Att åka från landet till en stor stad är alltid en omtumlande upplevelse. Efter den här resan ser jag mycket mörkare på tillvaron.
Jag har just varit i storstaden Stockholm. Visserligen var jag där i dec 1949, men det är ju alltid roligt med återbesök. Då, 1949, var det stök och bök överallt för man höll på med att bygga tunnelbanan. Nu var den tydligen klar, så jag passade på att åka en tur. Men jag hade oturen att komma mitt i rusningstrafiken och dessutom hade man ställt in en avgång. Så alla åkte samtidigt med mig och det var så trångt att jag knappt fick plats med min unicabox.
Mitt egentliga mål var att studera storstadsdjungeln. Jag hade räknat med att gatorna skulle befolkas av pensionärer, bondfångare, knarkare och ficktjuvar och så en del turister. Jag såg förvisso en del pensionärer och turister, men de tre andra sorterna såg jag inte till. Kanske har jag blivit för gammal och skumögd för att upptäcka dem. Däremot såg jag en otrolig massa människor i arbetsför ålder. Jag misstänkte ett tag att det var Sveriges halva miljon arbetslösa som promenerade fram och tillbaka på Drottninggatan.
Men jag kom på den rätta förklaringen när jag gick och hälsade på min dotter på ett av den här regeringensdepartement. Jag kunde genast konstatera att hon var den enda som jobbade. Jag gick längs den långa korridoren och överallt var det tomt som i Jesu grav. Förmodligen hade man tyckt att det var för dödtrist att skriva promemorior som ändå ingen läser och utgått i stället. En förmildrande omständighet var att det råkade vara fredag och då är det ju ingen idé att jobba. Man måste ju ladda för helgen och köpa hem vin. Visserligen sägs det att vin kan ge alkoholskador, men de är säkert inte värre än de arbetsskador man kan få om man jobbar för mycket.
Jag har läst nånstans att vi lever i ett konsumtionssamhälle. Så jag var nyfiken på att kolla in marknaden i Stockholm. Och den första anhalten var Hötorget. Och där var det en massa utlänningar som skrek i högan sky att de sålde kantareller för halva priset. De påstod att de plockat dem på morgonkulan. Men kantarellerna såg så frodiga ut att jag misstänker att de var plockade vid Tjernobyl. Man ska aldrig lita på nån. Jag litar inte ens på mig själv. Sen gick jag in på NK. Och där kände jag mig som Sokrates. Han förvånades alltid över hur mycket det fanns som han inte behövde. Men för att ha ett litet minne från den här Stockholmsresan så köpte jag mig ett par solglasögon till det facila priset av 40 kr. De har jag nu på mig här på landet. Efter den här stadsresan så ser jag betydligt mörkare på tillvaron.
Lennart Karlsson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
