 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 4 aug 2010 kl. 06.00:
Vittnesmål från en oförtryckt man
"Om så det finns kvinnor som tycker vi medelålders män gott kan dela med oss av makt och inflytande så kan jag leva med det, i synnerhet om det kommer våra döttrar tillgodo."
Det finns de som känner sig obekväma över en del av feminismens retorik. Där finns förvisso en del uttryck som kan kännas en smula främmande men hur man upplever debatten är naturligtvis helt individuellt, det beror på vilken kappsäck man har att dra på - den verklighet jag upplever är inte densamma som andras verklighet, det finns ingen absolut sanning. Ytterst så kan vi endast redogöra för vår högst personliga verklighet.
Tal om strukturer är ett grepp som tas till då man vill göra en modell av verkligheten och därigenom åskådliggöra vissa fenomen. Det man bör ha i åtanke är att en modell alltid är en grov förenkling av verkligheten och inget annat än just en modell. Själv har jag aldrig haft anledning att uppleva mig förtryckt som man, många gånger har jag däremot upplevt motsatsen.
I skolan var det vi killar som fick mest uppmärksamhet, vi var ju så utagerande, vi vick lov att vara det, till och med av den då nyexade lågstadielärarinnan som senare blev minister, feminist med mera.
När vi i tonåren gick omkring med en skylt hängande runt halsen på vilket det stod "Under omkonstruktion" och testosteronet sipprade ut genom huden, var det ingen som moraliserade över att vi killar ylade mot månen, däremot så stigmatiserades flickor som visade sin lust öppet, de kallades lösaktiga, vandringspokaler med mera.
Så småningom så växte till och med jag upp och ifrån ungdomsårens synder, jag tvättade hakan och bytte lakan. Många olika arbeten har jag haft, även innan jag ens hunnit skaffa mig en formell utbildning så lyckades jag alltid hitta arbeten, jag arbetade bland annat i byggbranschen som rörläggare utan någon formell utbildning och hade en lön som översteg en universitetsutbildad bibliotekaries, och än mer översteg ett sjukvårdsbiträdes - båda dessa traditionellt kvinnliga arbeten i motsats till arbetet som rörläggare.
Efter ytterligare några år fick jag en fru och så småningom även några barn. Som far har jag alltid känt att jag haft en självklar plats som just far. Vi startade ett kooperativt dagis tillsammans med andra småbarnsföräldrar, i det ingick att vi föräldrar arbetade två dagar varje månad. Det var närapå lika ofta mammor som pappor som gjorde de arbetsdagarna, där fanns ingen uppdelning av vem som var lämpad för vissa arbeten, däremot så blev det så att det var vi pappor som byggde altan, staket och satte upp lekställningar.
Efter ett antal uppbrott, flyttar, nya yrken och utbildningar, så kommer man fram till det att ens småscrottar plötsligt har egna planer, i vilka man inte längre är den självklara medelpunkten. Som far till flickor blir man helt plötsligt mer påtagligt berörd av den diskriminering som flickorna ännu utsätts för, det som drabbar mina döttrar är ju något som även drabbar mig.
Mycket har förändrats till det bättre, lönegapet mellan kvinnor och män har minskat bland annat. Men ännu så återstår mycket, ett stort problem är den diskriminering som unga kvinnor i "icke skottsäker" ålder utsätts för. Många blir bortvalda i en rekryteringssituation därför arbetsgivaren fruktar den frånvaro som följer på att man skaffar barn. Jag har märkligt nog aldrig fått den typen av frågor - "Planerar ni fler barn?" - vid en anställningsintervju. På något sätt har det förutsatts att om så skulle bli fallet skulle min fru stå för den frånvaron.
Sammanfattningsvis har jag hitintills haft ett mycket gott liv som man, jag har kunnat göra de val jag velat utan att någon haft synpunkter därpå. Jag har fått alla de chanser jag velat ha, även om jag inte förvaltat alla optimalt. De kvinnor jag älskar och som betyder mest av allt i världen för mig, min mor, hustru, dotter och mina systrar älskar mig tillbaka. Om så det finns kvinnor som tycker vi medelålders män gott kan dela med oss av makt och inflytande så kan jag leva med det, i synnerhet om det kommer våra döttrar tillgodo.
|
