Artikel av Adam Cwejman publicerad 5 jul 2010 kl. 06.00:

Adam Cwejman, Förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet

Grön jordbruksprotektionsm en katastrof för tredje världen

"Globalisering och internationell handel med jordbruksprodukter, en sektor som har chansen att lyfta många länder ur fattigdom, förkastas av Eriksson som vill att mer ska vara lokalt producerat. Erikssons blindhet inför nöden i världen är makalös."
EU spenderar sju gånger mer på jordbrukssubventioner än vad man spenderar på bistånd. Argumenten som hörs är att vi behöver ett europeiskt jordbruk och att många landsbygdsmiljöer skulle gå under utan stödet. I europeiska storstäder myllrar det av trendiga gröna politiker som menar att vi behöver mer närodlat, mer odling innanför respektive lands gränser.

På en annan plats, och - kan man tro - i en annan tid, sker något annat. I utvecklingsländerna kämpar små jordbrukare med exporten. Länder befinner sig i kronisk fattigdom i kombination med korruption och instabilitet.

Världsbanken har räknat ut att västvärldens handelsbarriärer kostar utvecklingsländerna 100 miljarder dollar om året. Det är betydligt mer än vad västvärlden klämmer ur sig i bistånd och betydligt mer än vad immigranter skickar hem till utvecklingsländerna. Handelsbarriärer, subventioner och nolltolerans inför GMO-grödor gör att utvecklingsländerna förvägras det välstånd som vi själva tar för givet.

Handelsbarriärerna gör exporterna dyra och omöjliggör tillväxten av inhemska företag i utvecklingsländerna. Subventionerna gör att rika bönder tryggas och att nya marknadsaktörer slås ut. Kravet på närodlat förvägrar fattiga jordbrukare från att etablera sig. Till slut gör det västerländska motståndet mot GMO-grödor att nya och effektiva grödor förhindras från att både produceras i och exporteras från länder som till exempel Indien.

Hyckleriet har pågått länge. Senast att ansluta sig till denna västerlandets vidriga skuld är Peter Eriksson, språkrör för Miljöpartiet. På LRF:s stämma kunde han nöjt deklarera: "Svensk jordbruksproduktion måste öka. Den nuvarande utvecklingen med alltmer importerad mat är farlig." För att ingen skulle missa budskapet följde han för säkerhets skull upp uttalandet i en debattartikel i UNT den 10 juni: "En rimlig utgångspunkt för en sådan [livsmedelsstrategi] är att vi kommer att behöva producera en större andel av vår mat här hemma i Sverige. Det är en solidaritetsfråga, men också ett egenintresse."

Globalisering och internationell handel med jordbruksprodukter, en sektor som har chansen att lyfta många länder ur fattigdom, förkastas av Eriksson som istället vill att mer ska vara lokalt producerat. Erikssons blindhet inför nöden i världen är makalös.

Även hans språkrörskollega Maria Wetterstrand har vid flera tillfällen sagt om GMO-grödor, oavsett säkerhetsföreskrifter eller regleringar: "Man ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor."

Om politikers omsorg är om vår alltmer tätbefolkade jord och möjligheten att föda alla människor behövs det en utveckling av jordbruket. Det är oundvikligt om vi inte vill utarma jordens resurser eller ha massvält. Under de senaste 40 åren har odlingsvolymer på många ställen ökat dramatiskt, inte sällan med GMO-tekniker.

Den amerikanska satirikern PJ O´Rourke skrev om politiker: "When buying and selling are controlled by legislation, the first things to be bought and sold are legislators." Tung är skulden som ligger på västvärldens politiker, såväl gröna som röda och blå. Deras handlande leder till fattigdom, svält och förlorade drömmar om välstånd. Köpta av jordbrukslobbyn, livsmedelsindustrin och drivna av jordbruksnationalism förhindrar man välstånd och cementerar fattigdom. När ska västvärldens politiker på allvar låta handeln vara fri och marknaden vara ifred?


Följ ungdomspartiledarnas debatt på Sourze här