Konsten och livet för mig handlar om att följa den inre inspirationen och intuitionen som är oväntad och oförutsägbar. När vi istället följer hjärnans rädda berättelser eller oläkta känslor som i nuet reagerar på oläkta eller osläppta händelser och känslor i det förflutna - som jag tog upp några exempel på i min artikel - så upprepar vi mönster - ett förutsägbart ekorrhjul där vi gör oss själva till offer för livets omständigheter. Min artikel handlar om att hoppa ur detta, och på ett djupare plan innebär det att lyssna inåt, att "hämta hem" tankarnas berättelser och se vad som verkligen är sant, och det innebär att vi hittar kraft, frid, inspirationens flöde som kommer genom oss som uttryck och manifestation i det fysiska. Trygghet skapas inte i det yttre, eftersom det yttre förändras, finns ingen garanti till varaktighet, så yttre trygghet är en illusion. Sann trygghet kommer inifrån och finns under ytan av känslor, tankar. När vi lever från den platsen, då lever vi vad jag kallar för "magiskt liv" - men när vi sitter fast i tankar, känslor och offerroll gentemot omvärlden, så lever vi i affect, i smärtkroppen, i upprepande mönster. Det kan vara lätt att hoppa ur detta, det kan vara svårt, det är olika för olika människor och har att göra med hur fast man sitter i "hjulet" - men det är möjligt.

Raphael Mabo, en mycket bra artikel! - Att det ständigt uppstår så många konflikter beror helt enkelt på att människor inte beter sej så som vi förväntar oss att de ska bete sej - Den som är trygg i sej själv råkar mycket sällan i konflikt med oliktänkande - Naturligtvis vill jag inte leva ett liv utan förväntningar, det vore för trist, men att ha förväntningar på att medmänniskors beteende ska stämma överens med mitt eget kan bara resultera i besvikelse ... Däremot, OM det skulle inträffa, då har jag haft lyckan att träffa en "tvillingsjäl" - Men, som du Raphael säger, sann trygghet kommer inifrån och det är den som ger oss styrka att stå upprätt i både mot och medgång.

Olsson #5: Med "inre trygghet" menar jag ett varande där vi accepterar att förändringar händer, det innebär inte automatiskt att vi säger att de är bra eller dåligt, utan bara att vara i det som som uppstår i oss utan motstånd mot den inre upplevelsen. "läkning" är ett ord som kan användas på många nivåer. Alla människor har givetvis sin historia, men jag tror det är möjligt att hoppa ur ens mönster och automatiska reaktioner för att nå varandet i nuet oavsett ens historia. Det här kan givetvis ta olika tid för olika människor och framför allt förutsätter att man har intresse och vilja av det. Har man intresse så tror jag att man kan göra det mesta. Första steget, som jag ser det, är att acceptera att det som händer och rör sig inuti är just det som händer och rör sig inuti just nu. Det kan upplevas som en "mur" att släppa taget om sitt eget motstånd mot den inre upplevelsen och det kan behövas tas i små bitar, beroende på var varje enskild individ står i sig själv.

Olsson #7 Jag pratar inte om att aktivt förändra någonting. Jag pratar om acceptans för den inre rörelsen. Kämpar vi för en förändring inuti så visar vi ett motstånd mot det som är, det blir alltså motsatsen till acceptans. Mycket "snackterapi" handlar om att prata runt om saker, det kan uppstå en distans (läs gärna Alice Miller för mer om detta) och intellektualisering som görs utifrån motstånd mot den inre upplevelsen vilket kan göra så att det vi försöker förändra i själva verket håller sig kvar starkare. När vi försöker förändra ett inre lidande utifrån att vi inte accepterar att det lidande händer just nu, så fungerar det mindre bra jämfört med att släppa taget om motståndet mot vår inre upplevelse och då kan förändringen uppstå. När vi aktivt försöker förändra utifrån ett motstånd till det som är inuti, så spänner vi kroppen och vi orsakar stress i nervsystemet. Att släppa taget är alltså en motsatt rörelse, och kan upplevas som svårare därför att det innebär mindre kontroll och vi människor gillar ofta att ha kontroll. Så det jag säger är - en förändring av vår inre upplevelse förutsätter en acceptans av att den finns där. Det handlar om att se symbolen av ett inre rum där tankar och känslor händer i rummet och där vi tillåter det att hända. Vi är inte innehållet i rummet, vi är golvet, väggarna och taket men vi är inte innehållet. Att låta det hända i rummet utan att förstora eller förminska det, att neutralt betrakta det genom att släppa taget om identifikationen med det - då ger vi det en möjlighet att förändras, för då ger vi det en möjlighet att hämtas hem. Att hoppa ur upplevelsen till betraktaren och hitta jaget under ytan av tankar och känslor. När detta är funnet, så kan det utforskas. Men för många kan det vara mindre lätt, ta lång tid, att släppa taget på just det här sättet. Lyckas man, så kan det innebära en befrielse. Och den som lyckas med detta är fortfarande sig själv, med sina minnen och sin historia, men de kan upplevas på ett annat, mer fridfullt, sätt och det kan finnas mer närvaro i nuet.

Olsson - I grunden handlar det om att titta på vad som händer inuti just i stunden och separera tankar, känslor och ens längtan. Vanligt bland människor är uttrycka tankar som känslor, även strategier som känslor. (strategi är en metod för att uppnå en känsla / fylla en längtan). Det handlar också om att identifiera råfaktan, det som konkret händer istället för det vi tror om det som händer eller hänt. För oss människor är det väldigt lätt att ha tankar och berättelser om vad andra upplever i sig eller varför de gör si eller så, att beteende x innebär y. "Du älskar inte mig för du säger det aldrig!" "Men jag fixade ju hyllan där hemma och jag hämtade barnen i skolan och jag diskade i går, du märker ju inte hur mycket jag älskar dig". Här har vi ett missförstånd mellan två för de uttrycker kärlek på olika sätt och därför missar de varandra. Att se råfaktan är att se till rent konkret det vi kan veta, för resten är tankar och berättelser. När allt detta är identifierat i en situation eller händelse, så är nästa steg - kan jag acceptera att jag upplever detta inom mig, eller kan jag inte acceptera det? Om jag kan acceptera det, gå vidare till att betrakta vad som händer inuti just nu (det kan vara tankar, känslor, sinnesförnimmelser). Om jag inte kan acceptera det, kan jag acceptera att jag inte kan acceptera det? Dvs, är det Ok för mig att jag känner motstånd mot att känna det jag känner. eller motstånd mot att uppleva det jag upplever? Om detta är Ok, gå vidare till att betrakta. Här blir även motståndet okej. Det kan vara en hjälp att för sig själv eller för en annan att beskriva upplevelsen i detalj. Om det är en känsla - har den en färg? har den en struktur, fast eller hård eller lös? Rör den på sig eller är stilla? För att göra det mer konkret och betraktelsen tydligare.
Innan vi hoppar ner i "hål", så har vi ofta väldigt mycket tankar om det. Vi vill inte röra vid det därför att vi har en tanke om att det är för jobbigt. Och "doppar vi tårna" i det så är det lätt att säga "Aj" och dra upp foten igen. Lyckas vi komma ner i hålet och betrakta det som händer där, låta det upplevas inuti som det upplevs, så börjar resan att släppa taget om det genom att vi möter det. Genom att utforska hålet och tillåta sig att uppleva det, så kan det hända att vi uppler det som mindre farligt eller skrämmande än våra tankar gjorde om det innan vi klev ner i det. När vi utforskar hålen så kan det hända att vi "hämtar hem" det. Nyckeln är att komma över motståndet mot att utforska hålet, och sen när vi är i det - vad händer, vad är sant här, vad upplevs, hur ser det ut, har det en form, färg? Ock - kan jag tillåta mig själv att uppleva det som jag upplever i mig just nu? Om jag inte kan tillåta det, kan jag tillåta mig själv att uppleva motståndet? För varje gång vi gör detta blir det lättare. Det kan hända att det tas stora steg, det kan hända att stegen är små. Det sker som det sker, men när vi kan tillåta oss att uppleva det vi upplever så släpper vi motståndet mot det - även släpper motståndet mot motståndet. Och förr eller senare landar vi i en djupare nivå av oss själva där vi accepterar rörelsen inuti oss vilket kan göra vår upplevelse mer fridfull än innan denna resa började. Ibland går det fort, det kan också ta många år. Det är helt olika från individ till individ.