#257 - En fin dikt Daniel! Fortsätt så och du har en given plats i Gåsblandarens kommande julnummer. (PS Det väcker inte lite upphetsning att så här naket ana den befriade ingenjören i dig. ds)

#258 - Tack för stöd. Ibland tar smällarna lite hårdare än annars. --- Visste du att ingenjörer hörde till dem som minst av allt vill hantera fakta? Kan det bero på att de ser det som ett axiom, att den etablerade samhällsordningen är den evigt rätta och därför aldrig behöver motiveras? Hoppas att de kommer med ett nytt utfall där de fortsätter att kräva bevis kring omständigheter där de aldrig tycker sig behöva bevisa något själva. --- Vi får se om de vågar ifrågasätta en enda sak, som jag inte tydligt angivit som en spekulation.

Inger (#259), sorg är förvisso omstörtande, men jag talar om när fundamenten visade sig vara illusioner. Ingen av oss är bluff, vi är båda äkta, men du har ännu inte upptäckt detta.

#266 - CMO, du har sett plåtbiten från flight 77, den där man kan ana AA.
Kan du i ditt inre göra dig en föreställning om hur den biten så pass hel kunnat överleva en inflygning i den aktuella väggen i en hastighet av oerhörda 800 km/tim? Vilken är den troliga anledningen till att just den biten inte följde med det övriga planet in i byggnaden? --- Till dig som liksom jag gör egna rimlighetsbedömningar vill jag än en gång understryka att 800 km/tim på marknivå är en ofattbart hög hastighet. Det snabbaste fordon med explosionsmotor är en dragster. De kommer upp i 500 km/tim. Formel 1 bilar i ca 300 km/tim. På tuben kan ni se dragster förolyckas i färdriktningen och se hur trasiga de blir. Här har vi en kollision snett in i en byggnad. Detta krockvåld är mycket större än vad som kommer i fråga på en dragstrip eller på en formelbana. Ta dragstern plussa på med formel 1 racern dra rakt in i Pentagon. Föreställ er hur aluminiumplåten inte blir ögonblickligen fullständigt söndertrasad. Hur den liksom skärs loss från flygplanskroppen och singlar iväg ut på gräsmattan. Om du fixar det, då delar du och jag inte samma verklighet.

En gång blev jag så påpassad av ett Jehovas vittne att jag kallade henne för - En sten i skon. Jag har inte sett Vittnet på flera år nu, men stendjäveln har kommit tillbaka!