Stockholm spectator, Johnny, är inte en blog där "utförliga resonemang" luftas. Stockholm spectator är en arabhatande, neokonservativ blog vars bästa motsvarighet är Radio Islam i synen på tolerans och mänskliga relationer. Sajtens enda funktion tycks vara att försvara amerikansk utrikespolitik och utmåla Sverige som "den sista kommunistiska staten i världen". Varför gör du reklam för fanatismen?
Som förespråkare för republikanska demokratimodellen. Gläder jag mig över bloggen frammarsch, den är en nyttig utmaning utifrån dialog-demokratiskt perspektiv kontra den vänstervänliga representativa demokratimodellen. Vilken vänstern av förståeliga skäl försvarar. Det är bara för oss liberaler att avslöja dom genom bloggandet.
Förr brukade Johnny Munkhammar presentera sig som det-ena-eller-det-andra på Svenskt Näringsliv. Det gör han inte längre. Ska vi tolka det som att denna illustra organisation insett sitt eget bästa och givit det politiska puckot Munkhammar foten? Den här artikeln var faktiskt bottenrekordet t o m från den källan!
Tack för alla intressanta kommentarer. Jag vill bara förneka på förhand att denna artikel bara är reklam för mig egen blog [länk], som har funnits ca två månader.
Snälla nån, dagböcker på nätet har funnits sedan mitten av 90-talet. Foreign Policy är ute och cyklar, bara i Sverige fanns det säkert ett par hundra dagböcker på nätet runt 1998. Men trenden då var att skriva personligt om sitt liv, trenden i dag är att skriva om politik, litteratur, filosofi osv.
Om läsaran inte har möjlighet att lämna kommentarer på sidan, så handlar det inte om en riktig blogg utan om envägskommunikation. Vilket diskar både Norberg och Linder!
