 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Angus Liddell
publicerad 22 jun 2012 kl. 06.00:
Barn i Pine Ridge-reservatet, USAFoto: flickr/Hammer_Fotos (BY CC 2.0)
Pine Ridge
Jag har vilseletts att tro att ett indianreservat år 2012 är en bra plats att leva på. Så är inte fallet.
Att det finns människor på vår jord som svälter ihjäl dagligen, fryser ihjäl och på andra sätt går hemska öden till mötes är man ganska medveten om. Man kan inte rädda hela världen, i alla fall inte jag. Jag har dock en känsla av var dessa hemska saker sker - lite så där på sniskan i den där globen i skallen, så har man sin bestämda uppfattning av hur världsläget är. Och så lever man vidare och undan för undan ändras globen allt eftersom det sker krig och naturkatastrofer, lite koll har man, eller?
Att barn och gamla skulle svälta ihjäl, frysa ihjäl och gå en för tidig död till mötes i USA är väl ändå inte något man känner sig bekant med? I alla fall inte jag. Häromdagen råkade jag i samtal med en otroligt intressant kvinna som studerat i Danmark och varit gift där, men efter sin skillsmässa flyttat tillbaka till sitt ursprungsland USA. Hon hade köpt sig en gård, som totalförstördes i stora skogsbränder, och när så stormen Katrina satte fart där nere tog hon ansats och hjälpte till att rädda hästar och andra djur som råkat illa ut i stormen. Just nu befinner hon sig på en stor ransch som hon försöker få ordning på, och hon kommer antagligen att flytta upp till Kanada vad det lider. Vidare var hon sköterska under Vietnamkriget, och detta var bara en bråkdel jag känner till om hennes liv - som hon just nu faktiskt, då tid ges, skriver ner.
Denna kvinna väckte verkligen mig ur den törnrosasömn jag befunnit mig i vad gäller Amerikas indianer. Av någon anledning har jag varit inställd på att efter de stora krigen mellan cowboys och indianer, så blev allt bra och alla levde lyckliga i alla sina dagar. Så är inte fallet.
Den här kvinnan håller också på att samla ihop ved till den kommande vintern till just indianerna på Pine Ridge så att inte fler ska frysa ihjäl. Ja, ni läste rätt - de fryser faktiskt ihjäl. En arbetslöshet på 80%, otillräckliga utbildningsmöjligheter och alkoholism, bensinsniffning bland ungdomar och en självmordsstatistik som är femdubbel jämfört med resten av landet... hur har det kunnat bli så här?
Och hur undgår det mig som lever i en IT-värld där jag har tillgång till allt? Är det för att jag nöjer mig med de nyheter jag ges på förstasidorna? Jag känner mig genast ganska dum för att jag utgår ifrån att det viktigaste finns på förstasidan. Det viktigaste för vem?
Givetvis hoppades jag att det skulle låta annorlunda i Kanada, mitt hemland, så jag ringde min mor i Toronto och frågade henne om indianernas situation i landet. Tyvärr blev jag inte stolt. Detta är ett ämne som jag måste sätta mig in i mer, och jag kommer att kontakta indianer i Amerika för att få en klarare bild av situationen. Om jag inte minns fel så pratade Obama om hur viktigt det var att se till att urinvånarna har det bra. Vad blev det av det?
Nåja, kommande vecka blir i journalistikens tecken, den grävande sorten. Och ni kära vänner här på Sourze kommer att få läsa resultatet.
Detta om detta. Midsommarafton - nu är det dags! Familjer samlas och överallt firas det som aldrig förr. Kanske är det inte så vanligt förekommande som förr att man önskade en god avkastning från åkerjorden och naturen, men vi känner dock att det ska firas. Eller som alkisen sa: "Det e väl alltid nån jävel som har namnsdag." Men men, om inte annat så behöver vi ha extra roligt under den ljusa tiden för att orka med den mörka, så fira på alla glada, och umgås för det är i möten vi blir rikare. Och ärligt talat, hade jag kunnat bära sprit bättre än vad jag kan så hade jag snappsat en redig skåneakvavit på midsommarafton, för det är jäkligt gott!
Skål och glad midsommar önskar Angus den glade!
|
