Låt oss dock för ögonblicket lämna Dags magiska och ondskefulla värld fylld av ränksmidande khazar-kung-sionister och deras obrottsligt lojala lakejer (som undertecknad), och återgå till den mer prosaiska och komplexa verkligheten.
Det är ju inte så att jag, eller någon annan, tror oss ha uppfunnit någon ny revolutonerande metod för att industriellt krossa betong till förutsägbara fraktioner med en verkningsgrad på 100%
Vad Bazant et al har gjort är en betraktelse av hur mycket energi som skulle behöva absorberas av byggnadsmaterialet för att pulverisera stora mängder av lätt betongen. Av nödvändighet blir sådana beräkningar ungefärliga och som vid all hypotesprövning så är frågeställningen om hypotesen är orimlig och kan förkastas eller om den är rimlig vid och därför inte kan förkastas.
Frågan vid energibetraktelser är alltid var energin ”tar vägen”. I en kommersiell betongkross vet vi att endast i storleksordningen 0.5-1% av energin går åt till att skapa ny partikelyta. Resten går åt till friktion mellan partiklar, elastisk deformation, effektförluster i elmotorn och eventuella växellådor som driver krossen etc.
Om vi tar en betong platta och släpper den från hög höjd mot ett hårt underlag, eller om vi placerar betongplattan på ett hårt underlag och släpper en tung vikt på den, har vi en helt annan process än den i en kommersiell betongkross.
Hur mycket av rörelsenergin som absorberas kan vi i det fallet härleda till andra processer än skapande av nya brottytor? Om inte mer än ca 70-80% går åt till annat än ren ”betongkrossning” så har vi en process som är över 20-60 gånger effektivare på att krossa betong än Dags ”impact krossare”.
Så varför använder man i så fall inte den metoden för att krossa betong och sparar en massa energi? Förmodligen för att den skulle vara opraktisk och för att den inte ger förutsägbara och önskvärda resultat. Bara mindre del av partiklarna skulle ha önskad storlek. Resten skulle bli antingen för stora eller för små.
Tornens golplattor var vidare inte gjutna i vanlig betong, utan lättbetong (lättballasbetong) som kräver betydligt mindre kross energi än vanlig betong (ca 80% mindre).
Vi vet inte heller hur mycket betong som krossades eller till vilka fraktioner. I en dokumentär som visades på TV häromkvällen kunde man t.ex se vad som förmodligen varit golvplattorna hade brutits sönder i meterstora bitar, snarare än att de ”pulveriserats”.
Ett antal analyser har visat att endast ca 30% av de finare partiklarna som spreds vid raset härrörde från betong och gipsplattor. Den största andelendelen kom från isoleringsmaterial.
Min slutsats är därför att det inte alls är orimligt att rasen skapade en mycket stor mängd fina betongpartiklar under raset när de fallande rasmassorna slog emot den undre strukturen med mycket stort mekaniskt våld. Någon annan rimlig förklaring har inte presenterats av Dag Nilsson eller någon annan trots att de nu har haft 10 år på sig att presentera något trovärdigt. Sprängmedel är t.ex. mycket ineffektivt för att pulverisera betong och hade dessutom gjort att man hört detonationer under själva rasen. (Inte 20 min innan rasen som t.ex. herr Sederholm verkar tro.)
inlägg #86
