt fattat min strategi - det handlar inte alls om att "skylla" på någonting - du förstår säkert att jag inte behöver skylla på något - den jag står till svars inför är i första hand mej själv och då handlar det inte om att urskulda - snarare då att konstatera.

Du menar att vi "behöver vara desto fler som med vår fulla avsikt vill ändra på" det destruktiva system som nu leder oss mot undergången. - Ja om vi tror det är möjligt så behöver vi vara fler - minst alla!

Men är en sådan förändring möjlig? - På fullaste allvar, Leif Erlingsson, kan du verkligen föreställa dej - utan att dra in en massa ufon och spektakulära dimensioner, hjälpsjälar från höger och vänster och andra hugskott som du vägrar förklara på direkta frågor - att människans nuvarande egenskaper skulle gagna den egomentala utveckling - jämförbar med att lyfta sej själv i håret - vilket minst är vad som behövs för att någon i grunden räddning till det bättre för mänskligheten skulle kunna åstadkommas?

Och nej Leif - mina texter stjäl inte "vår" kraft - detta "vår" finns inte.

Mina texter är bara små fragment ur den tid vi lever - du överskattar mej och även de lögners kraft du vill höra.
Det enda som skulle kunna ge något hopp och energi är då sanningen sejs med den sanna upplevelsen som källa - och tyvärr Leif Erlingsson, det förefaller som om du vanligen företräder en mycket naiv och förljugen bild av verkligheten - eller som du föredrar att se det "verkligheterna".

Du framhärdar i ditt tal med kluven tunga då du i ena stunden fördömer andra - och i andra framhåller att vi inte ska vara så hårda mot oss själva utan förlåta oss själva, och gå framåt! - Hur vore det Leif om du även försökte tillägna dej förmågan att förlåta andra - förmågan att se mellan fingrarna på dina egna tillkortakommanden har du ju tydligen odlat till fullkomning? Medan du tränar på det kan du ju även försöka se om du inte kan ana andras goda avsikter också - du kanske kommer att bli förvånad.

Jo Leif - det finns många studier, bland annat de som visar att vi skapar krig då vi blivit för många - men det är i princip oväsentligt om vi reproducerar oss i tider av ofärd eller om vi skapar ofärd genom att överreproducera oss - det som betyder något är att vi inte är smarta nog att skapa balans, och att vi istället genom historien löst problemet genom att anställa blodbad.

Kanske vet du även att konst och skönhetsideal till övervägande delen i alla tider gått maktens intressen till mötes mer än att kritisera den.

Om lösningen är respekt och integritet, så undrar jag också hur du menar att du tillämpar detta genom att vara så snarstucken beträffande en bokstav i ditt namn - samt att du med så överdrivna ord som du tar till skriver ner andra människors intentioner?

23 Bizon. Ja jag menar de sociala skrankorna i Kina, som verkar vara ganska enorma på sina håll. Men är de önskvärda, eller kanske nödvändiga för utvecklingen? Kan vara så. Men inte skiljer de väl sig från de som uppstod i USA? Och som sagt Kina investerar i Afrika, och i USA. Kanske har ledningen ambitonen att bli det nya USA,frågan är om det går, de är för många! Iaf, när den fattige blir rik, så blir det samma sak, kanske värre? Många anser ju att Wallenberg var/är mer renhårig än vissa riskkapitalister är. För min del anser jag att mesta möjliga jämlikhet är det bästa målet
Vilken klass man än tillhör, så är det inte riktigt fint, inte kön heller som ändå är mer grundläggande. Själv betraktar jag mig som klasslös, eller en som spelar med alla klasser. "Jokern" som sägs vara en av mannens (tappade det fina ordet) "urprungsroller". Ett (nödvändigt?( komplement till det kvinnliga sociala spelet... Nu halkar jag visst ur lite!
Ingen sätter iaf någon stämpel på mig, varken när det gäller kön eller klass. Men jag vet mitt sociala och biologiska ursprung när/om det behövs, och jag känner mina ideal, som ändå är överordnade det förra. Därför verkar jag aktivt.

Jocke - Nej de sociala skrankorna (klassklyftorna i Kina anser jag varken vara nödvändiga eller önskvärda - det är därför utvecklingen inte kommer över tröskeln till något som skulle kunna benämnas just utveckling utan står och stampar med samma motsättningar som vi historiskt gjort sedan livegenskapen uppfanns.

Ja - när den fattige blir rik, så blir det samma sak. Då slår egoismen vanligen helt över och de tidigare olycksbröderna blir parasiter och motståndare.

Och ja - Wallenberg var säkert mer renhårig en gång i tiden, men skulle han inte kunnat hänga med i det fula spelet inom finansvärlden så skulle han vara helt uträknad för länge sedan.

Är även helt överens med dej att mesta möjliga jämlikhet är det bästa målet globalt sett.

________________________________


Oscar Berven #25

Huva ligen - det var ett tungt inlägg - jaså 2904 tecken? Var inte det ovanligt lite för att vara från mej:-)

Nej när vi talar i så svepande termer som "mänskligheten" handlar det om ganska grova generaliseringar - men det kravet tror jag ändå att jag kan uppfylla att vara så generellt orienterad i mänskligt beteende att jag kan hålla mina funderingar i en acceptabel närhet av de mänskliga grundbeteendena vi här diskuterar.
Men tycker du att jag gör mej skyldig till något övertramp så upplys mej så ska jag antingen försvara min ståndpunkt eller rätta mej.

Du undrar till exempel hur mina orsak och verkansevidens ska tolkas in ponerologiskt i de drivkrafter som styr de egoistiska mekanismer som befintliga maktfamiljer till synes är begåvade med eller förefaller vara helt prisgivna åt som vore det en genetiskt betingad åkomma.
Jag tycker mej se att det är enklare än så - det handlar om social och monetär tröghet. Till exempel detta med ärvda pengar och maktbefogenheter i form av ägda produktionsmedel eller finansinstitutioner.
Genom tiderna har inte alla ägarfamiljer överlevt - många har på grund av sitt ägande klarat sej genom kriserna, vissa även berikat sej ytterligare, men inte så mekaniskt "alla".

Med all respekt för dina försök att finna orsak-verkan så har jag inte för stunden tid att fördjupa mej i dessa, men att fördumning är ett faktum råder det ingen tvekan om - däremot är jag inte så säker på att den sker genom medveten manipulation.
Snarare är det de lössläppta marknadskrafterna som just genom orsak och verkan styr utvecklingen åt ett mer intelligensbefriat håll.

De som investerat i massornas konsumtion tjänar mest på att ge massorna det massorna är villiga att betala för - och massorna är inte smartare än att dom väljer det dom väljer - avvikarna i sammanhanget är dock för få för att jag skulle sätta något större hopp till dessa.

Då det gäller klassklyftor, kan jag tänka mig att det inte är allmänt känt att den moderna socialliberalismens vagga styrdes av Landlords med en magnitud som ställde de dåtidaq konservativa högermännen i ekonomisk strykklass.

Än i dag har vi en politisk adel som ser sin huvudsakliga uppgift att
leda och tjäna folket för vårt eget bästa. Eftersom inga egna medel finns, klarar vi inte av att att skapa en alldeles egen jämlikhet. Att denna gudagåva numera finansieras till 100 procent av oss som skall bli jämlika, har inte förändrat maktbalansen. Klasskamp är för mig mossigare nu än någonsin. Klassamarbetet som började på 30-talet, har enbart hämmat världsekonomins klarast lysande stjärna. Oavsett regeringar, har man övertrumfat allt förstånd med devisen "politiken styr över ekonomin".

Nästa gång vid valurnorna, fundera lite över varför vi i valsammanhang inte reagerar då vi hör ordet arbetarrörelse, eftersom vi inte har någon sådan. Om ingen förklaring framkommer är det helt OK att lägga valsedeln i samma urna som tidigare. Om det däremot väcker en tanke så finns ett alternativ att obstruera, en för många mellanmjölksdrickande svenskar, kriminell handling.

den nya medicinen fokuserar på att bota sjukdom, skada och krämpa. Cyniskt, 'underhåller' de sjukdom -'sjukvård' (genererar profit kanske mest?) för att alldeles för litet eg forska på orsak-verkan. (i tex cancer) ges celldödande, strålbehandlas och smärtstillas det, det är inte att gå till kausalitet, till det faktiskt cancerogena. Men, om man inte nu har grava dödshotande sjuksymptom, så ser vi människor som mer friska än de är sjuka generellt. Jag tror att som man brukas säga om ljus och mörker, endast en enda tändsticka kan ge oanat mycket ljus i ett annars totalt mörker. En slags ljusterapi där vi tamigtusan fokuserar mer på det hela och sunda i samhället, på alla möjl plan. Det sk sjuka kommer naturligt få 'läckande' och reflekterande ljus från det friska ... tror att som kontrast, gamla tiders helande medicin likt shamanism och druidism tog fasta på detta.

I Freuds psykoanalys (som jag i detta nu råkar läsa om) har man i engelska (och de flesta andra översättningar tror jag) från tyskan förvanskat och allvarligt feltolkat Freuds andemening och terminologi och 'vetenskaplifierat' hans tänk. Han hade mycket mer ande, själ och positiv och kärleksfull helhetstänk snarare än den mörka, 'fysiskt' pillertrillande 'hårda' psykiatrin och psykologin som den ordineras idag.

”Psykoanalys är till sitt väsen en bot genom kärlek” skriver Freud i brev till Jung

Bruno Bettelheim skriver om tex 'psyche' i Freud och Människans Själ; ”Psyche” är själen - en term full av den rikaste innebörd, rik på känsla, mångsidigt mänsklig och – ovetenskaplig ... Engelska läsare av Freud blir ytterligare bortkollrade av det faktum att på engelska ligger tonvikten i ”psykoanalys” vid ”analys”. På så sätt understryks den del av ordet vars bibetydelser är vetenskapliga. I det tyska ordet Psychoanalyse ligger tonvikten däremot på ordets första del – på ”psyche”, själen ... Det var Freuds betoning på själen som skilde hans analys från andras. Vad vi tänker och känner om människans själ -vår egen själ- är det viktigaste av allt enligt Freuds synsätt.”

Berättelsen om Psyche talar vidare om hur man måste gå ner i underjorden och låta upplysa sig för att nå gudomlighet osv ...