Jag har nu befunnnit mig här i Berlin under drygt två månader, och slutar inte att förundras över mångfalden som råder. Ena dagen sitter jag och jäser i en solstol med fötterna i len sand. Ja, ni läser rätt, den nya flugan här är barer som liknar Ibitzas stränder. Honolulumusik, paraplydrinkar, volleybollplaner och kilometrar av sand. I en betongstad som denna kan man verkligen förstå behovet av oaser. Bakom East Side Galley, delar av muren som konstnärer fått sätta sin prägel på, ligger det gamla "Ingenmansland", området som var mitt emellan väst och öst. Hela remsan av land som ligger vid vattnet har förvandlats till en lång sandstrand där barerna byter av varandra. Det känns magiskt att sitta här, kontrasterna mellan nutid och dåtid känns fundamental. Nu springer folk omkring i bikini på det område som man blev skjuten på om man beträdde under murens storhetstid.
På väg hem från strandbaren ramlar jag på ett reaggekollektiv där jag inbjuds att lyssna på musik och äta karibisk mat. Tittar mig omkring och faccineras över att de rastaprydda kubanerna har skapat sig sin alldeles egna plätt i Berlin. Huset som de bor i ser minst sagt fallfärdigt ut, och de skulle förvåna mig om de bealar hyra. Några skatare a'la MC Hammer kommer fram och frågar nyfiket vad jag och min vän gör där. Det är bara en av killarna som kan engelska så han får prata för alla.
Regnig lördag. Vad passar sig inte bättre än att lämna solstolen för parad? Det är den årliga hampa-paraden som gör sitt genomtåg längs Berlins blöta gator. Musiken dundrar ur högtalarna, och det verkar inte bekomma någon att vattnet bokstavligen häller ner. Människor i alla skepnader trängs med varandra i takt till tonerna. Punkare, hippies, vanliga nyfikna blandas i en salig röra. Gemensamt för dem alla är att de vill se en legaliseing av cannbis. I Tyskland är det förbjudet att röka och inneha cannabis men lagens långa arm ser ofta genom fingrarna. Stephen, en Berlinare, berättar att det som händer om du har cannabis i fickan och blir upptäckt av polis är att de på sin höjd det ifrån dig.
Och oj, där ramlar ja på en vän och Sourze-skribent, Kevin Zaar, iförd silverdräkt med videokameran i högsta hugg. Vi växlar några snabba ord innan han hastar vidare. Det finns mycket att filma en sådan här dag. Vuxna, barn och hundar trängs med varandra, och alla verkar delta helhjärtat. Efter hel dags dansande och promenerande är jag rejält trött. Styr stegen hemåt, och somnar med huvudet fullt av färgsprakande intryck. De här har varit en händelserik helg. Och i denna kontinentala smältdegel känns det som om det här bara är början på en ny tid full av nya perspektiv och galna upptåg.
Sofia Lindblom, På upptäcksfärd
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Stina Lyngmark
Moldavien är ett av Europas minsta länder och tyvärr också ett av de fattigaste.
