Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Johan Perna
publicerad 8 sep 2010 kl. 06.00:
Foto: flickr/irenemiranda by CC 2.0
Följ Malmös exempel och inför sprutbyte
"I region Skåne, som är en av landets mest tätbefolkade regioner, har endast enstaka fall av HIV rapporteras sedan år 2000. Stockholm har cirka 20 fall av HIV om året sedan 1980."
Malmö har alltid varit en utsatt stad när det gäller narkotika. Måhända för att priserna är låga och tillgången hög. Malmö är en stad som är en inkörsport för det mesta - porten har öppnats ännu mer sen Öresundsbrons tillkomst. Mycket av drogerna stannar kvar här i Sveriges tredje största stad innan de blandas ut med bakpulver (i bästa fall) och forslas genom olika led uppåt i landet, minskar i tillgång och ökar i pris.
Kanske var det därför som Malmö var först med att införa det av Socialstyrelse sanktionerade "Sprutbytet", integrerat med Infektionskliniken på MAS (numera SUS) 1987. Detta var ett från början kontroversiellt beslut som numer, kan tilläggas, även innefattar Lund.
Innan jag ger mig in på själva kontroversen vill jag tillägga att Sverige är ett av de få länder i Europa där det inte går att köpa sprutor receptfritt på apoteket. Vi är även ett av två länder (det andra är Grekland) i Europa där man inte väljer att ta FN-organets WHO:s så kallade "Dublindeklaration" (2004) - som kortfattat går ut på att hindra spridningen av infektionssjukdomar som hepatit och framför allt HIV/AIDS - på allvar när det gäller just åtgärden med rena sprutor för injektionsnarkomaner.
Så vad är Sprutbytet? Jo, det innebär att narkomaner kan gå till sjukhuset och gratis byta in gamla använda sprutor mot nya, rena, samtidigt som de blir blodtestade. Om man ska sammanfatta det kort innebär det att narkomaner istället för att köpa sprutor dyrt av langare, sprutor som kanske till och med redan är använda, eller dela sprutor med andra narkomaner, erhålls de en "renare" kostnadsfri möjlighet. Det innebär även att människor med missbruksproblematik (ja - människor) som oftast inte uppsöker vården, automatiskt får kontakt med vårdpersonal samt tillgång till läkare, barnmorska och kurator. Med andra ord en möjlighet till vård. En möjlighet till tankar kring sitt liv och i längden kanske även en möjlighet till fortsatt liv.
Så varför är exempelvis det regerande blå blocket i Stockholms landsting så emot Sprutbytesprogrammet? Argument som att det skulle leda till ökat missbruk och innebära en drogliberal politik har redan statistiskt slagits hål på av såväl Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Statens Folkhälsoinstitut samt FN-organet UNAIDS. Och ett av de mindre mänskliga argumenten, att det leder till ökade kostnader för samhället, stämmer inte heller. HIV-prevention är betydligt mycket billigare än att behandla en patient med HIV. Kanske kunde till och med kostnaderna för behandlingen minskas om HIV-smittan minskades, då företagen som säljer bromsmediciner etcetera i dagsläget utnyttjar situationen för maximal vinst.
Om man vill kan man vända blickarna mot Finland där man har Sprutbytesprogram i så gott som alla större städer och samtidigt för en av den mest drogrestriktiva politiken i Europa. Eller så kan man vända blicken mot den statistik som redan finns rörande infektionssmittornas spridning i Sverige bland injektionsnarkomaner och jämföra Stockholm med Malmö.
2008 rapporterades 29 kända fall av HIV och 1 024 fall av Hepatit C i hela landet. I region Skåne, som är en av landets mest tätbefolkade regioner, har endast enstaka fall av HIV rapporteras sedan år 2000. Stockholm har cirka 20 fall av HIV om året sedan 1980. Man kan säga att HIV-spridningen bland injektionsmissbrukare i Skåne är näst intill obefintlig i jämförelse. När det gäller Hepatit C-smittan kan man dock endast visa på att kurvan pekar neråt i region Skåne sedan Sprutbytesprogrammet infördes.
Eller så kan man vända blicken mot exempelvis södra Afrika där cirka 20 % av befolkningen är smittad och fundera över om inte ens den minsta lilla preventiva åtgärden för att sprida HIV i alla befolkningskategorier (även missbrukare) och länder inte är värda att ta? Och det så fort så möjligt.
Om man vill kan man även vända blicken inåt, mot sig själv. För ja, det är såna som oss, som du och jag som hamnar i missbruk. Människor. Tänk tanken "Gratis sprutor? Man kanske skulle testa heroin?" Låter det logiskt?
Johan Perna, Skrivande person/ Människa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
