Foto: Frankie Fouganthin (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)
Humanismen - socialdemokratins ursprung
En politisk humanism i praktisk tillämpning som stod för byggandet av folkhemmet och visioner om rättvisa och jämställdhet. Kan Löfven överta det arvet?
Den ursprungliga arbetarrörelsens mål var att ge plats för och stärka arbetarens position och dem som stod långt ned på samhällsskalan. I den modernare tiden har det kommit att omfatta hantverkare och tjänstemän. Även många egna företagare har identifierat sig med socialdemokratin. Samverkan mellan fack och arbetsgivare har skapat arbetsro. Här har Stefan Löfven en styrka, att kunna förstå och kommunicera över gränserna. Han är en erkänt god lyssnare, eftertänksam och samtidigt målmedveten.
Att Socialdemokratin fortfarande har en viktig roll är tveklöst. Var fjärde väljare röstar på dem. Uppsvinget för 40-50 år sedan, då man näst intill hade varannan röst, baserades på tryggheten, solidariteten, och jobb. Ja det var en tid av välstånd, och svenska folket var ganska nöjda med sina representanter i regeringen. Dessutom hade man ett gott samarbete med bonderörelsen, sedermera Centern.
Den avgörande frågan som knäckte det möjliga samarbetet var nog kärnkraftsomröstningen. Socialdemokratin ville ha kärnkraft och Fälldins Center gick emot. S lyckades också med strategin att lägga in ett tredje alternativ som vann. Satsa nu, avveckla sedan. Nu är vi där i avvecklingens tidevarv. Frågan som då inställer sig är om alternativen med koleldade kraftverk är så mycket bättre? Eller fler uppdämda floder? Löfven tycker kanske inte det? Vi får se vad han tar strid för.
Dåtidens katt bland hermelinerna var kommunisterna. Tack vare sympatiska partiledare har man kunnat hävda sig och har idag kapat åt sig flera S-sympatisörer. Vänstern har en klar profil som ställer sig bakom de utsatta och värnlösa. Här har S förlorat en del i tydlighet. Löfven har själv varit en av de mest utsatta. Han bör både i hjärta och märg kunna känna för dessa grupper. Hur kommer han att visa det?
Liberalerna men främst Moderaterna led av den dåtida socialdemokratiska dominansen, nästintill en självgodhet om att alltid sitta vid makten. Moderaterna satsade på en tankesmedja, Timbro, och en reklambyrå, KREAB. Reinfeldt och Borg fann varandra och utvecklade en strategi för att besegra Socialdemokraterna. Dessa intelligenta och begåvade herrar med en gemensam ledarskapsförmåga besegrade allt. Och de är idag politikens givna kungar. Reinfeldt, tråkig? Nja, det är nog bra att Borg utstrålar ungdomens karisma och Reinfeldt den trygga lagledaren. Tillsammans tycks de oslagbara just genom sitt kunnande och sin skicklighet. Att besegra dem kräver oerhört mycket.
Men deras politik har lett till avreglering och utförsäljning av de statliga bolag som Socialdemokraterna var med om att bygga upp för att stärka staten och befolkningen. En avgörande anledning till de senaste årens goda ekonomi är således utförsäljningen av detta socialdemokratiska arv.
Jag förväntade mig en debatt med mer kraftfull och tydlig profilering gentemot denna avreglering, som i stället för lägre taxor har ökat kostnaderna för gemene man. Sedan öppnades också dörren på vid gavel för riskkapitalbolagen. Med avregleringen av skola, vård och omsorg har riskkapitalister plundrat Sverige på skattemedel och fört sina förmögenheter till skatteparadis.
Vid en internationell jämförelse har svensk skola, vård och omsorg dessutom sjunkit katastrofalt i kvalitet.
Här har en med fakta välmatad Löfven allt underlag men han sitter ju inte i riksdagen. Nu krävs således en tankesmedja och en informationsbyrå/PR-byrå med resurser.
Partiet är nog en aning vilse idag och behöver formulera sig och sin vision. Man bär fortfarande humanismen i sin själ och den måste bara uttryckas i praktiska och tydliga ställningstaganden som folk kan känna igen sig i. Även om rättvisa är omöjligt så måste man eftersträva den. Även om jämställdhet är omöjlig så måste man ha det som ett ideal. Samma gäller alla andra honnörsord.
Man måste finna det som berör dagens väljarkår. Både de som anser att humanismen är viktig och med den miljön, och de som prioriterar skyddet av människan och eleven i skolan.
Samtidigt ska man ge inspiration till en arbetsmarknad och både till den anställde och till dem som vill köra eget. Det senare har man missat ganska grovt. Hur ställer sig Löfven till den som inte vill vara anställd men ändå jobba?
Situationen präglas av en motsättning mellan antihumanism och humanism.
Av dessa skäl blir humanismen per definition en kamp. Humanismen visar vad mänskligheten som sådan vill ha. Antihumanismen ger exempel på vad mänskligheten inte vill ha; en alltmer ökad ojämlikhet, fattigdom och ett utanförskap som kommer till utryck genom maktspel, utsugning och organiserad "laglig" förskingring. Metoderna förutsätter rå egoism.
En del moderata företrädare säger sig vilja komma åt dessa vulgära förmögenhetsomflyttningar. Om man verkligen hade detta som avsikt skulle det redan vara löst.
Socialdemokratin har idag en chans att återta ursprunget för sin rörelse, och eftersträva en värld där humanismens värden står över allt annat.
Jag undrar om valet av Stefan Löfven till ny partiordförande enbart innebär den pragmatiska linje med inriktning på jobb som man idag talar om. Eller om där, med tanke på hans bakgrund, även finns en starkt rotad humanism. Och då menar jag inte den falska Humanisten som Sturmarks förening representerar. Det vore förfärligt.
Det är angeläget att även övriga partierna och dess följare tar sig en funderare över vad humanismen innebär och hur man representerar den.
Börje Peratt, Filmare, författare, journalist
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook