POLITIK OCH SAMHÄLLE
Artikel av Magnus Löwendahl publicerad 3 maj 2004 kl. 11.35:

Utbredd antisemitism i skolorna. Värt en rapport?

I två artiklar i Sydsvenskan nyligen har journalisten Mikael Bergstrand belyst ett allvarligt etniskt problem i Malmö. Ingen stockholmstidning har vidareförmedlat nyheten.
Mikael Bergstrand, journalist på Skånes största tidning, Sydsvenskan, skrev 10/4 en artikel med rubriken "Judehat som skrämmer. I den beskrivs hur en judisk affärsinnehavare, med butik i Malmö, blir utsatt för att butikens fönsterrutor krossas av stenkastning. Detta upprepade gånger under det senaste året. Dessutom fann affärsinnehavaren ett antal måndagsmorgnar att fasaden var nedklottrad med nazistiska symboler.

Det var starten. Fortsättningen var att ett gäng ungdomar tog sig in i butiken och skulle "ge juden vad han tålde": Butiksinnehavaren slogs blodig. Det sägs inte rent ut i artikeln att ungdomarna i fråga inte var typiska nynazister. Men det påpekas att hoten mot judar i dag främst kommer från islamistiska krafter, som använder Mellanösternkonflikten som förevändning för att sprida sitt judehat.

Fjorton dagar senare skriver Bergstrand en artikel med rubriken: "Antisemitism utbredd i skolorna". Judiska lärarkandidater hade under praktiktjänstgöring i Malmöskolor blivit trakasserade och förnedrade. En av kandidaterna berättade så här för Bergstrand:
" - I kartböckerna var sidorna som visade Israel utrivna och i religionsböckerna sidorna om judendomen. Efter tre dagar med ständiga glåpord om judar bland eleverna orkade jag inte mer. Jag fick byta praktikplats och är nu på en skola i Lund".

I två artiklar hade Bergstrand alltså rapporterat om groteska etniska konflikter i Sveriges tredje största stad. En omedelbar uppföljning i övrig svensk media borde varit självklar. Men ingen av de fyra stora Stockholmstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter (DN), Expressen eller Svenska Dagbladet (SvD) nämnde händelserna med ett enda ord. Varför? Jag ställde tre frågor om saken till nyhetscheferna:

Läser ni Sydsvenskan?
Tar ni ibland upp trådar därifrån?
Av vilken anledning följde ni inte upp nyheterna som beskrev hur judar trakasserades?

Aftonbladets nyhetschef menade att "jag fick fråga någon som jobbade då", sa hej, och la på luren. DN hävdade att det var en ren tillfällighet att de inte tog upp saken. Men det var också så att de "inte kollade SDS så noga". Expressen uppgav att de läser SDS och även en mängd andra "lokaltidningar". Varför de inte hade skrivit om trakasserierna visste inte nyhetschefen. SvD läste regelbundet SDS:s webbupplaga men kunde inte förklara varför de inte följt upp de aktuella fallen.

Vad ligger då bakom att Stockholmstidningarna inte ville ta upp de i SDS beskrivna händelserna till behandling?

Det som ligger bakom är ett slags inofficiellt mantra, som i vissa fall skapar handlingsförlamning hos Stockholms medieelit. Det är ett mantra som styr moral och handling i frågor där religion, etik och etniska grupper går i clinch. Det går ungefär så här: "Om vi inte är något annat, så är vi i alla fall inte rasister eller främlingsfientliga". Och det är detta mantra som ligger bakom Stockholmstidningarnas totala förnekelse av de aktuella nyheterna från Malmö. Det är nämligen så att den allra största skräcken här i livet för denna elit, är tanken på att bli anklagad för att vara rasist eller främlingsfientlig.

Denna ständiga skräck gör att det är obligatoriskt för nämnda elit att anklaga alla, som försöker rikta någon form av kritik mot människor med muslimsk anknytning, för att vara rasist eller främlingsfientlig. Det gäller nämligen att ideligen, nitiskt och uthålligt, på basis av mantrat, framhäva den egna rättfärdigheten för att slippa den värsta av alla anklagelser. Den om rasism eller främlingsfientlighet.

Och därför går hela den Stockholmska medieeliten, när de läser Sydsvenskans rapporter om judeförföljelser, in i ett mentalt baklås: Men judar? Men islamister? Men muslimer? Nej, jag kan inte, vill inte, törs inte, får inte!

Sådana är de mekanismer som lett till att Stockholms medieelit målat in sig i var sitt hörn av tystnad.

Nu vill jag gärna tro att Aftonbladet, Dagens nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet vill ta sig ur sina tysta hörn. Detta så att de kan börja beskriva eländet gällande de aktuella etniska konflikter som de givetvis är informerade om i minsta detalj. Och börja sälja tidningar på basis av en sundare vision än hittills. En vision om en rak verklighetsbeskrivning.

De goda nyheterna är att detta är lätt ordnat. Hörnen tidningarna står inmålade i är nämligen imaginära och uppbyggda av gammalt papper. Tidningspapper på vilket det tryckts inaktuellt strunt som går ut på att alla som inte tycker som den Stockholmska medieeliten, i allt som gäller etniska frågor, integrationsfrågor, etc., ska stämplas som "rasister" eller "främlingsfientliga".

När kliver Aftonbladets, Dagens nyheters, Expressens och Svenska Dagbladets redaktörer ut genom de imaginära uttjänta pappersväggarna och in i verkligheten? När tar de med sig sina skribenter till denna verklighet? När kasseras det uttjänta oanvändbara mantrat? När ersätts det av en positiv vision om hur en tidning säljs? När börjar de berätta om det Sverige som finns och inte det som borde finnas?