KROPP & SJÄL
Artikel av Henrik Friman publicerad 23 jun kl. 06.00:

Evolution, en längtan efter något mer?

Vad har en längtan efter något mer för betydelse i ett vårt moderna svenska samhälle där vi allting har men ändå känner att något substantiellt saknas?
Medan man förr i tiden tillbringade hela sitt liv i en viss kultur, i en viss provins, ofta i ett visst hus, så är situationen väldigt annorlunda i dagens samhälle. Idag kan vi röra oss över hela världen både geografiskt och kunskapsmässigt. Varenda tidsepok och kultur har utforskats med resultatet vi för första gången i mänsklighetens historia har tillgång till den totala summan av mänsklig kunskap, forskning, erfarenhet, visdom och reflektion samlat från alla mänskliga civilisationer och tidevarv.

Det den här artikeln syftar till är att undersöka hur vissa kunskapsperspektiv och trender i tiden kan sammanföras i hopp om att få mer insikt om vad som pågår i livet. Ett försök att lägga tillvarons pusselbitar på plats för att avslöja skönjbara mönster som samstämmer med och förklarar mångas upplevelse av en längtan efter något mer, ett sorts konsekvent kall. Kanske kan denna informationsöverlapp även bidra med mer kött på benen i de eviga existentiella frågorna som varje självreflekterande människa har att tampas med: vem är jag, var kommer jag ifrån och var är jag på väg?

Om vi ska börja någonstans så är det kanske bäst att börja från början. Det vi vet om vårt ursprung är att det ur ett sorts ingenting-stillestånd uppstod en Big Bang och att det på det följde en lång utvecklingsprocess, en evolution. Snabbspola fram 13,8 miljarder år och resultatet är det här vi är idag med en möjlighet och kapacitet att lägga ihop pusselbitarna för att förstå vad det var som hände som fick oss att stå här och försöka förstå.

I nutidens Sverige pratar många om hur en ständig otillfredsställelse lurar bakom varje försök till att hitta något att hänga upp livet på. Det kan vara nya häftiga prylar att äga, skönhet och evig ungdom, relationer, isolationer och livsprojekt i alla dess former. Otillfredsställelsen skiner ibland igenom som en tröstlös tomhet och sparkar igång en urminnes förförståelse att det måste finnas något mer än det här, någonting mer expansivt och levande, mer uppfyllande och självförklarande.

Denna missnöjdhet med substanslösheten i sakernas tillstånd och längtan efter något mer, har nog i alla tider varit den gemensamma nämnare som drivit den mänskliga utvecklingen framåt vad det gäller kulturella värderingar och perspektiv. Som exempel kan vi ta utvecklingen från den långa perioden då kyrkans värderingar dominerade i Europa fram till mitten av 1700-talet. När tillräckligt många agerade på känslan av att det måste finnas något mer, så kunde ett mer rationellt och vetenskapligt orienterat tankeklimat komma till stånd i och med upplysningen. Detta följdes av en motreaktion i slutet på 1700-talet i den kulturyttring som kallas romantiken, när de känsliga själar som kände sig snärjda och begränsade av vetenskapsparadigmet gav uttryck för sin längtan och sin upplevelse av någonting utöver detta. Det är som om denna utveckling eller "kultur-evolutionen" har en inneboende rastlöshet och alltid söker efter att expandera bortom tidigare barriärer och inkludera nya perspektiv och horisonter.

Om vi går tillbaka till dagens Sverige, vad har då denna längtan efter något mer som många känner av för signifikans? Vad är nästa horisont för oss, den postmoderna svenska individen?

I Sverige lever många med sina materiella behov med råge tillfredställda i ett tryggt land utan krig och konflikter. Välutvecklade samhällsstrukturer håller oss under armarna när det krisar och ett fritt och tolerant tankeklimat ger alla lika rättigheter. Kanske är det just för att vi har privilegiet att få de mer basala livsbehoven tillfredställda, som denna längtan efter större visioner och potentialer har kunnat växa fram.

Det menar i alla fall psykologen Abraham Maslow som utarbetade en trappstegsmodell för de mänskliga behoven med de mer basala behoven på trappans lägsta steg och med nya typer av behov som stegvis bygger vidare på de tidigare stegen. Ju mer en tidigare behovsnivå tillfredställs, desto mer av nästa behovssteg framträder, enligt Maslow.

De fyra första nivåerna kallade han "D-needs" eller "Deficiancy needs" och de bestod av de behov man känner då man försöker fylla sig själv med något man upplever sig lida brist av. Mest grundläggande och längst ned i trappan är "fysiologiska behov" det vill säga behov av mat, vatten, sömn och sex. Därefter följer "trygghetsbehov" – behov av säkerhet, trygghet, förutsägbarhet, struktur och ordning. När dessa är tillräckligt uppfyllda kommer fokus på "relationsbehov" det vill säga behov av relationer med familj, vänner, olika grupper och intima kärleksrelationer. Sista steget i "D-needs" är "kompetensbehov" eller behovet av att utveckla sina förmågor och bli duktig på något, och därmed bli sedd och uppskattad för det man gör. Varje behov i dessa fyra behovsgrupper ger oss alltså en upplevelse av att sakna något och motiverar oss till att försöka fylla denna saknad.

I behovstrappans nästkommande steg uppstår en helt annan typ av behov som Maslow kallade för "B-needs" eller "Being needs". Dessa behov beskriver han istället som en upplevelse av att vara uppfylld av någonting inifrån som man har behov av att ge form, att vara och att uttrycka. I trappmodellen kallades dessa för behovet av självförverkligande och behovet av självtranscendens. Självförverkligande är för Maslow att ge sig in i en process av fortsatt förverkligande av sin högsta kapacitet och potential, sin starkaste talang och sitt bevingade kall och därmed verka för en trend mot enhet, integration och synergi inom sin person. Med behovet av självtranscendens menas dragningskraften att gå bortom sin person och upplevelsen av sig själv som separerad, och in i upplevelsen av sig själv som en barriärlös förening av liv. Enligt Maslow framträder dessa steg, individuellt och kulturellt, när tidigare mer grundläggande behov är mötta.

Är vi kanske där nu i Sverige, att tillräckligt många har det tillräckligt bra, så att vår längtan efter något mer berör dessa behovsnivåer av självförverkligande och självtranscendens?

Denna hypotes blir intressant då vi tittar närmare på fenomen som "peak-upplevelser", "flow" och de så kallade transcendenta medvetandetillstånd som uppstår vid meditation. Nästan alla har någon gång upplevt så kallade "peak-upplevelser". De kan uppstå i samband med en vacker naturupplevelse, en andlig stund, en stunds närvaro, en orgasm, en genuin lycka eller en bottenlös kris då ens självmedvetenhet skingras och ett tidlöst helhetstillstånd eller en flödeskänsla framträder. Liknande erfarenheter beskrivs även av de österländska meditationstraditionerna, både som tillfälliga tillstånd eller genombrott och som konstanta tillstånd eller perspektiv varifrån tillvaron upplevs. Andra ord som används för att beskriva detta är "tillvarons icke-dualitet" det vill säga en upplevelse av att tillvaron är "icke-två", utan ett separat självmedvetet jag som krockar in i upplevelser, känslor och tankar. Den enda vägen som dessa traditioner erbjuder för att lära känna denna medvetenhet är genom introspektion och träning av sinnet, samt att ens ego-mekanismer luckras upp och skalas av genom livets utmaningar och lärdomar.

Med dessa ledtrådar om medvetandets utveckling (Maslows behovsstege) och medvetandets expansionsmöjligheter (peak-upplevelser och stabila transcendenta tillstånd), kan vi börja skönja en trend i den framtida utvecklingen. Att nya möjligheter blir verkliga i steget framåt mot nästa nivå och i steget bortom sin personliga domän – sitt självcentrerade perspektiv.

Om man tittar på hur utveckling sker genom evolution så går det även där att se olika trender, eller teman som upprepas i varje utvecklingssteg. Ett generellt tema är att mindre enheter sammansvetsas till större helheter, med en förening och ett samspel mellan dessa delar, i linje med helhetens optimala funktion. Denna utveckling från enklare beståndsdelar till komplexare formationer och funktionsnivåer, sker både i materien och i medvetandekapaciteten. Tittar vi på materien har atomer sammankommit i någonting mer komplext och funktionellt som molekyler. Molekylkedjor har börjat interagera biokemiskt och bildat celler – de första formerna av organiskt liv. Cellerna har kommit samman till en uppsjö av flercelliga organismer, som utvecklats till högre former av samspel, synergi och komplexitet. Varje ny funktionsnivå inbegriper all utveckling som kommit tidigare, men transcenderar denna in i ett nytt sammanhang som erbjuder en ny och mer utvecklad funktionsförmåga.

Ta till exempel hjärnan eller "kronan på verket" för evolutionen av materian, med dess ofattbara nätverk av nervceller, kopplingar och samtidiga interaktioner som samverkar på ett smått otroligt sätt och medför medvetandeupplevelsen just nu. Denna ökade komplexitet i nervsystemets struktur och samverkan har gått hand i hand med medvetandekapacitetens utveckling. Medvetandeutveckling kan brytas ner och studeras från många olika vinklar som till exempel olika kognitiva aspekter (Piaget), moraliska aspekter (Kohlberg) eller psykosocial utveckling (Erikson). Några stora förändringar som skett över evolutionär tid blir tydliga när vi jämför djurrikets impuls och instinktdrivna direkta medvetenhet med nästa stora hopp i funktionsnivå – människans förmåga till självmedvetenhet. Vi är inte bara medvetna, utan även medvetna om vår medvetenhet och kan reflektera över vad det innebär att vara medveten.

Med denna möjlighet har den mänskliga kulturen kunnat utvecklas till där vi står idag och i Sverige har vi en långt gången utkristallisering av individens unikum och självständighet. Men med detta har också en självfixering på gränsen till narcissism infunnit sig och en upplevelse av ett glapp mellan sig själv och den övriga existensen, med den alienation och isolation det medför.

Jag undrar om dagens längtan efter något mer kan vara en reaktion på en självmedvetenhet som gått så långt att det blivit ett hinder för den fortsatta medvetandeutvecklingen, den fortsatta evolutionen. Längtan efter något mer, efter något nytt, längtan till vidare funktionsnivåer och därmed funktionsmöjligheter, funktionssamband och funktionssammanhang. Kan det vara evolutionens vänliga men bestämda kallande på ytterligare en transcendens in i en ny helhet som är större än summan av delarna?

Vad skulle då ett nästa steg i medvetandets evolution innebära för den individuella upplevelsen och för den kulturella tanke- och upplevelsesfär vi delar och för den framtida samhällsutvecklingen? Det kan vara svårt att förutsäga men med naturen som modell kanske det kan dras upp några idéer och riktlinjer. Evolutionen jobbar ständigt i riktning mot större helheter och större samverkan, samspel och synergi mellan delarna med en transcendens av delarna in i en ny funktionsnivå som inbegriper och integrerar alla tidigare nivåer och delar, men tillför en helt ny dimension, ett nytt perspektiv.

Eftersom peak-upplevelser, flow och meditationserfarenheter just medför en transcendens av den separata självupplevelsen in i ett upphörande av all självmedvetenhet och upplevande av allt i en helhet, är det lätt att dra paralleller mellan dessa medvetandefenomen och det allmänna mönstret för evolutionen. Ett nytt evolutionssteg bortom självmedvetenhet kanske är det som förnimms i dessa "höga stunder"? Medvetenheten expanderar in i okända områden där nya behov, potentialer och motiv är levande. Kanske mer levande än tidigare, varför längtan och riktningen tillbaka tar fart.

Kulturellt sett skulle säkerligen nya möjligheter för kommunikation, samspel och samarbete mellan individer uppstå, lite liknande cellerna i ett organ som jobbar tillsammans för att förverkliga organets helhetsuppgift. När flera individer tillsammans är anslutna till en övergripande helhetsnivå, bortom självmedvetenhetens barriärer, uppstår antagligen ett annat typ av fält och flöde som gynnar kreativiteten, uppgiftens lösning och det allmänna arbetsklimatet.

Med tanke på de prövningar och problem mänskligheten står inför i dessa dagar, finns det inge lägligare tillfälle än nu för att hitta nya samverkansnivåer som kortsluter de självcentrerade och kortsiktiga perspektiv som gett upphov till problemen. Precis som Einsteins bevingade uttalande att vi inte kan lösa problem från samma nivå som problemen skapades från, pekar mot.

Så kanske är en viktig del av den slutgiltiga lösningen att vi individuellt och kollektivt ger oss hän åt vår impuls att utvecklas till medvetandestrukturer och nivåer där tillräckligt många kan ta fler och mer omfattande perspektiv, att vi bryr oss tillräckligt mycket för att inte förstöra planeten vi lever av, inte slå ihjäl "den andra", inte sno resurserna för egen vinning, inte se sammanhangen.

Tillbaka till den individuella längtan efter något mer som ställd i denna dager får en ny lyster och funktionalitet i och med de kunskapsperspektiv vi har tillgång till idag. Maslows forskning, evolutionsförståelsen, fenomen som peak-upplevelser och transcendenta meditationstillstånd, pekar på denna längtans möjliga funktion och inneboende drivkraft, att ta människan och mänskligheten in i ett nästa perspektivskifte. Från materia till medvetenhet till självmedvetenhet till helhetsmedvetenhet, en kortfattad version av en tänkbar medvetandeevolution.

Möjlighet att nätverka om detta finns på Facebook, i gruppen Evolutionärer – medvetandets och kulturens evolution.