POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Johnny Munkhammar publicerad 30 nov 2004 kl. 18.10:

Varför bloggar inte vänstern?

En klar tendens i Sverige är att endast liberala krafter ägnar sig åt att blogga. Hur kan det komma sig?
"Blog" är en inte alltför vacker förkortning av "web log" - en loggbok på nätet. Enligt det senaste numret av Foreign Policy var antalet bloggar i världen ca 50 år 1999. Nu är de över fyra miljoner. Vad har dessa för inverkan på politik och samhällsdebatt?

Precis som andra webbplatser kan en blog samla information och analyser i olika dokument och artiklar. Men framför allt är den en avsändare av snabba kommentarer, som ofta länkar vidare till utförligt material.

Bloggarna har, genom sin hastighet och ett personligt anslag, kommit att bli en konkurrent till vanliga medier - också på nätet. Ofta har de tagit på sig rollen som granskare. Det var bloggar som avslöjade att CBS anklagade Bush med falska dokument om hans militärtjänst.

Bristen på granskare av granskarna - media - kan därmed avhjälpas något. I Sverige avslöjade Johan Norberg, med en av landets mest välbesökta bloggar, hur Cecilia Uddén på SR avsiktligt gav en subjektiv - Bush-kritisk - bild av USA-valet.

Genom sin hastighet och direktkontakt med sin publik - och de vidare nätverk av bloggar som snabbt kan sprida fakta - kan de vitalisera traditionella medier. Ledarbloggar, där PJ Just Nu är den enda i Sverige hittills, bidrar rimligen till detta.

En klar tendens i Sverige är att endast liberala krafter ägnar sig åt att blogga. Utöver nyss nämnda är Dick Erixon, Per Gudmundson, Nicklas Lundblad, Pär Henriksson och Stockholm Spectator några starka bloggar. Hur kan det komma sig? Varför bloggar inte vänstern?

Troligen finns flera skäl. En anledning skulle kunna vara att vänstern sedan länge besitter den formella politiska makten i landet. De behöver inte använda nya kanaler för sin argumentation; de har redan kanslihusen.

Kanske ett annat skäl kan vara den personliga avsändaren. I vänstern ska man bara vara en representant för kollektivet, en talesperson för "rörelsen". En blog förutsätter att en person faktiskt står för innehållet personligen, att denne är en egen avsändare.

Den något mer radikala vänstern är därtill också mer för massrörelser och slagord än utförliga resonemang. Mer känsla än fakta. Attacrörelsen byggde på en rad felaktigeter. Det visade den intellektuella debatten, och denna rörelse existerar knappt idag. Deras försvar var främst att de ändå var många.

Stora delar av de kretsar som nu utgörs av bloggar utvecklas till intensiva seminarier där nya fakta och argument prövas. Fördomar, ogrundade argument och känsla snarare än tanke blir inte långlivade.

Detta är en viktig och växande del av samhällsdebatten. Framtidens idéer och politikens dagordning påverkas. Kanske detta är de frihetliga krafternas chans i Sverige? Men det vore synd om vänstern bara lämnade walk-over. Öppen debatt är viktigt. Kom igen!