19/ Janne B, Det är vetenskapligt belagt att Herodes dog två år före Kristi födelse - så lite haltar berättelsen i Bibeln.

23/ Den Herodes som omtalas i Bibeln i anslutning till Jesu födelse måste varit Herodes den store. Efter konsultation av wikipedia ändrar jag mig och säger att han dog 4 år f.Kr. Herodes Antipas var den som dödade Johannes Döparen. Emellertid förtar inte sådana små bagateller som fyra år hit eller dit den bibliska berättelsens storhet.

JAN #19
Jag betvivlar inte en del historiska överensstämmelser lite här och var i de bibliska skrifterna - det är samma sak med andra urkunder som vill förklara vissa gudars närvaro i stora händelser. Ta till exempel "Bahagavadgita" som Ghandi lästa som tröst i svåra tider.
I och med skrivkonstens utveckling och en ökande världslig medvetenhet och sökandet efter orsaker till folklig sammanhållning där det för kungar och kejsare gällde att få folket att lägga sin energi på att bevara kejsarens rike och makt där skapades också hjältar som gagnade makten - judarnas konung var lite obekväm framför allt för det judiska prästerskapet som blev knäppta på näsan å det respektlösaste - romarna som ett par hundra år senare gjorde kristendomen till statsreligion såg på underkastelseelementet i kristendomen på ett mer pragmatiskt vis och insåg helt frankt att det är billigare att plantera förtryckaren direkt i skallen på den man vill förtrycka och dessutom ta hjälp av en gud som inte lägger sej i vad man använder denne till.

Det jag menar med myter är kristendomens konstruktion som bygger på det judiska arvet - det utvalda folket, som i kristendommens konstruktion blivit ett utvalt människooffer - den grymme och straffande guden krävde sin tribut för att blidkas, längre än så från den urgamla skipan "öga för öga osv" kunde inte Jesusexploatörerna komma då dom var genomsyrade av en kultur som inte höll livet mer heligt än att gjorde det inte som man förväntade sej så av med huvudet.
Att tota ihop evangeliernas skildringar och låta dessa få lite olika karaktärer beroende på respektive författares infallsvinkel och personlighet kan vara begåvat, men det kan lika väl vara resultatet av den mytbildning som satte fart redan medan Jesus levde - och en bra historia blir just inte sämre av att den kryddas lite och eftersom historierna var i omlopp och nådde lite nu och då evangelisternas öron så klart som korvspad att dom plaggade ett och annat rykte.
Dessutom är det bara de utvalda texterna som av vissa skäl tagits med i bibeln sådan den utformats - dummare än så är inte heller de munkar som senare ägnat sej åt att jämka ihop det hela så det passa någotsånär.
Men visst - uppenbarligen behöver folk nått att tro på, det jag tycker är en aning besvärande i just maktreligionernas fall som judism islam och kristendom som i princip är statsbärande är att dessa gör anspråk på att anpassa ett samhällsliv efter sagornas moral - det kan inte annat bli än fel då det är så förbannat grymma sagor.

Nu har den svenska statskyrkan skiljts från staten, fattas bara att detronisera monarkin och att få till en sekulär demokrati som engagerar alla människor i skapandet av en livskvalitet som alla känner ansvar för - kanske lite som praktiserad kärlek skulle kunna bli.
En glad afton önskar jag även dej Jan och alla andra :-)

#24) Jag rekommenderar Biografin om Jerusalem av Simon Sebag Montefiore. Stan är kanske världens mest intressanta stad.

28-29/ Tack för tipsen! Hur som helst är Bibeln och för den delen hela historiken runt världsreligionernas tillblivelse oerhört intressant och ett outtömligt ämne. Inte minst likheterna mellan de olika uppfattningarna i det forna Mellanöstern, där ungefär samma strömningar och åsikter kan spåras i flera religioner. Det var ju i mångt och mycket samma kultursfär med ett livligt handelsutbyte och därmed också åsiktsutbyte. Jag kan rekommendera "Sinuhe, egptiern" av Mika Waltari, där en faraon framförde ungefär samma åsikter som Jesus. Fast den har ni förmodligen redan läst......