 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Torbjörn Sassersson
publicerad 1 sep 2008 kl. 09.20:
Film: Things we lost in the fire
Mycket kan sägas om denna excellenta film. Inte en enda specialeffekt används, istället fyller enastående skådespelarinsatser varje scen.
Betyg: VG
Titel: "Things we lost in the fire"
Genre: Drama
Regi: Susanne Bier
Medverkande: Benicio del Toro, Halle Berry, Dave Duchovny
Speltid: 118 min
Premiär: 4 april 2008
Mycket kan sägas om denna excellenta film. Inte en enda specialeffekt används, istället fyller enastående skådespelarinsatser varje scen. Benicio del Toro som spelar en drogmissbrukande före detta advokat måste vara en av de bästa skådisar som setts på en duk. Halle Berry spelar änkan och hon tar ännu ett steg emot mot en högre division. Dave Duchovny är fadern som går bort.
Filmen är i flera avseenden lik filmen "Crash", en av mina favoriter. Bortom klass och hudfärg står varje människa avskalad inför sin egen sanning och lögn när livet står på spel. Den här filmens motto är att en fallen människa kan acceptera det goda och släppa det dåliga, och därefter ta en dag i taget, men det finns mer.
Filmen är svår att recensera. Den är inte intellektuell. Den går djupare än känslor. Manusförfattaren, regissören och producenten försöker inte exploatera skådespelarna. De försöker inte manipulera biotittarna emotionellt. Filmen försöker inte vara smart. Jag förstår inte riktigt hur de lyckades göra denna film så bra. Jag tror de helt enkelt var ärliga. Inga klichéer. Många recensenter anser att filmen "Things we lost in the fire" handlar om sorgearbete. Själv uppfattar jag det endast som en plattform på vilket något större byggs.
I handlingen får vi följa fadern i huset och de händelser som utmynnar i hans död. Vi lär oss känna honom som gestalt och vad denna står för snarare än som roll i ett sorgedrama. Rollen spelas av Dave Duchovny och den kan uppfattas som en aning tunn, men jag tror det är poängen. Pappan har redan lämnat livet långt innan han försvinner som om han redan vore klar med världen. Hans närmaste anhöriga; frun, den drogmissbrukande barndomskamraten och barnen lämnas kvar i ett vacuum efter att pappan dör i en handling av sjävluppoffring. Det finns ingen rättvisa i det och där står de förstummade. De förstod honom aldrig, hur han kunde ge allt när han egentligen inte behövde bry sig. Han agerade från en annan källa. Dödsfallet skalar av allt oväsentligt och lämnar kvar de efterlevande helt nakna och då framträder den inneboende lyskraften.
Fluorescens är ett ord som nämns två gånger i filmen, i början och slutet. Fluorescens innebär att ett material lyser inifrån av egen kraft, men först efter att det belysts från en annan källa. Mellan två människor kan ett "fluorescent utbyte" ske och man kan fråga sig varifrån ljuset kom från första början. Vad är källan?
Om du bara ska se en film i år bör denna räcka.
|
Åke Askensten