Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 22 mar 2010 kl. 06.00:
Foto: flickr/Shavar Ross (Creative Commons)
Hjälp trasiga familjer istället för att ta barnen ifrån dem!
"Att ta ifrån dessa olycksdrabbade föräldrar sina barn, är varken professionellt eller mänskligt. Det är förödande för vår samhällsstruktur och våra värderingar."
När myndigheterna bestämmer sig för att omhänderta barn går de ofta på hörsägen, utan att lyssna på den drabbade föräldern. Jag drar den slutsatsen, eftersom man ofta läser om det här fenomenet i pressen och eftersom det finns organisationer i samhället, som tillvaratar de drabbade föräldrarnas intressen. Jag har även träffat människor som blivit fråntagna sina barn eller vuxna människor, som blivit fråntagna sina föräldrar som barn. Ingen frågade barnen.
Dessa människor talar om samma sak; sin förtvivlan och desperation över att myndigheterna inte lyssnat, när de försökt förklara sina ståndpunkter i sammanhanget. Många män klagar över, att kvinnan kan använda barnen som vapen efter en brusten relation. Kvinnan kan då förbjuda mannen att träffa sina barn, hon kan flytta till okänd ort eller på andra sätt förtala eller kanske rent av ljuga om sin före detta partner. Omvänt förekommer säkert också.
Ett mildare bedömningssätt vore att föredra från myndigheternas sida när det gäller omhändertagande av barn. Om ett barn "skickas bort" från en förälder i tidig ålder, påverkas barnets hela uppväxt och barnets band med den bortvalda föräldern går i många fall inte att reparera under hela livet.
Barn kan ofta falla för den trygga ekonomin som fosterfamiljen genom myndigheterna kan erbjuda. Nuförtiden är det olika hobbys och utlandsresor som den drabbade föräldern inte kan bistå med själv, som kan locka barnet. Ibland liknar det handel med barn. I jämförelse med den riktiga föräldern, som inte kan tävla med myndigheternas tillskjutande av pengar, blir pappa eller mamma till "ingenting", eftersom de inte kan prestera ekonomiskt på samma sätt som fosterfamiljen kan. Jag tror att barn påverkas mycket av "saker och ting" i en viss ålder och kanske inte har vett att uppskatta det som den fattiga föräldern har att erbjuda - "bara" sin kärlek. De flesta föräldrar känner nämligen kärlek för sina barn. Det borde myndigheterna utgå ifrån, för det är vad vi lekmän på området ofta fattar.
De som är utbildade på det här området vet att misär kan gå i arv (utan att det har med intelligens att göra), alltså borde så få omhändertaganden av barn som möjligt göras. I stället borde man se till den drabbade förälderns totala situation och se vilka stödåtgärder man kan sätta in för att få balans på familjens liv. Det är fullt möjligt och ingen utopi, som det i dag verkar som att myndigheterna tror, när man ser hur de resonerar i vissa fall. Det skulle dessutom vara billigare att satsa på den riktiga familjen i stället för på en fosterfamilj.
Det är mycket viktigt med självkänsla, för att kunna uppfostra ett barn. Det finns fall där ett barns självkänsla blivit knäckt av familjen och barnet har blivit bråkigt och stökigt, för att hävda sig och inte gå under. Ett sådant barn kan växa upp och bli förälder, med en sårad självkänsla i botten. En sådan förälder hjälper man inte genom att tala om för den hur "dålig förälder" den är, när föräldern försöker hävda sina åsikter gentemot myndigheterna, som ofta bara ser till barnet och räknar bort föräldern.
Ett barn som inte fått stöd hemifrån lyckas kanske inte skapa sig en trygg tillvaro i livet lika "snabbt" som en självsäker individ. Då räcker det inte att ta sig en titt på förälderns livsstil för att sedan döma ut föräldern. Då måste myndigheterna gå in och försöka avhjälpa de brister i förälderns liv som gör att föräldern slutligen hamnar i trångmål, både i livet och även som förälder. De gör man bäst genom att vara varsam mot de föräldrar som redan genomgått en orättvis behandling som barn, av sina egna föräldrar.
Att ta ifrån dessa olycksdrabbade föräldrar sina barn, är varken professionellt eller mänskligt. Det är förödande för vår samhällsstruktur och våra värderingar, om att alla människor ska ha samma rättigheter och möjligheter i livet. Det krävs krafttag på det här området. Utredningar trettio år efteråt, där man konstaterar att barn blivit drabbade av fosterhemsplaceringar i tidig barndom, gagnar knappast pågående tröga utredningar.
Pia Isaksson, Konstnär, arbetar med barn och ungdom, intresserad av samhällsfrågor
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
Lars Nilsson
