SPORT
Artikel av Stefan Holmqvist - SHQ publicerad 6 sep 2001 kl. 09.21:

Räddade av miffot från Hova IF

Djäääävlar i mej vilken dramatik. Personligen har jag tretton fel på tipset och får böta en halv miljon hellre än att jag kvalar mot Österrike. Men det slipper vi nu. Tack vare miffot från Hova IF.


Vid 0-1 satt jag och skisserade på ett synnerligen välkomponerat förolämpningsfyrverkeri.
Om massarresteringar på SVFF.
Om en saltgruva åt Lars Tommy.
Om hur den moderna fotbollen sprungit ifrån Sverige.
Om hur knappt ingen använde Diamanten längre och hur sådana "specialist"-roller är på väg att försvinna lite från den moderna fotbollen.
Om hur Zlatan och Farnerud får ge vika för andra klassens låtsasproffs som spelar i Danmarks och Norges superligor.

Jag funderade på hurvida återfallsmissbrukarna Lars/Tommy inte lärt sig ett dugg av den monumentala baksmällan i Holland/Belgien. Suck.

När Andreas Andersson gjorde entré började allt kännas mycket lugnare!! Jag SMS:ade till en annan Sourzeskribent att det här känns tryggt... han ramlar, det blir snart straff!

Mycket kan sägas om Andreas Andersson men hans största tillgång har inte varit det där reptilsnabba steget som fick luttrade fotbollskolumnister att jämställa honom med Johnny Bråttom. Nej, Andreas framgångar har en annan, osportslig förklaring: Hans rubbade balans sinne som legat strax under Bulgarklass.

På ett sätt har jag alltid lidit när man sett värmlänningen. Han var jättelöftet som kom bort. Han såldes till Milan under en period när Milan hade Weah, Kluivert. Viera, Davids, Boban, Savicevic roterandes på plan och ett halvt U21 landslag på bänken. Detta var en period när Milans inköpspolicy byggde på att torrlägga marknaden på toppspelare. Dels kunde ingen annan äga dom. Dels gick dom att sälja vidare. Bara dom luftats på planen ett par gånger så fick man in ett bra vinst.

Andreas blev en simpel handelsvara och Daglish var köparen men han försvann snabbt.
Andreas mötte Gullit.
Gullit som då hade gjort ett seriöst, dedikerat försök att förstöra Newcastle med att bland annat inte ge veteranen Robert Lee en tröja, köpa Silvio Maric som måste ses som Premier Leauge's svar på Bogic Popovic och senare satte han Shearer på bänken i Tyneside derbyt till förmån för en 20-årig halvfigur som i dag ramlar runt i Division 1.

Andreas gjorde sin debut hemma mot West Ham och var nära att måla. Shearer skällde lite på honom men publiken jublade: Det var ju ett inköp från Milan. Det blev inte många mål men hans rusher och hans proffsiga sätt att vårda bollen imponerade.
Det räcker dock inte i Premier League.
Andreas flyttade hem.
Andreas gick sönder.

Han hade stått i TV och sade på grötig, värmländsk rotvälska att "Jag har alltid gillat AIK". För en sekund så var han bara ännu en värmlänning som kommer till stan. Alla dessa urbana quislingar som infiltrerat innelivet på Söder, Bajen-fans, Kvarnen och bostadsmarknaden.

Men han kom tillbaka. Mannen som köttade in 1-1 mot England hemma -98 (inte nickade Lars Gunnar Björklund) gjorde mål igen. Nu som yttermittfältare. Han hoppade in och gjorde precis det mesta fel. Detta var bra. Det passade min elitkverulans utmärkt. Där stod vi återigen i Istanbul med den blågula fotbollsbaken exponerade för hela UEFA. På väg ner i fotbollskällaren efter att ha försökt tråka ihjäl motståndarna. Då släppte all min hatimpregnerade syn.

Jag började analysera Turkiet.

Turkiet anses vara "rising stars" inom fotboll. Galatasaray hade vunnit UEFA-kuppen mot Arsenal. Det blev lite knivigt på straffarna och på gatorna men likväl en pokal. Trots allt detta lyckades man inte under gårdagens match förmå något mer vågat än långa bollar på Bengt Sukur i ett 4-5-1 som bara kunde ha gjort Tommy Davidsson glad.

Då, då slog Europas bäste målskytt till 1-1 och precis när jag börjar förstå att vi är på väg att göra en Bulgarienbravad så slår samme målskytt en underbar krossboll.

Andreas gjorde en snabb och vältajmad löpning.
Precis en sådan som var hans trademark.
Löpningen skar genom den korpmässiga offsidefällan och satte tvåan med en ramlandes språngnick. På övertid. Det som man väntat på i alla dom där kvalmatcherna under Tommy Svenssons -96 och -98-kval satt helt plötsligt där. En stöld. En snabb vändning. Känslan av att hälla spann kallt vatten över hela Istanbul var enorm. Turkarnas hyllningståg som var på väg mot Stockholm med Hockeytutor, pajashattar och trollkarlsmantlar ställdes in.


Jag grabbade snabbt mobilen och SMS:ade Sourzeskribenten: "Jag sa ju att det var lugnt. Det var ett djävla effektivt sätt att ramla på."