 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Padma Lavigne
publicerad 18 maj 2007 kl. 16.13:
Jag vägde 117 kg när jag insåg hur jag såg ut
Låt oss tala om viktminskning. Om viktminskningsmyter. Om hur det egentligen ser ut. Inte medias falska succébild där alla kan gå ner 10 kilo på 3 veckor och se fantastiska ut.
Att gå ner i vikt är en lång process, låt ingen annan lura dig att tro nåt annat, och den måste påbörjas med ett medvetet beslut om att vilja gå ner i vikt, så mycket att man är beredd på att släppa alla gamla mönster och vanor för att nå sitt mål.
Jag vill börja med att citera Ana Martinez genom att säga att detta inte är en "success story" och att jag inte skriver det här för att du ska börja hata spegeln, samhället eller alla smala människor, eller god mat för den delen. Jag vill bara att du ska behandla dig själv med samma respekt som du behandlar resten av omvärlden.
Behandla din egen kropp som om den vore en aktad väns dyrbaraste klenod.
Dr Phil må vara en irriterande man från amerikanska södern, men han har sina poänger, speciellt när det gäller vissa aspekter av viktminskning. Hans primära råd är att man bör rensa ut sitt emotionella bord först och främst. Nonsens säger då någon, för att gå ner i vikt krävs det bara rätt mängd kalorier och motion. Men om jag då säger att du har en liten mekanism inom dig som gör att du, hur väl du än äter och hur mycket du än rör på dig kommer motarbeta dig själv så att du på ett eller annat vis kommer bli tjock igen. Jo, man har en sån mekanism. Oftast betingas den av rädsla, men det varierar från människa till människa.
Så man går genom det som ligger på det emotionella bordet, och istället för att bara snabbt kasta ner det i en kartong som kan glömmas till senare så går man genom det noggrannt, papper för papper, pinal för pinal och bestämmer sig för vilket som ska slängas för alltid och vilket som är värt att sparas, vilka saker som behöver dammas av och vilka saker som är tillräckligt rena att användas.
När du rensat ditt bord har det säkert dykt upp en massa nya saker i ditt huvud, några av de sakerna bör vara, VARFÖR du äter, HUR du äter och NÄR du äter. Fuska inte med detta och hoppa inte över det för att det verkar tråkigt, det är essentiellt för en lyckad viktminskning. Om du inte vet varför, hur och när du äter kan du inte heller planera ett försvar som lotsar dig förbi dina svaga punkter.
Varför du äter kan vara för att maten ersätter något annat, kanske en känsla, eller så kanske det dämpar en annan känsla. Om man kan förstå varför man äter så är det lättare att arrangera så man bara äter när man ska för att man är fysiskt hungrig och för att kroppen behöver näringen. Hur man äter är viktigt, stressar du ofta med maten? Äter du ofta mer än du borde för att dina ögon eller dina känslor är hungrigare än din mage? När äter du? När du är ledsen/arg/glad/ensam? På natten? Då du borde träna?
Var ärlig här, svara på frågorna, du behöver aldrig visa svaren för någon annan, men var medveten om varför du äter så du själv kan se till att du slipper gå i dina fällor. Köper du ofta något litet på vägen hem från jobbet/skolan? Gå en annan väg. Har du svårt att låta bli att äta godis och chips om du har dem hemma, köp då inte hem dem i stora förpackningar, köp bara så mycket som du är bekväm med att låta dig äta (lite dyrare för stunden, men det är det värt). Skäms inte för dina svagheter, gör det så lätt som möjligt för dig själv istället.
När det är klart gäller det att skriva ner varför man vill gå ner i vikt, i det ingår ofta att man vill gå ner för att bli hälsosammare, i bättre form, kunna ha mindre klädstorlekar etc. Men glöm inte att de flesta oftare än man tror vill se bra ut nakna som en stor huvudmotivation, jag vet i alla fall att jag skrev, lite skamfullt "jag vill vara sexig och attraktiv för andra kvinnor" som en av mina huvudmotovationer till att gå ner i vikt. För att citera Lester Burnham (Kevin Spacey) i "American Beauty" när han blev tillfrågad om vad /varför han ville träna "I want to look good naked". Skäms inte för din fåfänga.
Nu har du bestämt dig för vad du vill uppnå, nu ska du bestämma hur du ska uppnå det, portions-/kalorikontroll och träning är två effektiva sätt som i kombination är det vanligaste och effektivaste sättet att gå ner. Vissa väljer att kickstarta med olika typer av måltidsersättningar, andra genom viktväktarna eller en dietist/nutritionist, vissa väljer specialdieter såsom Atkins eller stenålderskost.
Det finns många olika sätt och olika sätt passar olika människor, fungerar inte det ena så pröva det andra, men betänk att du bör ge varje sätt ca 2-4 månader för att verkligen kunna se om de fungerar eller ej. Det de alla bör ha gemensamt är dock portions- och kaloribegränsning.
Nu gäller det att sätta upp massvis med små delmål, dessa ska inte nödvändigtvis bara vara efter vikt, jag valde t.ex klädstorlekar, när jag hade nått storlek si och så skulle jag få en tröja i den storleken, när jag var si och så liten i midjeomkrets skulle jag få köpa mig något annat. Gör det ofta, gör det så att du har en liten motivering åtminstone vart 5:e kg (eller 3 cm etc), gärna oftare om du kan. Ett något långsiktigare mål kan också vara att när du nått en viss vikt eller storlek så får du göra nåt du velat göra länge, jag ska t.ex börja rida igen den dagen jag har gått ner i vikt klart.
Nu hoppar vi raskt fram i tiden till mig själv, jag är inte framme än, jag har blivit av med 27 kg på 1,5 år och har 17 kg kvar, man ska inte lura sig och tro att det är lätt, eller tro att det kommer gå över en natt, man måste förstå att det är jobbigt för alla, och kvinnor, glöm inte att män har det mycket lättare att gå ner i vikt snabbt då deras naturliga fettprocent i kroppen är lägre, så bli inte nedslagna om en man nära dig går ner mycket fortare.
Under det här ett och halva året har jag gått runt och frusit, varit trött, haft PMS under 10 veckors tid i sträck (och ingen mens), tappat aptiten totalt, inte kunnat sluta äta och tappat självförtroendet helt och hållet, både gällande mitt utseende och min förmåga att göra saker.
Min kropp är knappast vad folk skulle kalla vacker utan kläder heller. Huden på magen, insidan av låren, undersidan av armarna, på ryggen och brösten är uttöjd och ser för stor och hängig ut, dessutom är den grynig som keso pga mina stackars fettcellers förvirring över hur de egentligen ska se ut.
Jag har fått höra att från den dagen man gått ner i vikt klart så tar det ett DRYGT ÅR innan hela kroppen och systemet stabiliserat sig. Det innebär att du kan glömma alla vanföreställningar om att du kommer vakna upp fager som en ros på dagen för din målvikt och vara den vackra svanen istället för den fula ankungen i ditt feta skal.
Är det då värt det? Absolut, i slutändan så är jag enormt nöjd över min prestation och den driver på mig att göra det här klart och gå ut med flaggan i topp, men det är jobbigt och det är mycket gråt och tandagnisslan att ta sig genom.
"Nåja jag kommer inte misslyckas och jag ska minsann hålla min diet till punkt och pricka." Fel, du kommer misslyckas, du kommer ha dagar när du önskar att du aldrig ingått det här kontraktet med dig själv, du kommer ha dagar när du äter allt det du borde, du kommer ha dagar när alla dina goda föresatser kommer gå åt fanders, men du kan förbereda dig och acceptera dem när de kommer, det handlar om att inte ha skuldkänslor, de kommer, rid ut dem och se till att de gör minsta möjliga skada istället.
Förstå att en viktminskning inte löser dina problem, andra än dina eventuella hälsoproblem. Vissa kommer i och för sig kanske lösas, som att du nu kan handla på den vanliga avdelningen istället för XLNT, BiB eller Generous, men de flesta problemen kommer finnas kvar om du inte tar tag i dem, anledningen att du började äta från början kommer alltid finnas där tills du hanterat den.
Hade du dåligt självförtroende innan och under tiden du gick upp i vikt? Det kommer tillbaka, du kommer sitta där och känna dig hur duktig och bra som helst när det en dag slår dig hårt i bakhuvudet. Du kommer inte förstå någonting, du var ju nyss så nöjd och så duktig och så här lite har du inte vägt på år och du har inte haft så här små kläder på många år, vad är det för fel?
Att gå ner i vikt är som att skala av lager för lager på en lök, men vi är komplexa människor, i de här lagren sitter inte bara vatten och fett, där sitter också känslor, känslor som knådats in mellan fettlagren som en välkavlad smördeg. När ett lager rivs av kommer det att komma upp nya känslor, känslor som dolts av övervikt, känslor vi förträngt med lager av skydd. Det är en naturlig skyddsmekanism och den måste få ta sin tid att bearbetas, men den är jobbig. Jag hade en väldigt skev kroppsbild från tidig ålder, kombinerat med dåligt självförtroende och total avsaknad av kontakt med min egen kropp. Det krävdes att jag blev fet för att jag skulle kunna se det jag så länge skyggat för, mig själv.
Jag vägde som mest 117 kg när jag äntligen fick upp ögonen för mig själv och insåg hur jag såg ut, inte som det 300-kilosberget som gick runt i mitt huvud, men likväl på tok för tjock. Det var min vändpunkt.
När jag en dag, en bit in i viktminskningen, var ute och promenerade satte jag plötsligt händerna i sidan och kände mina höftben för första gången, det var inte så att de inte hade funnits där förut, det var mer det att jag aldrig varit medveten om deras existens. Känn på dig själv, rör vid dig, se på dig själv i spegeln, notera alla små förändringar, de kommer hjälpa dig de dagarna vågen är opålitlig eller dina nyköpta byxor i storlek 42 kommer kännas trånga. Lita på dina händer, de är pålitligare än dina ögon.
Jobba med dig själv och kontakten med din kropp, gå i psykoterapi, kroppsterapi, Feldenkrais eller BK (basal kroppskännedom) är bra sätt att lära känna sig själv och sitt skelett, Pilates och styrketräning är bra sätt att få en muskelkännedom. Unna dig massage som kan hjälpa huden att dras ihop fortare, ge dig själv peeling och smörj in dig ofta över hela kroppen.
Var med din kropp varje dag.
|
