POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Leif E Ström publicerad 12 jul 2011 kl. 06.00:

Maud Olofssons sista partiledartal i Almedalen
Foto: flickr/tobias.bjorkgren (BY CC 2.0)

Maud Olofssons näsdukar satte nivån i Almedalen

Nu har politikerna lämnat Almedalen. Vilken jäkla fluns då det ryktas att danskarna är förgrymmade över näsläggandet i dess inrikespolitik och gränsbevakningar. En modern Valdemar Atterdag är på väg.
De skulle ha skippat rosén och supit till ordentligt sista dagarna i Almedalen. Då hade prestigen släppt och en gemensam lösning för en fungerande mittfåra plöjts. Nu blev det inte så, därför kommer prestigen att fälla nuvarande regering vid höstens omröstningar. Efterträdarna kommer att möta samma öde om inte en ansvarsfull politik börjar värderas högre än hämningar och ideologiska låsningar.

En vecka med långa dagar och ljusa nätter resulterade i hög näsduksförbukning av Maud Olofsson, kanske ett femte jobbskatteavdrag, samt hemläxa i den nationella visionen "folkhemmet". Ingen lätt uppgift, då begreppet först uppkom genom högerpolitikern Rudolf Kjellén som först influerade tyskarna till "volkgemeinschaft" innan Per Albin Hansson döpte om visionen till folkhemmet.

Under tiden då riksdagsledamöterna klurar på läxan, kan läsarna fundera över varför Sverige är sämst i världen på politisk benchmarking*. Bakom detta påstående ligger den delen av termen som kallas funktion.

Våra makthavare fokuserar på att vara bäst i klassen, vilket i stället genererar en enbart kontraproduktiv politisk verksamhet som bara i sig kostar cirka fem miljarder årligen i statlig administration. Landets politiska benchmarking har under flera decennier resulterat i att svensk arbetskraft är de som får minst tillbaks per betald skattekrona. Då det däremot gäller traditionell sådan är svenska företag utomlands ett föredöme om man ser till resursanvändning och differentierad demografisk sammansättning av personal.

Detta går bara att genomföra utan svensk politisk inblandning. Egentligen i sig ingen större prestation, då andra invandrartäta länder inte skapar samma problematik för sina företag och arbetstagare.

Då vi tidigare skulle konkurrera med omvärlden och hade samma grundförutsättningar som övriga konkurrerande länder, var inhemsk forskning och utveckling i symbios med utfallet. Eftersom en av de viktigaste grunderna i en jämförelseprocess är kostnaden, skapas i stället en katastrofal konflikt mellan socialingenjörskonst och industriexpansion.

Enär den evigt svenska olösta ekvationen består av täljare och nämnare som inte är rationella, kommer den förbli olöst så länge politikerna skapar världens dyraste humankapital. Dessa i sin tur måste finansiera den procentuellt största och mest kostsamma icke förvärvsarbetade populationen som Tellus innevånare någonsin kommer att få uppleva.

OECD har påvisat att bland medlemsländerna är Sverige sämst i klassen då det gäller att aktivera invandrare, kvinnor och ungdomar. Enligt Veckans Affärer förlorar svenska staten omkring 35 miljarder årligen, i brist på mod och kunnighet. Turligen har vi fortfarande ingenjörer och företagsledare kvar i landet, som ser till så att vår export kan balansera galenskaperna. Men är det inte dags att dessa får en större möjlighet att även påverka inrikespolitiken?

En flott gest från de folkvalda vore om de lät samhällsbärarna lära riksdagsledamöterna hur kalkylatorn fungerar och hur man via nya matematiska beräkningar kan förändra och förbättra processer till lönsamma reformer.

Vän av tradition och ordning kanske hellre skulle förorda våra forskare för uppdraget. Sorry, även de är sämst i klassen då det gäller utfall per satsad krona för dess forskning. Dessutom har politikernas felprioriteringar smittat av sig på vissa fakulteter, då de tätt som oftast är skyldiga staten pengar, eller blivit lurade av professorer som bildat handelsbolag.

Undertecknad kan lugna upprörda läsare att det föreligger en generell dialog mellan dessa berörda parter. Förändring kommer att ske genom att "instrument kommer att utvecklas för att rätta till problemet".

Jag tänkte bara snudda vid målet "världens bästa skola", vi måste ju vänta på om skolministern eller opinionen går vinnande ur förslaget "skippa undervisning som genererar arbetslöshet".

Ja, nu har etablissemanget hunnit lämna Almedalen. De hade en jäkla fluns då det ryktas att danskarna är förgrymmade över näsläggandet i dess inrikespolitik och gränsbevakningar.

En modern Valdemar Atterdag är på väg den 22 juli för att återuppleva 650-årsminnet av den äldres vistelse på ön. Om de stannat kvar och om den yngre, likt föregångaren, kastat gästande makthavare i de mörka källarvalven, kanske övrig befolkning skulle fått uppleva samma befrielse som de i Belgien. Många där har ju förväntat kaos efter ett år utan regering, men den enda påvisbara effekten är att fransktalande studenter, både män och kvinnor, har börjat odla skägg i protest. Vilket inte är märkvärdigt i sig, det gör nästan alla svensktalande här hemma också. Den gamla regeringen i expediton, sköter numera bara om pappiren och de flesta är mer än nöjda.

Om herrskapet suttit i valvet, hade vi befriade kunnat klurat ut om Lafferskurvans optimala nivå är för hög eller för låg, samt om de dynamiska effekterna är övervägande positiva resp negativa vid skattehöjningar. Effekten hade förmodligen fått Atterdag att ångra tilltaget. Effekten på vår BNP skulle förmodligen gjort Dannebrogen grön och vit.


* Benchmarking är en term inom framför allt företagsekonomi, utövandet är en process som intialt kostar mycket pengar, men som över tid beräknas lönsam.