Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Einar Wåhlberg
publicerad 1 feb 2011 kl. 06.00:
I huvudet på en sadist
Sadister är enligt mig människor som njuter av att andra är rädda för dem. Det är nämligen det som främst driver sadisten. Kontrollen den får över andra är mest en bonus anser jag, dock en viktig sådan som stärker sadistens ego.
Det sägs att sadisten njuter av andras smärta. Men jag menar att det är rädslan hos andra som är främsta drivkraften. För mig är smärta nämligen i grunden all rädsla - emotionell rädsla för att hamna utanför en gemenskap, rädsla att aldrig hitta någon gemenskap, liksom även rädslan för att bli dödad av fiender. Den fysiska smärtan verkar främst bero på en stark rädsla döden, då kroppen sänder oss varningssignaler för att undvika den.
Viljan att bli sedd
Jag menar att även sadisten har en vilja att bli sedd, en vilja av att få någon form av respons av omgivningen, bevis för att man lever i en värld med andra människor. Skillnaden här är att när andra vill bli omtyckta av sin omgivning så vill sadisten att omgivningen ska frukta honom. När andra vill få bekräftelse av omgivningen på saker de är bra på, eller i alla fall positiv kritik, så vill sadisten få bekräftelse på hur rädda andra människor blir av honom så att han kan känna makt över dem.
Inte lika kul utan andra
Även om en sadist skulle kunna ha en värld full av robotar utan känslor som gör allt mellan himmel och jord för honom, så ger det inte samma kick som när han får se andras rädsla för honom. Även om möjligheten att styra en hel värld säkerligen skulle få honom att känna sig betydelsefull och stor, så är det inte samma sak om inte andra ser honom som det. Kanske är det så att världens ledare inte bara nöjer sig med att ha makt över oss, utan även tycker att det är roligt att skrämma oss med saker som svininfluensan, terrorism etcetera?
Einar Wåhlberg,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
