POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Johanna Nylander publicerad 2 okt 2006 kl. 23.33:

Statlig registreringsiver av DNA

I veckan har två saker uppmärksammats som handlar om polisens arbetsmetoder. Det ena är statens iver att registrera DNA, och det andra är fildelaren som friades på grund av bristande bevisning.
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) beräknar DNA-testa ungefär 24 000 svenskar i år, detta till skillnad mot förra årets siffra på 5 000 personer. Kapaciteten ligger runt 50 000 tester om året.

Anledningen till de ökade siffrorna är dels ny teknik för testning, men till största delen på grund av den nya lag som innebär att även misstänkta för lättare brott får testas, så länge straffet är högre än böter, samt personer som ingår i en brottsutredning.

SKL har en övertro på DNA-tester. Kanske inte så konstigt, eftersom det är det SKL jobbar med, men målet verkar snarare vara att bygga upp ett så stort register som möjligt, än att lösa så många brott som möjligt. För även om polisens arbete säkert skulle underlättas om samtliga medborgare fanns med i ett DNA-register, lämnat fingeravtryck, om alla telefoner vore avlyssnade, om det fanns kameror överallt, och om all Internettrafik lagrades i ett och samma register, så innebär det samtidigt att samtliga medborgare konstant skulle behandlas som brottslingar.

Nu är det ju så att inte ens ett DNA-test behöver vara helt säkert, och inte heller är enbart ett DNA-prov lösningen på ett brott. I synnerhet inte när polisen idag har tillstånd till att ta prover från helt oskyldiga personer, så länge de har kopplingar till en utredning (även om de inte hamnar i registret), och får lov att ta DNA-prover på misstänkta personer även om det inte behövs för att utreda brottet.

Det handlar om uttalat onödiga prover, med mål att utöka DNA-registret till så stor storlek som möjligt. Det är inte brottsbekämpningen som är målet, utan själva registreringen. Det är en solklar registreringspolitik som förs, och inte heller underlättas det när den tekniska kunskapen inom det svenska rättsväsendet ligger i botten.

Ytterligare ett exempel som berör inkompetens inom rättsväsendet är fildelningsfallet som i veckan friades i hovrätten. Hovrätten ansåg att bevisningen inte var tillräcklig, eftersom det inte gick att koppla den åtalade till brottet.

I tingsrätten däremot så dömde rätten trots den bristande bevisningen till höga dagsböter (80st), samtidigt som man konstaterade att en friande dom skulle "få allvarliga konsekvenser för filmindustrin". Tingsrätten har då gått på en åsikt framförd av en skicklig filmindustri representerad av antipiratbyrån, istället för att lyssna på den dokumenterade forskning som finns inom området och säger att fildelning och minskad försäljning av tex. film och musik inte alls hör ihop.

Tingsrätten prioriterade filmindustrins fortlevnad före den åtalades rättsäkra behandlig. Statens kriminaltekniska laboratorium prioriterar stora register före att fall faktiskt löses, och att människor får behålla sin personliga integritet. Jag vill inte att det ska bero på en domstols vilja att hålla sig väl med en industri för att jag ska bli rättvist dömd. Inte heller vill jag ha mitt liv instutionerat och övervakat, hur oskyldig jag än är.

Det är faktiskt min mänskliga rättighet att både få ha ett privatliv, och en rättvis rättegång.