POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Linda Garbén publicerad 10 jan 2011 kl. 06.00:

Linda Garbén längtar ut.

Försäkringskassan nekar mig ett drägligt liv

"Jag har varit i behov av assistans dygnet runt sedan jag var 15 år, för min svåra nackskada 1989. Idag har jag 346 assistanstimmar i månaden och drar Försäkringskassan in dem så får jag ligga som ett kolli tills jag ruttnar bort."
Försäkringskassan har smygskärpt reglerna för hur man bedömer "grundläggande behov". Kan en person till exempel äta själv, det vill säga föra maten till munnen anses man inte ha behov av hjälp vid en måltid - även om man måste ha hjälp att lyfta glas eller skära upp maten.

Själv måste jag, funktionshindrad, rullstolsburen och hjärtsjuk, ge mig ut till läkare för att få intyg, medan Försäkringskassans medicinske bedömare kan sitta på sitt kontor och ge avslag utan att träffa mig. Jag har i ett år stridit med Försäkringskassan om nytt bilstöd, det vill säga anpassningsstöd för ny specialstol i bilen. Nu har jag fått avslag.

Jag måste halvligga ned i bilen på grund av en nackskada. Bilturerna var min enda chans till ett någorlunda värdigt liv, de gjorde att jag kunde komma ut på små turer och ibland orka med att gå och fika. Jag kan nu inte delta i samhällslivet på lika villkor som alla andra eftersom färdtjänst inte har bårtransport i min kommun. Det skulle kosta skjortan för en sjukpensionär att ideligen åka ambulans till alla sjukhusbesök.

Försäkringskassan tycker att jag ska vara nöjd med att jag har el-rullstol och manuell rullstol. Men för det första kan jag, även med assistentens hjälp, inte åka mer än någon kortare sträcka med el-rullstolen. Jag måste ligga ned för att vila nackmuskulaturen och får andnöd, bröstkramper och kärlkramp i blåst och kyla. För det andra vägras jag ramp till bilen.

Jag har varit i behov av assistans dygnet runt sedan jag var 15 år, för min svåra nackskada 1989. Idag har jag 346 assistanstimmar i månaden och drar Försäkringskassan in dem så får jag ligga som ett kolli tills jag ruttnar bort. Jag kan inte hålla i en kopp, lyfta något eller gå på toa själv, behöver hjälp med all ADL (aktiviteter i det dagliga livet). Trots detta tänker Försäkringskassan dra in min rätt till personlig assistans. Man går på bedömningen som låg till grund för avslaget till bilanpassningsstödet!

Intentionerna med handikapplagstiftningarna (LSS, SFS 1993:387 och LASS, SFS 1993:389) innebar från början att funktionsnedsatta skulle få leva på lika villkor som alla andra. LSS kom alltså till för att funktionshindrade skulle få ett drägligt liv, att vi själva skulle kunna planera vår vardag, de skulle främja vår delaktighet och vårt inflytande i samhället.

Det är idag inte självklart att få den insats man har rätt till. Om Försäkringskassan istället lagt resurserna på att granska bedrägerierna hade vi kanske sluppit jakten på minuterna hos personer med stora och varaktiga assistansbehov.