KROPP & SJÄL
Artikel av Anitha Östlund publicerad 13 jan 2010 kl. 08.32:

Känslan av att förlora hoppet om att få barn

En journalist bad mig förklara hur jag kände när jag gått igenom mitt tredje missfall, och det här är vad jag skrev.

Reinfelt och Kungen har gjort det - skriv själv i Sourze! - se fler som gjort det

I min dagbok skrevs inte längre några långa utläggningar, istället pryddes sidorna med tecknade tårar och orden "Jävla kropp!" och "BLÄH!". Inom mig trasades jag sönder av den psykiska stressen och kassan i kvartersbutiken var enda platsen där jag log.

Jag var sjukskriven eftersom handen vägrade att läka ihop, och blev stelare och stelare för att till slut inte kunna röras alls. Det blev skogen som blev min tröst i eländet. Milslånga promenader gjorde att dagarna gick fortare och till slut hade såret i min själ börjat att läkas och jag sökte upp läkare för att få hjälp med min hand.

Efter hänvisning till en sjukgymnast som omedelbart började det hårda slitet med att fixa rörelseförmågan stod jag till slut, när årets sista månader nalkades, med en hand som var någotsånär användbar och beslöt mig för att söka nytt jobb istället för att gå sjukskriven.

Smärtan inuti mig blossade upp när jag såg kvinnor eller män med barn och jag tyckte att världen bara bestod av gravida kvinnor och lyckliga föräldrar.

Tidningarna visade även de samma sak och gravidtidningarna som legat bredvid min säng stoppades djupt, djupt in i en garderob efter att jag övervägt att kasta dem.

Min kropp hade lakats ur utan styrketräningens uppbyggande kraft och näringsriktiga kost. Sorgen gjorde att jag hade svårt att äta och trots Peters påtryckningar lämnade jag ofta halva middagen orörd.

Känslan av att vara en clown infann sig ständigt när vi var på släktträffar och umgicks med kompisar. Det var ett falskt leende jag visade för omvärlden. Helst hade jag velat krypa in i en vrå och försvinna helt.

Alla drömmar jag hade handlade om blod, och reflexen att kolla om det var blod i trosan när jag gick på toaletten fanns kvar trots att jag gett upp drömmen om barn.

Anitha Östlund, ordälskande, fantasirik kvinna på 45

Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook

SENAST IN

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Will Clayton (BY CC 2.0)

Börjar jag bli en gubbe?
Om man lyssnar på samma radiokanal som sina barn, då kan det väl inte vara så illa? Jag kan ju till och med texten till låtarna ibland.

Angus Liddell

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/KRO-media (BY CC 2.0)

Och han föll för ett leende
Ett enda leende kan lysa upp hela världen för en människa. Tänk er vad tio leenden kan göra. Tänk er vad hundra leenden kan göra. Eller tusen!

Johnny Johnsson

KROPP & SJÄL
När farsan dog i steget
Det är en märklig känsla att förlora en förälder. Man har, i bästa fall, två försök att hinna vänja sig. Det gör man inte.

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/Nina Matthews Photography (BY CC 2.0)

Tänk om jag kunde säga "tänk när"
Jag skulle vilja skriva om förlusten av ett barns stolthet. Jag vill skriva om en krossad dröm. Jag vill skriva om en av de gånger jag gett upp.

Stefan Whilde

Regina Németh

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/andreas hagerman (BY CC 2.0)

Tio år utan nikotin
"Att sluta snusa är nog en av de svåraste saker jag har klarat."

Tomas Åkerlund

KROPP & SJÄL

Bild: flickr/dalbera (BY CC 2.0)

Har La Dolce Vita ett utgångsdatum?
Nu när jag plötsligt ser den där av många så fruktade och symbolladdade trenollan hägra vid horisonten, har jag mot min vilja börjat utvärdera och jämföra mig på ett sätt jag inte riktigt tycker om.

Malin Michea

KROPP & SJÄL

Foto: flickr/jessicadarliingx (BY CC 2.0)

Glöm inte den tysta i hörnet
Vem brydde sig om att tönten blev sårad, vem brydde sig om hur ensam tönten kände sig, när hon ändå inte var cool som de andra? Det gjorde ont. Ont i mitt lilla nioåriga hjärta.

Angela Larsson

flera

OM DENNA ARTIKEL:

Om skribenten
Anitha Östlund

Publicerad:
13 jan 2010 kl. 08.32

Skriv ut artikel

1620 Läsare:

Dela:

Betyg: 3,7 / 3 röster

FLER ARTIKLAR OM SAMMA ÄMNE:

Ljusglimtar och mikrokaos
Birgitta Stiefler

De namnlösa hjältarna
Michael Delavante

Grannar och lärdomar för livet
Angus Liddell

En släng av cancer ska väl en tjej tåla?
Lennart Lundwall

Äventyr i underjorden
Pia Isaksson

DE SOM HAR LÄST DENNA ARTIKEL HAR OCKSÅ LÄST:

Mina år i svenska koncentrationsläger
Inger Olsson

Svensson läser tidningen
Göran Langevi

Växthuslängtan... och annan längtan
B. F.

FLER ARTIKLAR I SAMMA KATEGORI:

Börjar jag bli en gubbe?
Angus Liddell

Och han föll för ett leende
Johnny Johnsson

När farsan dog i steget
Stefan Whilde

FLER ARTIKLAR AV SAMMA FÖRFATTARE:

Avbrott
Anitha Östlund

Vem har inte kastat en snöboll på skolgården?
Anitha Östlund

Stenbrott
Anitha Östlund

Avancerad sök...

Förstasida Skriv på Sourze Om Sourze > Dagens kommentarer Sourze forum ny Politik & Samhälle Näringsliv Sport Media Kropp & Själ Sex & Kärlek Skönhet & Mode Kultur & Nöje Mat & Dryck Resor Litteratur & Poesi Illustratörer

Vår idé Så här funkar det Publicistiska regler Frågor och svar Kontakta Sourze Användarvillkor Wap

	Onsdag den 8 februari 2012	Ny användare \| Logga in