 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Yohannis Petersson
publicerad 15 maj 2012 kl. 06.00:
Reseavdragen - småpengar för bilpendlare?Foto: flickr/The Akermarks (BY CC 2.0)
Reseavdragen - en morot på marginalen
Ett enda parti gick 2006 till val på det kontroversiella förslaget om sänkt bensinskatt - Kristdemokraterna.
Som alla kunnat ana blev denna vision aldrig uppfylld, för oavsett högskatte - eller lågskatteregering, finns det ingen majoritet för sådana förslag inom de europeiska och nationella demokratiska församlingarna. När alliansregeringen så framgångsrikt vann valet 2006, lovade de att höja reseavdraget med 1,5 kronor. Vad de därpå desto skickligare förbihöll, var att gränsen också höjdes med 1000 kronor. Lönsamheten för att ta sig till/från ett arbete med pendlingsavstånd, visade sig i praktiken bli ytterst marginell, oavsett borgerlig eller socialdemokratisk regim. I takt med de stigande bensinpriserna år för år, har reseavdragen varit föga kompensation för den som måste ta sig till arbetet med bil, och det inte minst på grund av att de inte är index-relaterade.
Till mitt jobb har jag fyra mil tur och retur. Det blir 72 mil i månaden, plus 10 timmar bilkörning * 15 kr/l bensin. Vi är förvisso tre stycken som kör fem dagar vardera, med tre dagar tillgodo åt var och en; med reservation för problem med bilen? Vi har också en passagerare med oss som saknar körkort och har ingen möjlighet att ta sig till orten med kollektivtrafik. Personen betalar oss 25 kr/dag; en liten obetydlig, symbolisk struntsumma som inte täcker bensinkostnader och slitage på långa vägar.
För att illustrera mitt exempel: Låt säga att vår netto-timpenning är 50 kronor, nuvarande avdragsrätt på deklarationen är 18, 5kr/mil på belopp över 9000 kr/år. Det blir för mig alltså följande formel: 18,5*20 mil-(9000/12)-2,5 h (bilkörning)+125 kr (från passageraren) -60 kr (bensin)*5 dgr/50 kr/h = 12,2 arbetstimmar.
Det blir alltså en och en halv arbetsdag för oss, i månaden, att arbeta ihop resan till/från jobbet, och ändå så har vi mer än dubbelt så mycket kvar att uppnå till avdragsrätten. Min fråga är då: Är det någon som tror att dessa, så kallade, reseavdrag verkligen utgör ekonomisk kompensation? De är förvisso ett välbekommet sidobidrag från staten till oss som pendlar till arbetet.
Med radionyheterna 13/5, kom det politiska åsknedslaget: Miljöpartiet föreslår ett totalt slopande av reseavdraget och det av skälet att minska ytterligare Co2-utsläpp, men det häpnadsväckande är att partiet och dess talesperson, Karin Svensson-Smith, inte tycks beakta förslagets sidoeffekter, för alla som tvingas pendla för att "göra rätt för sig"?
De beskrivna reseavdragen kan knappast betraktas som en kompensation för att främja arbetslinjen från politiskt håll, utan i bästa fall som en ynka liten morot, vars grönsak snart är utrotningshotad med "Miljöpartiet - de gröna":s hjälp, och det är också här jag drar parallellen mellan den körkortslöse kollegans arvode till oss och statens resebidrag. De uppfyller inte på långa vägar den kompensation för pendlaren som avdraget ger sken av, utan det är snarare ett litet välbekommet sidobidrag, till alla oss med höga milkostnader för att ta oss till arbetet.
|
