KULTUR & NÖJE
Artikel av Stefan Whilde publicerad 27 sep 2005 kl. 08.27:

Män kan inte våldtas

Skulle han anmäla henne?
Män kan straffas men inte våldtas. När en man våldtar en kvinna och kvinnan har modet att anmäla honom och han ställs inför rätta och bevisas skyldig, då döms han till fängelse. Han får, i bästa fall, det straff han förtjänar, inom lagens ramar.

En kvinna kan hota och misshandla en man, men aldrig våldta honom eftersom mannen inte kan bli kåt, det vill säga få stånd, utan att vilja det. Å andra sidan har kåthet inget med våldtäkt att göra och visst kan en man våldtas på flera sätt, men skulle han erkänna det, skulle hans könsroll, hans manlighet, tillåta honom skammen att ha blivit förnedrad av en kvinna? Skulle han anmäla henne?

När Märta Tikkanen efter visst motstånd kom ut med sin kontroversiella roman "Män kan inte våldtas" för trettio år sedan väckte den debatt. Tikkanen berättar historien om frånskilda tvåbarnsmamman och bibliotekarien Tova Randers som blir våldtagen på sin fyrtioårsdag. Istället för att gå till polisen bestämmer hon sig för att ge igen med samma mynt. Öga för öga, tand för tand ska gälla och Tova, som på många sätt framställs som en alldeles vanlig vardaglig människa, börjar spionera på sin bödel för att ringa in honom och göra honom till offer. Hennes plan är något diffus, men går i stort ut på att våldta egenföretagaren Martti Wester (också han frånskild och lika ensam i livet som Tova) och därefter ringa polisen och anmäla sig själv. Hon räknar med att aktionen ska väcka uppmärksamhet i pressen – hon ska bli den första kvinnan i historien som döms för våldtäkt på en man.

Tikkanen lyckas bra med att ge Tova det kött och den själ som en människa ofta består av; huvudpersonen görs till en sexuell varelse vars syn på det manliga könet förändras, eller vässas, efter kränkningen. Men under processens gång förändras också hennes självbild.

Romanen talar för individens rätt till respekt och kvinnans frigörelse från mannens sexuella och sociala normer, men det som upprörde 1975 var hämndbegäret. Jag tror egentligen inte att vi blir mindre upprörda idag, däremot har vi mättats med teve- och tidningsvåld så länge nu att vi reagerar trögare. Somligt har förändrats i debatten och lagstiftningen, annat ser ungefär likadant ut. Frågorna kan vi i varje fall inte värja oss mot: Vems fel är det? Var går gränsen mellan samtycke och övergrepp? Vilket straff ska utdömas och av vem?

Den paradox som könsrollsämnet skapar och som inte är något undantag i Tikkanens kamptext är att fördomar om könen (framförallt det kvinnliga) möts med generaliseringar om könen (framförallt det manliga). Nu överlever Män kan inte våldtas sin paradox och blir, trots en något tillkämpad vardagston och en på sina ställen väl ensidig hatsång, spännande och plågsam läsning; en feministisk thriller med instinkt.

Titel: Män kan inte våldtas
Författare: Märta Tikkanen
Förlag: Söderströms
Nyutgivning: september 2005