Hej och hå - detta var en stollig debatt. Ett antal antaganden svischar omkring utan förankring i vare sej vetenskapen eller verkligheten, men kanske kan det komma något matnyttigt ur den bara de värsta sluggerronderna passerats :-) Att det finns något tilltalande i liberalismens grundtanke kan man ju hålla med om, liksom i påståendet att människan inte har något fritt val då det som väljs oftast av tvingande skäl alltid står i relation till det förevarande. Att mänskligheten inte är en homogen klok samling individer som alla väljer det som är bäst för dessa och därmed bra för alla andra är en sanning som jag inte tror att någon seriöst kan förkasta. Arten människa är till sin karraktär en kombination av främst två faktorer 1, det genetiska arvet inklusive instinktsbeteenden. 2, den inlärning som individen kommer i vägen för under främst sin uppväxt. Vidare kommer en god portion socioekonomiska faktorer in vars grava inverkan på individens liv i det mesta begränsar och dikterar individens frihet eller frånvaron av den. Därefter kommer bland annat de religiokulturella faktorer som på varierande vis formar individens tankar och handlingsmönster genom det sociala grupptryck var och en är utsatt för vilket man antingen accepterar eller revolterar emot. Förutom detta tillstöter en mängd förhållanden och omständigheter varöver ingen råder, men som var för sej har oerhört stor inverkan i var människas liv - typ tillgången på näringsriktig föda, infektioner/allergier, mm. Vari ligger då friheten för den specifika individen? Liberalismen framstår mer som en rörelse i folkhavet vars praktiska värde enbart kan försvaras av de individer eller grupper som har något att vinna på den oundvikliga konkurrens och utslagningsfunktion som utgör basen i den liberala filosofin vars motor i de flesta fall utgörs av den råa egoismen - alltså i princip Darwinismen i sin prydno där stundens vinnare utgör det genetiska underlaget för nästa generation. Ur den aspekten kan livet endast komma att bli hårdare och än mindre liberalt ju längre tiden lider då det segraren för det mesta (undantagslöst intar en särställning som förlorarna får foga sej i. Enda vägen ur denna frustrerande spiral är en samhällelig och internationell organisation som sätter flertalets goda lösningar framför individuell egoistisk rikedom - gemensamt ansvar och en oeftergivlig strävan att integrera varje individ i samhällsgemenskapen - var och en efter sina förutsättningar och med lika värde. Möjligt? Nja,,, kanske mänskligheten måste gå igenom ytterligare ett eller annat evolutionärt steg innan något sådant kan skapas - för det är inget annat än ett skapande som måste till då det strider helt mot den naturens förbannelse som alla är underställda - äta eller ätas.
inlägg #14
