 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Ola Tidman
publicerad 19 maj 2010 kl. 06.00:
Snart slutar jag röka bara för att slippa allt gnäll!
"Det är tydligen helt okej att ha skrikiga barn, kvinnor som ammar, folk som spelar musik på sina mobiler och så vidare, men rök är inte okej? Jag kan inte riktigt förstå hur det går ihop."
När jag var 14 år så tog jag min första cigg. Jag började inte på grund av grupptryck eller för att någon annan hade satt idén i mitt huvud. Jag var helt enkelt trött på att vara den "snälla" killen, så med en cigg i käften skulle mitt nya liv som bad boy börja... Det trodde jag i alla fall.
Jag var inte en av dom som tog en cigg och kände att "fy fan! Det här ska jag aldrig göra igen." Jag hade ett mål, jag skulle bli rökare, till varje pris! Så efter min första vidriga gula Blend var det dags för nästa cigg. Svårare än så var det inte, och efter cirka två veckor så smakade röken inte lika för jävligt längre. Efter två månader så smakade den helt okej, ganska gott vid vissa tillfällen. Efter sex månader så var ciggen en självklarhet, och jag kunde bara se fördelarna. Detta var på den tiden då man fick röka inne i princip överallt.
Nu, ett antal år och gud vet hur många röda Marlboro senare så är det inte riktigt lika kul. När jag började röka så traskade jag rakt in i en värld av fest, nya vänner, nya kontakter, nya kläder, ny livsstil, ny attityd och en massa annat töntigt skit.
Jag minns fortfarande dagen då det skulle bli rökfritt på krogar och alla fikaställen, jag och en kompis satt och rökte ihjäl oss och drack billig öl. Jag var nog 16-17 år vid den tiden. Nu i efterhand så kan jag tycka att det är toppen att man inte får röka inne på krogen, men om det skulle bli något förbud mot rökning på uteplatserna, då jävlar kommer jag att gå och hänga mig.
Jag förstår grejen med att man inte vill att barn ska få rök på sig, jag förstår att rökfria människor inte vill utsättas för det, men det är just därför det finns rök- respektive rökfria avdelningar. Som rökare så kan jag helt klart säga att det inte är priset på ciggen, hälsan eller min omgivning som skulle kunna få mig att sluta, men rökförbudet däremot... Det blir helt enkelt för jobbigt att försöka hitta platser där man kan få lov att röka utan att andra stör sig på det. Jag vet också att det är bland annat just på grund av att det stör folk som det införs så många rökförbud. Men är det inte lite taskigt?
Det är tydligen helt okej att ha skrikiga barn, kvinnor som ammar, folk som spelar musik på sina mobiler och så vidare, men rök är inte okej? Jag kan inte riktigt förstå hur det går ihop. Visst förstår jag att barn och annat otrevligt inte tar död på en lika snabbt som en cigg, men det är minst sagt lika irriterande med en skrikig unge som en rökare när man försöker dricka en 40-kronorskaffe.
Kan vi inte göra en deal? Barnfria krogar och caféer, så kan vi dra in på rökandet? Varför är det bara en grupp som måste bli lidande? När jag ska ta tåget här i Malmö så har dom nu slängt in små rökrutor/rökzoner som man ska stå och trivas i, är det inte helt galet? Men vi ska stå ut med att barn springer runt i tågvagnar och hoppar upp och sätter sig på alla möjliga säten med sina skitiga skor?
Frågan är nu om man bara ska sluta röka så att man slipper höra allt gnäll.
|
