POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Tobias Jeppsson publicerad 18 nov 2011 kl. 05.58:


Foto: flickr/digital cat (BY CC 2.0)

Lägg ut regeringen på entreprenad

Det är väl inte helt obekant att vår nuvarande regering tror att alla möjliga verksamheter blir bättre om de utsätts för konkurrens på den fria marknaden. Men de tycks ha glömt bort sig själva.
Mitt lilla medborgarförslag är därför att regeringen lägger ut sin egen verksamhet på entreprenad också, eftersom den bör kunna bli både billigare, lönsammare och effektivare om den får verka på en fri marknad. Många har klagat på de orimligt höga lönerna som våra toppolitiker har haft, och med jämna mellanrum avslöjar våra medier att våra politiker har rest med taxi, åkt på dyra utlandsresor, bott på lyxhotell, fått dyra tjänstebostäder betalt etc.

Finns det verkligen inte någon bättre person i vårt land som kan göra samma jobb som t.ex. Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och gänget, men som kan tänka sig avstå från de höga lönerna, de olika förmånerna och arbeta för betydligt lägre lön men ändå göra samma jobb? Tänk vad mycket skattepengar vi skulle kunna spara i sådana fall.

Någon kanske invänder och säger att höga löner och bra villkor lockar till sig de bäst lämpade personerna. Men det tycks bara gälla för tjänster på chefspositioner. När det gäller anställda inom t.ex. äldrevården, oavsett om det är drivet i kommunal eller privat regi, så tycks motsatt kriterier gälla, ju billigare och lägre löner, desto bättre. Så länge det är billigt så är det bra, även om de som jobbar där inte har rätt kompetens och meriter. Nu invänder kanske någon att på en fri marknad så kan man välja om man vill ha bra service genom att betala lite mer för t.ex. äldreboenden. Men varför skulle då någon vilja välja de sämre alternativen? Kanske för att de inte har råd att välja de bättre?

Jag tror jag ändrar mig förresten. Lägg inte ut regeringen på entreprenad, vi riskerar då att få en regering där de som kan tänka sig lägst lön och som förmodligen är mest desperata att få jobb och saknar utbildning är de som är med och konkurrerar om platserna.

Låt istället vår samhällsbärande verksamhet och infrastrukturen få agera under samma villkor som vår regering, låt de som jobbar i dessa verksamheter få så bra villkor som möjligt. Gör de jobben så attraktiva att endast de bästa söker sig dit och har chans att få jobb där. Höj skatterna och därmed lönerna ordentligt för de som jobbar inom de här verksamheterna. Först då kan vi få en högkvalitativ vård, skola och omsorg, istället för att bli den avstjälpningsplats och arbetsmarknadsåtgärdsplats som många kommunala, landstingsdrivna och statliga verksamheter idag faktiskt är.

Allvarligt talat. Frågan om privatisering av samhällsbärande verksamheter är mycket mer komplex och nyanserad än vad som får rum att avhandlas i en någorlunda kort artikel som denna. Frågan är inte heller så svart-vit som många, inom alla politiska läger, tycks vilja göra gällande. Kortfattat så borde man kunna konstatera att konkurrens är som ett tveeggat svärd. Det kan göra mycket gott, men också mycket ont. Det är lika naivt att tro att en fri marknad enbart är av ondo som att tro att den enbart är av godo.

En offentligt driven verksamhet saknar de positiva effekter som konkurrens ändå kan föra med sig, samtidigt som den undkommer de negativa effekter konkurrens också kan medföra. Varför skulle en lärare, en läkare eller sjuksyster göra ett bra jobb om denna inte utsätts för någon slags press på sig, dvs. någon form av konkurrens? Eller utan någon slags ekonomisk stimulans? Självklart finns det idealister som jobbar hårt och brinner för sitt yrke oavsett vad de får betalt och oavsett vilken feedback de får. Men jag tror de allra flesta ledsnar förr eller senare om de inte får något slags erkännande för sin arbetsinsats. Om de trots ett bra jobb får samma löneökning som kollegan som missköter sitt jobb får, och om de vet med sig att det krävs väldigt allvarliga fel innan man riskerar att bli av med jobbet, varför ska man då anstränga sig?

De problem som faktiskt finns inom den offentliga sektorn behöver inte lösas genom att flytta över verksamheten till den privata sektorn, för då utsätts den för helt andra typer av problem som finns inom den här sektorn. Varför inte försöka föra över de positiva effekterna som finns inom den privata sektorn till den offentliga, som t.ex. att ge de anställda inom offentlig verksamhet högre löner och låta de allra bästa i vårt land konkurrera om de platserna? Varför inte införa bonusar till de anställda som gör ett bra jobb? Och varför inte skapa någon slags inomstatlig konkurrens, med t.ex. två eller flera vårdsektorer som till viss del konkurrerar med varandra, där de som fungerar bäst får högre löner eller en viss bonus till exempel?

Jag säger inte att just dessa lösningar är de bästa, men vi måste börja tänka utanför boxen och sluta upp med det svart-vita tänkandet med den ständiga striden mellan privat eller offentligt finansierad samhällsservice. Det finns positiva och negativa effekter med båda lösningar, det är naivt att påstå något annat. Och det är därför vi tycker så olika. Båda sidor har rätt, åtminstone till viss del, men båda sidor har också fel till viss del.