Att gå ner i källaren och hämta lite julsaker, visade sig inte vara så lätt för mig. Jag vet om att det finns en hel del saker där, och jag vet också att jag borde blunda för det och endast ta det jag ska ha. Men så blir det precis som vanligt, jag råkar snubbla över till exempel ett främlingspass från 1945 när min morfar kom till Sverige under kriget, eller hittar teckningar/skisser från en tid när mina morföräldrar var i Dominikanska Republiken som konstnärer. Kanske jag även snubblar över ett älghorn av en trettontaggare som en gång burits med stolthet av en av Sveriges skogars konung. Jag råkar stöta till en låda och ett fotografi från tidiga sextiotalet i Kanada - där en ung man just kommit på att man kan ta en lampskärm och sätta på huvudet, för det är ju fest på detta fotografi och han har nog tagit en del "drinks" - trillar ut.
Ja, undan för undan dyker nya uppslag upp för världens mest spännande böcker som kunde skrivas. Eller varför inte sätta mig ner och läsa en ännu inte utgiven bok som min mor skrivit om de tidiga åren i Polen, med krig och soldater, barn som gömde sig i höet för soldaterna, en mor och en dotter som ska ta farväl i en boskapsvagn som ett tåg ska dra iväg med och precis när de ska åka säger mamman till sin dotter "Här, ta min vigselring och vårda den så att du aldrig glömmer dina föräldrar". Tåget hoppar till och ringen faller mellan två brädor i golvet, ut på spåret.
Ja, livet är sannerligen fyllt av otroliga händelser. Vissa kan man berätta, andra känner man att de skulle tappa sitt värde om man berättade dem. De är mer värda inom mig, att vårda och minnas.
Men så plötsligt hittar jag någonting som får mig att skratta. Jag rycks tillbaka till både 40-tal och 60-tal. I en skolbok som tillhör min son och hans tidiga år i skolan ser jag ett litet stavfel. Ja, eller måste det vara ett stavfel? Kan vi inte bara komma överrens om att nästa gång vi känner för att rulla ihop oss i en boll och bara mysa så kan vi säga "Du älskling, jag går och lägger mig under täcket en stund. Jag är nämligen lite igelkåt!"
Angus Liddell, 47 årig gift tvåbarnsfar med mycket livserfarenhet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
