En väluppfostrad tjej i Sverige tackar aldrig nej när hon blir uppbjuden till dans, men om man skulle råka ut för det så får man inte säga "Då blir det inte tal om ett rövaknull heller?", som någon försökte slå i mig.
Det är så här i livet att ju mer man råkar ut för, desto mer lär man sig. Även när man träffar nya människor så lär man sig nya saker, alltid. Om man någonsin måste börja om i ett nytt land med ett nytt språk och allt vad det innebär, så blir man mycket duktig på att hela tiden vara allert och snappa upp allt som kan vara användbart. Sedan sänker man med tiden garden lite och känner sig lite säkrare, man flyter in i det system som råder där man är, och med all samlad kunskap om lite av det mesta kan man se tiden an.
När man som jag blivit försvenskad så till den grad att jag känner mig hemma och säker, så blir jag orolig när någonting nämns som jag inte känner till, men som jag känner att jag borde veta bara av att höra ordet. Här sitter jag i min säkerhet och vet till exempel vad de svenska skådespelarna heter - även om det så är en svartvit film som visas på TV. Jag vet av egen erfarenhet att man inte ska försöka tugga i sig skinnet på fläskkorven, då den oftast är av plast och inte ska ätas utan tas bort. Orden "ett trefaldigt leve" eller "ett fyrfaldigt leve" innebär att man kan säga hurra lika många gånger som alla andra och inte vara den som skriker det där extra hurra-et som av någon konstig anledning alltid dyker upp. En väluppfostrad tjej i Sverige tackar aldrig nej när hon blir uppbjuden till dans, men om man skulle råka ut för det så får man inte säga "Då blir det inte tal om ett rövaknull heller?", som någon försökte slå i mig.
Ja, jag kan nog säga att jag kände mig ganska mycket i mål, tills ikväll när en vän som lyssnade på mig när jag berättade om att jag alltid vaknar klockan 04.00 varje natt sa: "Men det är ju mitt i vargtimmen."
Japp, så sa hon, som om det var världens självklaraste sak.
Med ens kände jag att detta borde jag veta vad det betyder, så är det bara. När jag svarade med frågan "Vad är vargtimmen för något?" fick jag givetvis det sista svaret man vill ha: "Va? Vet du verkligen inte det?" Och så var man då där man inte vill vara, precis just där man undvikit så länge - busted!
När något sådant händer mig är det värsta tänkbara scenariot att klockan ska vars för mycket, för den förklaring jag får av den som jag talar med räcker alls inte för mig. Nej, jag måste med alla medel undersöka betydelsen av det sagda, och detta på alla möjliga vis.
Underbart är det då att mitt liv berikats med min bästa vän: Google.com. Förenklingen är fantastisk, och jag slipper till exempel ta mig till stadsbiblioteket för att slå upp om det verkligen är sant att man både kan säga "ett" och "en" apelsin. Allt detta sköts numera i all enkelhet med en kopp svart Zoegas och en stark cigarrett, sittandes vid köksbordet. Tänk vad livet blivit härligt.
Om det finns någon mer än jag som inte vet vad som menas med "vargtimmen" (just nu känns det som om det bara är jag) vill jag nu förklara att vargtimmen är ungefär mellan 03.00 och 05.00. Våra kroppar är helt inställda på att vi ska sova då och till och med lungkapaciteten är som lägst under dessa timmar. Blodtrycket är lågt och hjärtfrekvensen likaså. Blodets halt av hormonet melatonin är som högst och det finns studier som visar på att depressioner och mängden melatonin har ett samband. Man kan säga att allt är jobbigare just denna tid, om man är vaken. Då kvarstår frågan jag har om varför jag vaknar just 04.00 varje natt.
Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning, det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Den är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme då de flesta barn föds.
- Ingmar Bergman.
Nej du Ingmar, inte ens det hjälper mig. Jag får allt fundera vidare och fortsätta vakna prick 04.00 varje natt. Numera accepterar jag det och går upp och tar en kopp kaffe och en cigarrett, sedan lägger jag mig igen och somnar utan problem.
Återigen känner jag mig lugn, för nästa gång någon nämner "vargtimmen" så vet i alla fall jag vad det är, och det innebär att även denna vecka har lärt mig något.
Den andra sak jag lärt mig denna vecka är skillnaden på hur kvinnor och män kokar ägg. Mannen kokar upp vattnet, lägger i äggen, och efter 7-9 minuter tar han äggen. Kvinnan kokar upp vattnet, lägger i äggen, och efter 7-9 minuter som hon använt till att plocka undan och bädda sängen, tar hon äggen.
Ha en underbar helg, och en bamsekram från mig!
Angus Liddell, 49 årig gift tvåbarnsfar med mycket livserfarenhet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
