 |
KROPP & SJÄL
Artikel
av Sara Åhlander
publicerad 22 okt 2009 kl. 06.00:
Jag är trött på att ställa upp för kärleken!
Jag kommer ihåg ögonblicket som om det var igår. Jag hade precis packat upp klart, jag stod på den lilla altanen till stugan vi skulle sova i, när jag ser M komma cyklande i full fart nerför backen i sällskap men min kusin...
Dom bromsar in och han tittar på mej. Känslan är nästan obeskrivlig, det kändes på ett ungefär som om jag precis fått ögonkontakt med en ängel.
Lite senare på dagen när vi kommit på plats i stugan, var vi barn ute och lekte. Hela tiden med M, vi kunde inte slita oss från varandra. Veckan gick och jag var kär. Ni tror säkert att jag inte vet hur det känns att vara kär, men jo... jag glömmer aldrig känslorna jag hade för den killen.
Jag minns särskilt två dagar av den veckan. Först den dagen när vi stod i Valleviken och M skulle hoppa från 10:an ner i hamnen, hans pappa stod bredvid mej och tittade spänt. Han hoppade, hans pappa blev överlycklig och när M kom springande mot oss höll han ut sina armar, men M sprang förbi honom och fram till mej. "Såg du när jag dykte?" så han på den finast gotlänskan man kan tänka sig. Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Den andra dagen jag minns var när vi skulle åka hem (M hade åkt hem en dag innan). Jag gick runt och sa hej då till alla, när någon ropade på mej, då såg jag Polis-Lasse stå och vinka, en man som bodde på samma gård. Han gav mej en lapp. "Det är M:s adress. Han vill att ni ska hålla kontakten." Mitt hjärta slog en volt i det ögonblicket, och han sa "tänk om det skulle vara så pass att ni träffas om ett par år..?" Jag sa till honom att jag skulle komma tillbaka. Mamma hade lovat! Vi höll kontakten över brev, msn, lunarstorm... men det där med att jag skulle åka tillbaka... det gjorde jag aldrig.
Inte förrän nu, sju år senare, när jag och två av mina vänner ska på impulsresa till Gotland och ett par vänner där nere. Jag fixar M:s nummer från min kusin och skickar ett sms: "Hej M, hoppas allt är bra med dej, jag vet inte om du kommer ihåg mej, Sara, vi träffades när jag var på Gotland tillsammans med min kusin Adam? Jag är på väg ner till Visby, har du lust att ses?" Klart han kom i håg, men han var i Stockholm för tillfället. Helgen gick. När jag söndersupen och på väg mot Stockholm och jobbet skickar ett sms och kollar om han är kvar i huvudstaden svarar han att han är det och klart han vill ses.
Samma sak händer nu som då, hjärtat slår i 220 när jag ser honom gå ut genom dörrarna på centralen. Vi bestämde oss för att vi skulle gå och äta glass tillsammans med mina arbetskamrater. Vi gick genom stan i cirka 20 min tills han var tvungen att gå, han skulle med en buss till Oskarshamn. Efter att han gått sms-bombade vi varandra och berättade hur vi känt för varandra när vi var små.
Veckorna gick och vi tog upp kontakten på msn. Känslorna för M gjorde sig påminda och blev snabbt starkare. Vi chattade några veckors och mina känslor för honom... jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Vi bestämde oss för att han skulle komma upp. Den 19/09 kom han och hans kompis Robin upp, vi hade en underbar helg, allt var perfect. Jag älskar honom! Han kommer upp helgen efter det också och jag känner hur livet tagit fart, vi bestämmer oss för att jag och han ska åka till Valleviken och "visa upp oss" för Lasse.
Men. Den tredje veckan han ska komma tillsammans med sin kusin så sitter jag på jobbet och väntar på att han ska sms:a och säga att han snart är framme. Istället fick jag ett sms där det stod att han hade missat tåget och han bad mej kolla efter ett nytt, jag sms:ade de nya tiderna, ringde men det var ingen som svarade. Orolig som jag var gick jag hem och ringde hela natten, jag ringde Robin också och bad honom om hjälp. Jag ringde hela lördagen och det var ingen som svarade. Jag var arg, ledsen och sviken på lördagkvällen när jag på jobbet får ett sms där det står att dom är framme om en timme. Han ska komma förbi på jobbet och hämta nyckel och åka hem så länge.
När jag slutat jobba och åker hem och när ja kommer hem har han rökt på. Bäng som ett djur garvar han bort allt. På söndagen ligger han och småflinar och blir förlåten, han är ju världens underbaraste... dom åker hem på söndagen, missar tåget här i stan, så jag sätter över pengar till dom så dom får ta flyget eftersom dom inte skulle hinna med färjan.
Vi tjafsar som helgen men blir sams. På torsdagen därpå åker jag till Munkedal till min moster.
Hon bor mitt ute på landet, vilket betyder ingen täckning, segt internet och ingen kontakt med omvärlden. Jag får tillslut lite täckning och ringer till M. Han säger att han är på väg ut på krogen. och ska ringa mej dagen efter. På fredagen ringer Robin, hans bästa vän, och säger att M är borta, ingen vet vart han är. Jag är orolig som en jude och ringer som en idiot till honom utan svar. På lördagen ringer Robin igen och säger först att han såg honom på krogen men ett par timmar senare ringer han och säger att han inte såg honom på krogen, utan att han var ute men sin familj på restaurang.
Jag fattar att något inte stämmer. På måndagen när jag kommit hem, utan svar, får jag reda på av min gud att M har suttit hemma hela tiden, han har skitit i att svara. När ja tillslut får kontakt med honom berättar han att han inte klarar av en distansförhållande men att han älskar mej. Nu, en vecka senare har jag gjort allt: sökt jobb på Gotland så att jag kan flytta ner, sökt lägenhet, ringt, sms:at, msn:at, facebookat... allt. Jag skulle kalla mej själv för igel! Ja vill inte ge upp honom, jag förlät honom, jag älskar ju honom.
Jag har precis insett att det bara är jag som kämpar för den framtid vi pratade om. Han vill att jag flyttar ner men visar det inte. Jag är trött på att ställa upp för kärleken! Fuck that!
Men M jag älskar dej.
|
