Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 20 maj 2010 kl. 06.00:
Grekisk misstro till staten orsakade krisen
"Det som i Greklands fall är den största anledningen till dagens kris är att man inte får in de inkomster/skatter som behövs. Delvis är detta en fråga om rutiner och administration men i ännu högre grad en fråga om medborgarnas tillit till staten."
Den ekonomiska krisen i Grekland beror paradoxalt nog inte på att Grekland har speciellt stora offentliga utgifter. Det är tvärtom de EU-länder som har relativt små offentliga utgifter som idag har de största underskotten: Grekland, Portugal och England, medan länder som Sverige, Danmark Holland och Österrike med sina relativt stora offentlig sektorer har sunda statsfinanser.
Det som i synnerhet Greklands fall är den största anledningen till dagens kris är att man inte får in de inkomster/skatter som behövs. Delvis är detta en fråga om rutiner och administration men i ännu högre grad en fråga om medborgarnas tillit till statsmakten. I länder där medborgarnas tillit till statsmakten är stor, som i de nordiska länderna, är även skattemoralen god. I länder där medborgarnas tillit till statsmakterna är låg är även skattemoralen låg. En misstro mot statsmakterna och andra medborgare leder till att den enskilde skattebetalaren resonerar "eftersom alla andra fuskar med skatten, varför skall jag betala skatt?" Ett fångarnas dilemma har uppstått.
Fångarnas dilemma
Scenariot är att vi är två fångar, häktade för samma brott. Vi kan båda välja att antigen erkänna eller neka brott. Vi har inte möjlighet att kommunicera inbördes. Det innebär fyra möjliga utfall:
1) Vi nekar båda, varefter vi döms till två års fängelse vardera. 2) Vi erkänner båda, varefter vi döms till tre års fängelse vardera. 3) och 4) En av oss nekar medan den andre erkänner, då döms den nekande till fyra år medan den av oss som erkänner döms till ett år.
Om vi båda vill minimera vår tid i fängelse kan vi resonera enligt följande: "Om jag erkänner och även min medbrottsling erkänner: får jag tre år, medan jag får fyra år om jag nekar. Om jag erkänner och min medbrottsling nekar: får jag ett år om jag erkänner medan jag får tre år om jag nekar."
Alltså är det rationellt för mig som individ att erkänna, oavsett vad jag tror att min medåtalade kommer att göra. Paradoxen är då att om man gör antagandet att vi båda resonerar så, kommer vi båda att dömas till tre år. Hade vi däremot inte resonerat rationellt utifrån vårt egenintresse, utan från ett gemensamt intresse och nekat båda, så hade båda sluppit undan med två år. Av detta följer att det i vissa specifika situationer kan finnas en individuell rationalitet som är att minimera de egna kostnaderna (fängelseår, summa betald skatt) och en motsatt gemensam rationalitet. Det vill säga att om samtliga inblandade ser till sitt egenintresse kommer de att komma sämre ut än om de inte gjort detta.
En lösning som på sikt gagnar alla kräver stor tillit och vilja till samverkan mellan aktörerna. Något som inte alltid, som bekant, finns. Det staten kan göra för att upprätthålla en kultur av tillit och förtroende, ett socialt kapital, mellan individer och mellan individ och myndigheter, ett socialt kapital är att:
1) verka för en så transparent förvaltning som möjligt. Där är den svenska offentlighetsprincipen ett föredöme. 2) med alla medel verka mot nepotism och korruption, till exempel utse generaldirektörer och landshövdingar på meriter och inte politiska tjänstår. 3) I alla lägen motverka slöseri med offentliga medel.
Sociologen Robert Putnam beskriver hur kulturella skillnaderna påverkar den ekonomiska tillväxten. Där det saknas tillit mellan individer och organisationer blir den ekonomiska tillväxten sämre, mentaliteten kan beskrivas med ett sicilianskt ordspråk: "När det börjar brinna i din grannes hus, spring genast och hämta vatten till ditt eget". Där det däremot råder en samarbetskultur som blir den ekonomiska tillväxten bättre. Ett socialt kapital som bygger på förtroende och tillit mellan individerna och mellan individen och det allmänna är vår viktigaste tillgång och det som garanterar ett fortsatt välstånd. Värna det sociala kapitalet.
Leif-Arne Undvall, Grötmyndig, självgod och vanlig
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Malmö moské
Michael Karnerfors
