Undrar om det är mobbing som upprätthåller den rådande verkligheten?...  Typ utan mobbingen så slutar vi kontinuerligt skapa/upprätthålla denna materiella verklighet, och allt blir något annat?...  Typ   [länk]   och   [länk] .

Leif - Apropå dina länkar #41 så är allehanda tänkvärdheter intressanta att möta - dina och Brian Swimme till exempel - men Sunnely Solstrimma kändes ganska snabbt fadd. Varför kan man fråga sej - svaret jag har är att den könsensidiga feministrösten gör tilltalet ytters ointressant då den exkluderar halva mänskligheten.
Vill bara nämna att jag tämligen snart inte kände mej så inspirerad att fortsätta läsningen - det kan ju finnas annat som är läsvärt i hennes texter.

Att få folk att tänka är nog inte något som befrämjar flockmentaliteten - snarare tvärt om vilket är en av orsakerna till många pedagogers intresse för kritisk granskning - inte bara av media i största allmänhet utan av medmänniskors verkliga avsikter som tyvärr inte alltid är så hedervärda.

Leif #46
Inte för att det räcker att läsa presentationen av Callemans bok "Vårt intelligenta universum", men redan titeln ger mej en del invändningar.

För det första kan man fundera lite över den egentliga betydelsen av titelns första ord "Vårt" - är universum(ett)i ental - vem äger det, och vilken sorts intelligens anser Calleman att detta universum är begåvad med?
Min andra invändning handlar om ansvar. Om vi nu tar fasta på att universums utveckling har en riktning och ett mål och att denna utveckling är intelligent styrd av detta universum själv, och att de i processen ingående organismerna följer vissa i deras genetiska kod inlagrade instruktioner för fullbordandet av denna utveckling - är då en mer fatalistisk hållning gentemot livets händelser mer relevant än låt oss säga en utilitaristisk - alltså med överflöd som mål - eller maximal lycka för maximalt antal individer?

Om David Wilcock teori att om att livet ligger latent i universum - är jag som du kanske läst i mina små redogörelser inte främmande för, men menar han att exempelvis variationerna hos arten människa skulle vara resultatet av det han påstår att likadana arter kan uppstå oberoende av varandra på olika håll i världen - så som han menar gäller för andra arter?
I så fall - har det skett - är det därför människor är lika men inte helt lika?
Tar vi elefanterna som exempel så är det ganska stor skillnad på Indiska elefanter jämfört med Afrikanska. Man behöver ju inte ha några finare instrument för att se att den diskrepansen råder även hos människosläktet.
Det nu gällande paradigmet inom modern vetenskap och forskning hävdar att mänskligheten härstammar från Afrika - vilka fler platser på jorden har varit lämpade att frambringa människor ? Har det skett ? Är alla trotts eventuell skilda ursprung alla människor genetiskt kompatibla ? Kan alla under dylika betingelser uppstådda människor para sej med varandra och få fertil avkomma ?

Intressanta teorier - fast egentligen,,, vilken betydelse har det att den lilla människan sätter sej in i frågor av detta slag - skulle det inte vara lämpligare att försöka leva den saknade kärleken i stället.

Att universum skulle vara dött kan väl ingen vetenskap på allvar hävda i dag - bara det att det finns en planet som jorden med sin livsväv är ju ett bevis på att det är liv i universum.
Huruvida Universum är intelligent och styr sina processer på ett annat än elektrokemiskt sätt kan definitivt diskuteras och ifrågasättas.

Skillnaden mellan den orsak- och verkans-process som vi dagligen kan iaktta och den intelligenta utformning av harmoniska livsvävar spridda inne i universums periferier är avgörande för hur denna tänkta intelligens kan uppfattas.

Jag har ju varit inne på ansvarsfrågan då det gäller en eventuell guds skapande av det biologiska livets grymhet - samma fråga gäller för det intelligenta universum - vilket ansvar har detta universum för det av detta universum skapade lidandet.

Ur mitt perspektiv förefaller universums intelligens och framför allt avsaknad av empati det skapade ytterst primitivt och ofärdigt samt vara behäftat med mängder av felkonstruktioner som borde ha kunnat sorteras bort redan på ritbordet.

Att så inte skett och att dessa grymheter får fortgå utan möjlighet till nödstopp - om vi bortser från den individuella kroppens sista flyktväg att dö - tyder på ett i allra högsta grad ointelligent och tillika oempatiskt universum vars skapande sker mer på måfå och helt slumpmässigt - det har hitintills blivit ömsom bra och dåliga lösningar, men i huvudsak lösningar som för sin existens har att skapa lidande och i sin kamp för sin existens lider och vanligen lider mest då existensen brutalt tas ifrån de uppstådda medvetandena med våld.

Som sagt det är vad det liv vi lever innebär - alltså reella upplevelser av nöd som sänder nödrop rakt ut i det överflöd av nödrop som genomsyrar hela universum med sitt lidande.

Är det konstigt att undra hur intelligent den lösningen är? Annars rent biomekaniskt är det minst lika förundrande att få lite inblick i de processlösningar som gjort livet till en frigående avknoppning ur det vegeterande - men tyvärr bara med ännu mycket mer lidande och dessutom ensamhet som resultat.