 |
Artikel
av Mikael Vasara
publicerad 10 dec 2011 kl. 06.00:
Elsas hemlighet - Sofie Fahrman
Vi ska aldrig nå de rika, de berömda. Vi ska se på strålglansen, och den lyser ur boken.
Sofie Fahrman
Elsas hemlighet
Norstedts
Den första boken i den här serien ska bli film och det kommer bli intressant att se den. Jag tycker om att läsa om den här fortsättningen på ett liv som inte består av så mycket annat än kläder. Samtidigt finns en en stenhård konkurrens, och de som ska skriva om detta och filma tillställningar där vackra flickor och pojkar rör sig som om de kom från en annan planet, en planet som vi andra aldrig kommer i närheten av.
Elsa bor med sin pojkvän Hugo som är designer. Han är inte stor i branschen, men han kämpar på. Denna Barbieroman med inslag av sex går väldigt fort och intensivt, men man får det som man ska få i en effektivitet som inte heller är av denna värld. Det är skönhet, djup oro och ilska över att någon kanske blir först med en nyhet, eller att någon får mer träffar än en själv på bloggen eller det inslag som man gör. Det finns droger och resor till USA. På vintern är man i ett hus i Schweiz och man har sin egen diskjockey, man har sin egen lilla nattklubb där alla smeker varandra till slut, man vill ha allt för man har ju nästan allt.
Språket är enkelt och bra. Texten glider fram fint även om den tidvis är packad med klädmärken. All yta som ett öga kan se. Det vi har är de grekiska gudarna på Olympos, vi har halvgudarna och vi ska vara imponerade och förstå att det är som när Bergman gjorde sina svåra filmer som vi måste förstå, fast vi inte gjorde det. Här är romanen som har allt, hela det avstånd som behövs för att få den rätta studsen.
Vi ska aldrig nå de rika, de berömda. Vi ska se på strålglansen, och den lyser ur boken. Och den finns där för några hundra, så tänd lampan bredvid sängen och läs.
|
