 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Bente Wikman
publicerad 1 jul 2010 kl. 06.00:
Sångaren i 4GZMFoto: Bente Wikman
Hua Hin Jazzfestival 2010
"Från scenen fick vi höra att 4GZM spelade. De var bra! Vi stod längst fram vid scenen, filmade och fotade. Stämningen var maxad, folk stod över allt, några i vattnet."
Här om dagen tog vi en promenad på stranden. Vi kunde gå nästan helt bort till apberget. Till slut blev det för krångligt att ta sig vidare, tidvattnet låg högt, vi fick klättra på murarna för att inte kameran och allt skulle bli blött. Vi tog oss upp på vägen genom ett fint lyxhotell och fick se en väldigt fin trägård och poolområde.
Det höll på att bli mörkt, på vägen mot stan dök vi av en slump på en trevlig liten marknad med konstutställning och massa god mat. Vi var hungriga och kom på att vi nog måste vara 3-4 km från stan. Då såg vi en liten ljusstråle och hörde musik från en bit in på en liten tvärgata. Det verkade vara en liten helgmarknad för konstnärer. Där fanns massor att titta på, en del föremål var gamla och fina att titta på och fotografera. De såg ut som museiföremål, gamla cykeltaxis och riktigt gamla bilar.
Vid ett litet bås stod vaxskulptörer som formade händer och fötter på beställning. Det hade varit sött med bebisfötter, men nu när min bebis har storlek 44 kanske det inte skulle bli lika charmigt. Där var skickliga keramiker som sålde sina alster, massa roliga tavlor, träsnidare, kylskåpsmagneter, kläder med lustiga tryck, smycken och en massa annat. Det är kul att Hua Hin har vuxit så mycket, vi hade ingen aning att det fanns en helgmarknad här ute.
Lite längre in på marknaden hade de olika matstånden fått plats, de finns alltid på såna här ställen och som alltid är det kuponger som gäller. Man växlar sina pengar mot kuponger, betalar med dem och växlar tillbaka det man har kvar innan man går. De är giltiga bara den dagen man handlar dem. Vi hittade en japansk liten restaurang och beställde Yakisoba, stekta nudlar med grönsaker och kött.
Kocken bjöd samtidigt på skön underhållning, han var kungen i köket, en cirkusartist med sina olika attiraljer, coolast av allt var att jag fick fångat det på film! Maten var suveränt god, Ted tog en extra portion och kom tillbaka med friterade bläckfiskbollar. Bläckfisk kan ibland vara segt och lite smaklöst, men dessa var väldigt goda.
Mätta och belåtna gick vi ner på stranden igen och fick med oss det sista av festivalen. Vi kunde fortfarande höra musiken men det lät inte längre som jazz eller blues, mera thaipop, rock. Det hade samlats 1000-tals människor, stranden var smockfull. Från scenen fick vi höra att 4GZM spelade. De var bra! Vi stod längst fram vid scenen, filmade och fotade. Stämningen var maxad, folk stod över allt, några i vattnet. Där framifrån gick det inte riktigt att se hur långt folkmassan sträcker sig, men vi förvånades över allt folk när vi gick. Många hade gjort det så mysigt, satt i sanden på vetexduk med picknick och fötterna i lite tidvatten som sakta skvalpade på väg in.
På väg mot utgången av området blev vi inropade av ett litet gäng med mikrofoner som hojtade om något vi inte förstod. De skulle ha några frivilliga. Ted hoppade in och det samlades fler som skulle ha någon sorts gymnastisk övning. Han spände musklerna, förväntansfull. "Hue", "lai" och "bot", var nyckelorden; huvud, axlar och rumpa. Det var ord som skreks ut och alla skulle följa med klapp på riktig kroppsdel, det gick fort, några åkte ut, sonen klarade sig och var bland dem som fick var sin keps med emblemet för Hua Hin Jazzfestival 2010 broderat på. Kul!
De skrek efter ett gäng till och jag gick fram. Denna gången var det ingen lek. Alla fick var sin t-shirt, en kille kom fram och ville hjälpa till att klä på. Gissar du att det står "Hua Hin Jazzfestival 2010" på den så har du gissat rätt. Meningen med detta var att det skulle tas ett kul gruppfoto. Ted fick också en bra bild och vi har häftiga souvenirer.
|
