KULTUR & NÖJE
Artikel av Mikael Björnfot publicerad 18 sep 2012 kl. 06.00:

Loa med dansensemble knockar publiken

"La Cage Aux Folles kommer helt klart att bli en av höstens största succéer."
La Cage Aux Folles
Oscarsteatern, Stockholm
Regi: Peter Dalle
Medverkande: Loa Falkman, Suzanne Reuter, Sven Nordin, Per Andersson m.fl.

Komedin La Cage Aux Folles hade sin urpremiär 1973 i Paris och har sedan även filmatiserats ett par gånger, senast i den amerikanska versionen Birdcage, med Robin Williams och Nathan Lane.

Det är inte första gången musikalen sätts upp i Sverige. I mitten på 1980-talet gjorde Jan Malmsjö dundersuccé när showen sattes upp i Malmö och gick för utsålda hus. Där framförde han den klassiska "Vår bästa tid är nu" som sedan blev en stor skivsuccé för honom.

Oscarsteatern bjuder på en påkostad show med "extra allt". Den inledande scenen när den gyllene buren med till synes sköna balettdamer glider ner från taket är riktigt kul, och när sålunda "damerna" brister ut i sång så förstår man att, nej, det var inga damer, utan unga män utklädda till damer. Ett listigt drag av koreografen och nestorn i dessa sammanhang, Roine Söderlundh, som skapat en bländande och samspelt ensemble.

Musikalen utspelar sig i Saint Tropez på en dragshowklubb som drivs av Georges (Nordin) och hans älskare Albin "Zaza" (Loa Falkman), showens starkast lysande stjärna som inte kan få nog av att stå i centrum, på scen så väl som privat. De gnabbas och agerar som ett gammalt par som varit ihop länge och de gör det trovärdigt. Överlag är det en varm och rolig musikal, skratten är många och så väl dialog som koreografi och sångnummer är av mycket hög kvalitet. Loa knockar publiken som den charmiga "Zaza" och är den som lyser starkast på scen. Han levererar och gör sångnummer i klass med de Jan Malmsjö gjorde för drygt 25 år sedan. Det är också sångnumren som för showen framåt och som står för dess driv. Loa är magnifik när han sakta börjar sjunga de inledande fraserna ur "Vår bästa tid är nu" och innan den sista tonen har klingat ut är publiken i extas. Scenen när divan utklädd i hatt och ståendes på en piedestal när klänningstyget vecklar ut sig meter efter meter är ett annat exempel på en av de maffigare scenerna under kvällen.

Någon som jag dock inte riktigt tycker lever upp till förväntningarna är komikern Per Andersson, som den excentriske butlern och personliga uppassaren Jacob. Hans skämt når inte riktigt ända fram och det känns emellanåt litet krystat. Sven Nordin gör en habil insats som den manlige och lugna älskaren som får vetskap om att hans son Jean-Michel (som han fick under sin korta heterosexuella tid), ska gifta sig med Anne (spelad av Maya Rung), dottern till en konservativ fransk politiker vid namn Edouard Dindon, som hotar att stänga klubbar som La Cage Aux Folles. Dindon spelas av Ulf Eklund som också gör en klart godkänd insats.

Sist men inte minst gör även Suzanne Reuter en gedigen insats i rollen som restaurangägaren Jacqueline. Jag hade gärna velat se och höra mer av henne.

Jag ska inte berätta mer vad som sker, men La Cage Aux Folles är en komedi av den högre skolan. Den har allt, driv, humor och en spelglädje som smittar av sig och gör att man lämnar lokalen glad och uppåt. Musikalen kommer helt klart att bli en av höstens största succéer.