Artikel av Malin Dunfors publicerad 25 nov 2010 kl. 06.00:

Miljöförstöring, exploatering och konst i Waste Land

Lucy Walker återvänder efter "Devil's Playground" och "Blindsight" med filmen som gav henne publikpriset på Sundancefestivalen. Se den.
Betyg: MVG
Titel: Waste Land
Genre: Dokumentär
Regi: Lucy Walker
Manus: Lucy Walker
Musik: Moby
Medverkande: Vik Muniz
Speltid: 90 min

"Jag har hellre ingenting och strävar efter allt än har allting och strävar efter ingenting" säger Vik Muniz i Lucy Walkers Waste Land - Stockholm Film Festivals hittills bästa film. Det är en upplyftande dokumentär om den mänskliga själens skönhet och konstens makt att förvandla. Den internationellt erkända artisten Vik Muniz återvänder till sitt hemland Brasilien för att ta på sig mastodontprojektet att göra konst av Rio de Janeiros största sopptipp, Jardim Gramacho.

Den moderna konstens bästsäljare tar oss med på en känslosam resa till Rios utkanter, där han samarbetar med de brillianta "catadores", samlare av skräp som sedan kan återvinnas, riktiga Shakespearekaraktärer som lever och bor bland skräpet, citerar Machiavelli och visar hur vi kan förnya oss själva.

Muniz är känd för att jobba med ovanliga material; när han porträtterade barn i Karibien gjordes porträtten helt av socker, en social hänvisning till den misär han såg att deras föräldrar genomled på sockerfälten.

Trots att Muniz arbete i sig självt är dokumentärmaterial, så är det plockarna som är behållningen i Waste Land. Människorna som, dag ut och dag in, tar itu med det smått omöjliga arbetet med att sortera skräp som kan återvinnas från den ständigt växande sopptippen. Det är smutsigt, olidligt hett och stinkande. Deras historier och obrutna livsglädje färgar en redan engagerande film om miljöförstöring, exploatering och konst.

Från att vara helt osynliga för sin omvärld syns deras sopbaserade porträttbilder på världens främsta gallerier. När bilderna ställs ut på det moderna museet i Rio slår den alla publikrekord - bara Picasso har dragit fler besökare.

Walker väcker också frågan om konstnärens inverkan på de medverkandes liv. I filmen bråkar Vic Muniz och hans fru om huruvida det verkligen är rimligt att tillfälligt ta människor ur den tillvaro de har lärt sig acceptera, för att sedan - efter att ha visat dem hur ett bättre liv kan te sig - lämna dem vind för våg. Muniz, som själv växte upp under extremt fattiga förhållanden i São Paul, tvekar inte när han säger att det är bättre att visa vad som finns bortom soppbergen och uppmuntra människor att ta sig bort. Det kan definitivt inte bli värre, menar han på.

Lucy Walker återvänder efter Devil's Playground och Blindsight med filmen som gav henne publikpriset på Sundancefestivalen. Se den.

Läs mer om filmfestivalen