 |
Artikel
av Hesham Bahari
publicerad 16 mar 2012 kl. 06.00:
Ideal som man kan bygga en nationell politik på
Kaos är svaret på folkets strävan efter rättvisa och värdighet, och kaos är lätt att sprida, om folket inte ser sig för.
Den mänskliga civilisationen går genom en brytningspunkt. Vi håller på att lämna de premisser som dikterats genom årtusenden av "realpolitik" och försöker anpassa oss till något så obekant som "etiska revolutioner". Att dessa revolutioner initierats av världens mest förtryckta folkmassor, de arabiska, är dock ett mångbottnat påstående. Med Naguib Mahfouz' ord "planeras revolutionerna av de kloka, utförs av de tappra och vinns av de sluga." Med tanke på salafisternas oväntade seger i de egyptiska valen ter sig hans ord som en besannad profetia. Inte undra på att vissa högljudda element inom deras grupperingar kräver att Nobelpristagaren Naguib Mahfouz böcker ska förbjudas.
Revolutionen i Egypten har planerats av intelligentsian bakom Kefaya-rörelsen, som började utmana Mubaraks regim öppet 2004. Den utfördes av tappra unga studenter och arbetare, muslimer och kristna, kvinnor och män, som lärt sig behärska den nya kommunikationstekniken, och nu vinns den av de krafter som från början vägrade ens ifrågasätta makthavarnas rätt att härska, med hänvisning till "Guds vilja"! Men denna fundamentalisternas politiska seger, som har finansierats av "oljepengar", är bara en tillfällig seger. Det demokratiska spelet har just börjat i Egypten och revolutionens återverkningar på både arabvärlden och världen i stort är långt ifrån klara. I Egypten klättrar unga desperados uppför höghusens fasader för att ta ner Israels flagga från Kairos himmel. Egyptisk militär visar sitt rätta ansikte och kör över demonstranter med sina pansarbilar. Maskerna faller. Men revolutionen vägrar dö.
"Hiyya fawdah?", skrek den egyptiske polismannen i Youssef Shahins sista film när folket reste sig mot hans tyranni. Det går inte riktigt att översätta uttrycket med två ord. "Hiyya" (Är det) är en bisats och "fawdah" betyder helt enkelt "kaos". Så "Vad fan tror ni? Att det är kaos? Att det inte finns auktoritet i landet som kan se till att ni lyder och tiger längre?" Något liknande sade en av Egyptens polismästare inför kameran under revolutionens första dagar och la ut filmen på Youtube för att alla ska veta vem som fortfarande bestämmer i landet. "Den som lyfter handen mot sin herre", röt mannen med uppkavlade skjortärmar, "får handen avhuggen! Och ni vet vem herren är?" frågade han ilsket medan hans gorillor hummade och brummade i en cirkel runt sin ledare.
Självklart! En man med pistol och rätt att döda.
Ahmad Harara, en ung utexaminerad tandläkare i Kairo miste ena ögat i januari 2011. Han blev av med det andra ögat i november 2011. Han fortsätter att demonstrera på Tahrir-torget. Han är bara en av 1 400 människor som förlorade synen i Egypten under revolutionen. De har offrat sina ögon för sitt folk, som blir bara mer medvetet och synskt för varje dag som går. I Aten, Madrid, New York och Moskva går man "som egyptier". Det är bra att låta sig inspireras, men varje folk har sin ande och ingenting blir som vi trodde. Situationen i Egypten blir allt intressantare sedan de stora muslimska sufiska ordnarna har förenats i en allians som omfattar dessutom 3 av landets stora kristna kyrkor och samtliga sekulära och revolutionära grupperingar! Tillsammans bildar de i dagarna ett alternativt folkparlament för att uppväga den fundamentalistiska kantring som drabbat det "folkvalda" parlamentet. De sufiska ordnarna i Egypten hävdar kunna mobilisera uppemot 15 miljoner egyptier. Förhoppningsvis var det dessa som lät bli att rösta i parlamentsvalet.
De arabiska revolutionernas betoning på icke-våld (silmiyyah) så som den har gestaltats i Tunisien, Jemen och Egypten går stick i stäv mot den rabiata militarisering som världen utsatts för sedan den 11 september 2001.
Jag försöker förena punkterna för att få en fullständig bild av vårt årtusendes födelse. Från den 11 september 2001 till den 11 februari 2011, dagen då Mubarak föll, har mänskligheten förnedrats som aldrig förr i sin historia. Den har tvingats förneka sina egna vittnesmål. Allting Dwight D. Eisenhower varnade sina amerikanska medborgare för i sitt sista tal till nationen 1961 har förverkligats. Fusionen mellan militär och industri är fullständig. Fel placerad makt har ökat katastrofalt. Nationernas forskare har blivit styrda av anställning, projekt och pengar. Och politiken har blivit en elits fånge och ger vetenskapen bara en läpparnas bekännelse, d.v.s så länge tekniken fungerar. Nedmonteringen av Sovjetstaten och den kinesiska kursomläggningen har bara befäst tron att Marknaden är störst. Friheter och demokratiska processer har äventyrats och i 60 år har vi tagit allting för givet.
Det rytande svaret kom från arabernas unga massor, 50 år efter den amerikanske presidentens varning för det militär-industriella komplexets "övertag". Och nu sprider sig arabernas revolution, som delvis frambringats av de krig som blev följden av terrorattacken mot USA 2001, till oväntade platser och på oanade sätt.
Men "Fawdah", Kaos, är svaret på folkets strävan efter rättvisa och värdighet, och kaos är lätt att sprida, om folket inte ser sig för. Vi kan antingen fortsätta osynliggöra de unga revolutionärernas motiv och medel eller berätta om dem och lära av deras framgångar och misstag.
Effekten av de arabiska revolutionerna har redan gjort sig känd och skapat nya förutsättningar, från Kina till USA. Därför utsätts de idag för en mängd synliga och dolda motåtgärder som syftar till att splittra folket och hindra en fredlig utveckling mot demokrati och mänskliga rättigheter i vår värld. Mycket kommer att bero på hur vi globalt sett förvaltar denna erfarenhet, och vilken effekt den kommer att ha på de växande krav på etik och sanning som alltfler människor ställer på makthavarna.
Sanningen kostar. Lögnerna är gratis och har den förmågan att alstra vinster, snabba vinster. Så har världen stöpts sedan begynnelsen. Men är vi människor ensamma om detta? Kopierar inte våra samhällen sina beteenden från naturen? Sanningen är att djuren också ligger i bakhåll, ändrar skepnad och färg, låtsas något för att få något annat. Vår kamp är inte bara att rädda naturen. Vår riktiga kamp är att förstå naturen och motstå dess försåt och lockelser, denna natur som tvingar oss att förställa oss för att blott överleva. Vår kamp är att låta sanningen tala och ta hem den största vinsten, och sluta tro på snabba vinster. En levande art i universum som finner sin balansgång och som har noll tolerans för s.k. collateral damage. En art som kriminaliserar krigshandling och rovdrift och som sörjer varje offer. En i sanning utvald art.
Omar Robert är Ahdaf Soueifs son och hon avslutar skildringen av den pågående revolutionen i Egypten i sin "Kairo, min stad, vår revolution" (Alhambra, beräknad utg. april 2012) med hans sammanfattande ord: "Vår revolution är öppen, uppfinningsrik, modern, fredlig, rättvis, gemensam, enad och fokuserad - ideal som man kan bygga en nationell politik på."
Hesham Bahari
Bokförläggare
|
