 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 23 jun 2010 kl. 06.00:
Golgata
De gick från Damaskus gate ett par hundra meter. Där fanns en slags trädgård, eller det hade åtminstone funnits på kullen. Den var utmärkt. Trädgården var torr trist och tovig.
- Här är marken karg och steril inget växer mer än kors, sa Mari.
Leopold vände sig mot henne.
- Det måste vara den mest djupa förnedring, först förråd av någon man litat på, sedan förråd av dem som bara några dagar innan hyllat en. Uppspikad på en ram av trä för att sakta dö medan man hånas. Det vänds sedan till en triumf och en seger. Men jag förstår inte riktigt hur det gick till.
- Uppspikad på en träställning, den kan ha haft formen av ett kors men den kan även sett ut på något annat sätt, det var inte det viktiga för Romarna. Det var ett sätt att mycket utdraget ta död på en människa, den som blev korsfäst kunde leva allt från timmar till dagar. Den som inte dog av blodförlust kunde leva länge. Syftet var inte bara att ta livet av någon, det gick ut på att även i döden förnedra den som skulle dödas.
Leopold fortsatte och började klättra upp mot kullens topp.
- Varför?
- Förmodligen för att göra människor skräckslagna. Så blir sedan detta romerska redskap en symbol för kristenheten, kunde de inte valt en bättre symbol än ett redskap för död och tortyr? Som om vi skulle ha en Giljotin framme vid altaret om Jesus blivit född i Paris under 1700-talet.
- Jo ungefär så.
- Det är ganska konstigt egentligen, först berättar han för en massa människor om Guds rike och de följer honom, så blir han förrådd och upphängd här att sakta dö inför alla de som tidigare hyllat honom. Det är som om den Gud vars rike han talade om plötsligt inte vill veta av honom längre, han får hänga där och dö, 'Min gud varför har du övergivit mig'.
Leopold satte sig ner. Maria satte sig bredvid honom.
- Egentligen finns det inget skäl på att tro på honom, han som ändå var Guds son blev övergiven. Marie såg på honom och funderade.
- Nej inte egentligen.
- Fast han återuppstod ju, sägs det. Gravkammaren finns kvar här nere på kullen.
- Jo om det nu är just den gravkammaren, den påstås vara långt mycket äldre.
- Vad är det egentligen du tror på? Du kan ju inte veta något av det du tror på helt säkert, frågade plötsligt Leopold.
- Det är sant, sade hon. Inget av det jag tror på kan bevisas. Men på samma sätt som vi med erfarenhet och vetenskaplig metod snart i detalj kan visa hur livet uppstod, så vet vi ändå inte varför.
- Men det vet ju inte ni som tror heller.
Maria tänkte en stund.
- Men tänk så här, du och alla andra finns djupt inne i en gigantisk skog. Ni har det ganska bra i er skog men ni har ingen aning om hur ni skulle kunna ta er ut ur skogen. Det kanske inte ens går, det kanske bara finns den här skogen överhuvudtaget. Då kommer en person och säker att det finns en väg, han kan den. Han säger 'Jag är sanningen, vägen och livet' och så vidare. Han kan inte ge er något bevis, han bara säger att han vet en väg ut. Du kan välja att tro på honom, för tro är vad det handlar om, vi kan inte veta, den vetskapen är omöjlig, men tro. Eller så väljer du att inte tro eftersom det inte finns några bevis. I det senare fallet så blir du kvar i skogen, vilket i och för sig inte behöver vara så värst illa. Eller så väljer du tro på den person som sade att det finns en väg ut, inte för att du vet att han har rätt, men för att du ändå vill ta vara på den möjlighet hans ord ger. Det finns inget ologiskt eller ovetenskapligt med det. Skulle någon komma på ett sätt att bevisa att den här personen har fel och vägen ut ur skogen är en helt annan så får jag ompröva beslutet, då.
Leopold tänkte över det hon sagt. Han fortsatte att fråga henne:
- Tar man till sig hela den föreställningsvärd som följer på att man tror att den här personen har en väg ut om man väljer att tro på honom?
- I stort sett ja, det är ju logiskt, svarade hon.
Marie tog fram dricka ur Leopolds ryggsäck, hon räckte över en flaska grapejuice till Leopold.
- Eftersom du hävdar att det är just själva tron som är essensen, en tro på något som man inte har bevis för eller kan veta helt säkert, är då Gud något som skapas igenom människors tro, blir meningen med livet en realitet genom just en tro att det finns en mening med livet? Är det till och med så att människan en förutsättning för Gud?
- Hur menar du?
- Jo, finns Gud om det inte finns någon som tror på honom?
- Vet inte, det är mycket som är mysterier, det är kanske förmätet att tro att mer än en bråkdel kan förklaras ens genom tro.
Solen höll på att gå ner över staden, den gyllene kupolen var nästan som en liten sol på klippan.
- Vi reder inte ut det här idag, sade Maria,
- Nej det finns inte en chans, jag är rädd att hur du än förklarar så kommer jag inte att dela din tro. Maria tänkte länge en stund.
- Du tänker ändå på det här, fortsätt att göra det. Du kanske får lära dig att en del saker är ett mysterium, om du ändå inte tror, så är du i alla fall varse mysteriet.
- Kom, nu får du hjälpa mig ner.
|
