Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 6 aug 2010 kl. 06.00:
Foto: flickr/eliot by CC 2.0
These boots are made for walking
"Det är mitt yngsta barn, mitt älskade Lillscrott som ärvt mina boots. Hon hade brått att byta miljö redan från början. Hon tog bara drygt två timmar på sig att födas."
Det är så att antigen rör man på sig och kommer då att så småningom bära på en längtan "hem", eller så blir man vid sin läst och kommer då att hysa en längtan bort.
Jag tillhör Ahasverus ätt. När jag var liten fick vi i småskolan läseböcker med små krumma troll som hette Li och Lo, på sidan "E" fanns Ek som symbol, E som i "Ek" och "Ekollon". Man hade lika gärna kunnat ha Kokospalm som symbol för "K" det hade varit oss lika främmande. Ek växte inte på våra breddgrader, inte äpplen heller, det Sverige som fanns i läseboken var lite annorlunda än vårt, vi hörde liksom till men ändå inte.
Eftersom jag tillhör den enkla allmogen var jag inte van vid några längre resor som barn. Vi reste hem till Norge, Norge var liksom inte utlandet utan hemma fast på ett annat ställe. Visst var det exotiskt och vi såg Håkjerringens gigantiska trekantsfena i fjorden utanför Kattangen är vi badade, men det var ju liksom hemma ändå, fast på ett annat ställe.
Behovet var uppdämt och jag blev gammal nog att börja röra på mig, gammal nog att fixa pengar till mina resor. Jag tillhörde de lyckligt lottade som fick växa upp med Interrail. Interrailresorna blev så småningom utvidgade både i tid och i rum. Jag levde i ryggsäck för att jobba ihop pengar och sedan drog jag. Kom att under en tid bo i både Holland och Israel. På hemmaplan i Sverige flyttade jag runt och provade olika arbeten. En del flyttar var motiverade av kärlek också men ett skäl är gott som ett annat.
Det är mitt yngsta barn, mitt älskade Lillscrott som ärvt mina boots. Hon hade brått att byta miljö redan från början. Hon tog bara drygt två timmar på sig att födas. Sen somnade hon lugnt efter bara några minuter. Som liten har hon fått byta miljö ett par gånger. Hon har hanterat detta bra, något som inte alltid är så lätt alla gånger. Något hon påstår sig ha saknat är att till vardags kunna ha släkt omkring sig, kusiner och så, inte bara på avstånd.
Så fort hon själv fick möjlighet så flyttade hon hemifrån, när det var dags välja gymnasielinje så tog hon fasta på två saker, riksintag och långt hemifrån. Det blev Rymdgymnasiet i Kiruna, hårt profilerat på matte och fysik. Som förälder är man givetvis tveksam till att släppa en 15-åring till boende på egen hand, men å andra sidan vill man inte neka en tonåring som lyckats ta sig in på en av ladets mest attraktiva utbildningar den chansen.
Det höll till våren, då ringde Scrott hem och ville från Kiruna, "Det blir ju aldrig någon vår här, det är den 28 maj, det är snöstorm ute och jag har bara kvar mina ballerinaskor." Jag frågade då om hon ville flytta hem. Svaret var att hon minsann hittat en ny utbildning med riksintag, Marinbiologi i Lysekil, hon hade kollat, de kunde ta emot henne. Det är bökigt att med kort varsel flytta från Kiruna till Lysekil där det dessutom skulle ordnas med en lägenhet, men det går.
Det sista året i Lysekil lyckades tösen på en begränsad studentbudget resa till Prag och Budapest. Så kom det verkliga uppbrottet, vi diskuterade länge ett utlandsår någonstans, först var tösen inne på college i USA eller Australien. Men sedan kom vi på att det nog går 13 på dussinet som gjort just detta och därför var "bra på engelska". Så, därför blev beslutet Kina och Beijing. Förhoppningsvis så skall det göra att kon kan komma hem och ha hunnit bli "rätt bra på mandarin".
Nu är allt klart, biljett, kursavgift betald, försäkring och så vidare. Ett par veckor ännu får jag ha henne hos mig. Visst känns det sorgset att hon reser så långt bort, men det är ju jag som betalt biljetten. Det är som att man med fasa ser ungen krypa upp och falla nedför bokanten för att sedan få luft under vingarna, man är nog både lite sorgsen och stolt. Fly on you bird on wings of freedom (Något sådant hette den låt som en säckpipeblåsare var morgon spelade för en grupp artillerister från Aberdeen under kanottävlingen arctic canoe race innan start.)
Leif-Arne Undvall, Grötmyndig, självgod och vanlig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
