Skriv idag om: Estelles dop och monarkin | Skyways konkurs | Andrahandsuthyrning mot bostadsbrist Börja här!
RESOR
Artikel
av Anna-Karin Engström
publicerad 3 feb 2011 kl. 06.00:
Det verkliga Indien
"Det är helt klart möjligt att vara fascinerad och imponerad på samma gång som man svärande ve och förbannelse hoppar över koskit och mänskliga exkrementer."
En tre veckors resa i Indien skulle bli skönt när kylan slagit till och hållit hela Sverige i ett fast järngrepp under åtskilliga veckor. Vilken årstid det var i Indien hade jag ingen aning om. Jag hade varit upptagen med mer delikata tankar än vilken årstid det skulle vara i New Delhi i december- januari. Att det fanns något som hette "vinter" även i Indien hade jag inte ens funderat över.
New Delhi var svinkallt. Ja, inte som hemma i Sverige förstås, men fleecetröja krävdes på natten och ett par ordentliga filtar inköpta på en lokal marknad. Sedan som grädde på moset ett par snygga sjalar. Jag slapp frysa och på köpet kände jag mig som en tvättäkta indier.
Indier bär alltid sjalar i någon form. Kvinnor som män. Hinduer, buddister, kristna och muslimer. Man virar runt huvudet, runt halsen, över axeln, håret eller tom runt hela ansiktet. I Japan bär man munskydd. I Indien virar man sjalen runt ansiktet mot avgaser och mot virus och bakterier. Ja även mot småkryp som av misstag skulle kunna tänkas flyga in i näsborrarna och drunkna i den kroppsvätska som kallas för snor.
Jag har alltid varit fascinerad av Indien och dess kultur, språk och alla religioner. Det är helt klart möjligt att vara fascinerad och imponerad på samma gång som man svärande ve och förbannelse hoppar över koskit och mänskliga exkrementer och att känna nyfikenheten medan man kryssar mellan de röda spottloskor som uppkommit genom mäns ivriga beteltuggande.
När jag tittade på mjölkkontrollanten på torget som med ivrig frenesi stoppade sitt skitiga finger ned i alla mjölkkannor var det svårt att vara lika imponerad eller nyfiken. Dels kunde jag inte riktigt förstå varför. Jag kunde också ana att mjölkkontrollanten en liten stund tidigare stått vid någon närliggande mur och lättat på trycket. Eller ve och fasa - hukat sig i rännstenen. Jag kunde riktigt se hans sorgkantade naglar och bruna fingertoppar. Det var kanske just den mjölken jag skulle få i mitt kaffe senare under dagen.
Har man inte åkt tåg i Indien har man inte sett landet. Det är på tågen och bussarna man knyter nya kontakter och lär sig hur det verkliga Indien ser ut och fungerar. Det är på tågen man som västerlänning får tillfälle att äta det mest förbjudna, det som alla mödrar lär sina barn att undvika när de börjar resa ut i världen på egen hand - otvättad, oskalad frukt. Det serveras små papplådor med samosa och linsröror som lagats av lindrigt rena händer i kärl i princip på gatan. Det är också på Indiska tåg du lär dig uppskatta de svenska tågens toaletter. Man får åtskilliga tillfällen att göra jämförelser.
Du har heller inte upplevt det verkliga Indien utan sovbiljett på en billig nattbuss. Någon såg oss stint i ögonen och frågade om det verkligen var en just sådan buss vi ville resa med. Det ville vi. Just då. När vi sett hur vi skulle sova ville vi inte alls det. Då var det för sent.
Men det vi fick uppleva det var det verkliga Indien.
Anna-Karin Engström,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
