 |
SEX & KÄRLEK
Artikel
av Sofia Lindblom
publicerad 18 okt 2004 kl. 17.28:
Var vänlig skriv på här...
Jag lovar er, hade någon galenpanna kommit med samma knasiga idé i dagens tid så hade artiklarna om denna dåre överskuggat allt vad Idol 2004 eller Farmen heter.
Ta Din kärlek till Bahamas. Fråga om hon vill vara där. Anta att Din kärlek entusiastiskt svarar ja och tillägger att "där skulle man verkligen kunna tillbringa hela livet". Bind fast din kärlek vid en palm och säg åt henne att hon får sitta där resten av sitt liv, eftersom det var precis vad ditt hjärtas ros ville. Tror du att kärleken frodas, växer och att Din kärlek trivs där? Skulle du trivas i vetskapen om att du minsann vet var du har den, kärleken, som om den vore i en liten ask? Det tror inte jag.
Utan tvekan så kläcktes den dummaste idén genom tiderna av en leffe med sjukt starkt kontrollbehov som kom på det idiotiska att vi skulle sajna oss till evig kärlek och trohet. Från en och samma person. Tills vi dör.
Folk har kommit med dumma förslag i alla tider, det är absolut ingen nyhet, det vimlar av knäppgökar fulla med galenskaper. Den här dåren måste haft karisma, för folk lyssnade på honom och tog till sig vad han sa. Och det förbryllar mig. Hur kunde, och kan, så många köpa konceptet?
All motivering till att gifta sig förutom att "fest är ju alltid trevligt" går tokbort.
När vi börjar en anställning på ett nytt jobb, skriver vi då under på att vi kommer att sitta på just DEN stolen, på just DEN arbetsplatsen tills vi pensioneras? Svar nej. Och det är väl en himla tur? Eller finns det någon som protesterar? Nä, jag tänkte väl det. För det skulle ju vara väldigt tråkigt att som 20-åring veta att på den här stolen kommer jag att sitta i 50 år och de här arbetskollegorna kommer jag att ha lika länge. Och oj, bäst att investera i en lite dyrare lunchbox, som håller några år... Nä, fy fasen! För tanken är helt orimlig!
Jag undrar, hur funderar alla ni som gifter er när ni står där framme vid altaret och tittar på den person ni ska vakna upp med i alla era dagar? Blir ni inte deprimerade? Rädda? Vad tänker ni på? Eller vad tänker ni med? Tror ni på allra största allvar att ert kontrakt är värt något, egentligen? Är några rader på ett papper starkare än sagda ord? Efter 10 år när ni har glidit ifrån varandra där i radhuslängan och ungarna måste snytas och gräsmattan klippas, känns det inte lite dassigt då att veta? Veta att om du skulle vilja komma ut på lite äventyr eller om du vill gå den egen väg så är du tvungen att b r y t a ett avtal? Livstidsgarantin på den där flashiga dyra TV:n är pålitligare en livstidslöftet som folk gladeligen (hualigen) avger vid en vigsel.
Gifta par argumenterar ofta som om det vore en god affär som gjorts. "Men det är så praktiskt". Men kärleken är ta mig fan inte praktisk! Kärleken är passion, romantik, känslostormar, harmoni och, ja just det, den är villkorslös. Ett äktenskap är inte villkorslöst. Regler som inte ska brytas, åtaganden att leva upp till, och om man inte gör det så har man vips identiteten Frånskild, ni vet, det där som ingen vill vara men som majoriteten förr eller senare ändå blir.
Ingen skulle väl köpa ett hus eller en bil i vetskapen att man är förpassad till samma fordon och hus tills man dör?
Är kärlek en känsla av total villkorslöshet eller galen kontroll? Nu svarar säkert alla klokt och samstämmigt att äkta kärlek är ju såklart villkorslös. Men varför lever ni inte så då?
Jag skulle gå in i en livslång psykos (inte sagt att det på något vis kan inträffa oavsett äktenskap eller ej) om jag visste att jag var förpassad till en människa resten av mitt liv. Jag skulle begå äktenskapsbrott och jag skulle känna mig snärjd, fångad och inlåst. Men det verkar jag vara ganska ensam om eftersom alla verkar gå sin lilla rond fram till Prästen, Ringen och Det Eviga Löftet.
Däremot är det inte alls orimligt att älska någon hela livet, om det sker villkorslöst. Inte heller är det helt ovanligt att många kör samma bil under flera år, eller jobbar på samma trivsamma arbetsplats en livstid. För att det ger något och framförallt känns meningsfullt.
Äktenskapet och dess anhängare faller på just det där lovandet. Precis som att man mycket väl kanske gör en karriär på samma arbetsplats om det är frivilligt, så finns det Äkta Kärlek. Men man kan absolut inte deala till sig den med hjälp av präst, fest och tomma ord.
Jag lovar er, hade någon galenpanna kommit med samma knasiga idé i dagens tid så hade artiklarna om denna dåre överskuggat allt vad Idol 2004 eller Farmen heter. Ja, nyheten hade även fyllt Ricki Lake-soffan och knäckt både Knutby och strippklubbsbesökande fackpampar med hästlängder. För hela grejen är så freakad och totalt far out.
|
Andreas Björsten