 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Mohammad Khalil
publicerad 28 maj 2010 kl. 06.01:
Det som verkligen hände i Gaza #2
"Vidare bekräftar en soldat att 'ingen hänsyn till civila togs', man skulle helt enkelt 'skjuta vem man än såg'. En soldat berättar att han hade 'en känsla av att vissa var ute efter att döda' och att 'ingen brydde sig om det'."
Läs första delen av artikeln här: "Det som verkligen hände i Gaza #1"
22 dagar av död och förstörelse
Den militära offensiven mot Gazaremsan, som av israelisk militär kallades "operation gjutet bly", påbörjades den 27 december 2008. I sin rapport beskriver Amnesty operationens första dag med dessa ord, "Bombningarna började utan förvarning runt kl 11.30, en hetsig tid, då gatorna var fulla med civila, inklusive skolbarn som lämnat skolan vid slutet av förmiddagspasset och de som gick till skolan för det andra dagspasset." [20]
Ungefär 250 personer dödades under den första dagen, majoriteten av dem var nyutexaminerade poliser, resterande var kvinnor och barn. [21] Vad gäller attacken mot de nyutexaminerade poliserna poängterade Amnesty att "ingen av dem medverkade i fientligheterna" samt att "många av dem inte vara involverade i militanta grupperingar". Den högt ansedda juristen Richard Goldstone, tidigare chefsåklagare för FN-tribunalerna för Jugoslavien och Rwanda, fick efter att offensiven tog slut i uppgift av FN:s råd för mänskliga rättigheter att leda en oberoende undersökningskommission. I rapporten konstaterar han att attacken mot de nyutexaminerade poliserna "stred mot internationell rätt", han förklarar att eftersom poliserna "inte var med i striderna" och att attacken inte tog hänsyn till "förlusten av civila liv" så ska den betraktas som en "attack mot civila" och därmed ett brott mot internationell rätt. [22]
Faktum är att offensiven mot Gazaremsan var planerad flera månader i förväg och en intern dispyt i Israel uppstod gällande huruvida man skulle godkänna diverse planerade attacker, bland annat just den mot de nyutexaminerade poliserna. Det hela slutade med ett godkännande och, som vi tyvärr fått erfara, även genomförande av planerna. [23]
Under offensiven använde den israeliska militären vit fosfor. Human Rights Watch släppte en 75-sidig rapport i mars 2009 som enbart behandlade detta. Rapporten kom fram till att Israel genom användandet av vit fosfor i "tätbefolkade områden, inklusive Gaza city, bröt mot internationell rätt". Israel släppte vit fosfor över "en skola, FN:s lagerlokal för humanitära sändningar och ett sjukhus". Effekterna av vit fosfor beskrivs i rapporten, med hänvisning till socialdepartementet, som följer: "Vit fosfor kan orsaka allvarlig skada och död när den kommer i kontakt med huden, inandas eller sväljs." Human Rights Watch fastslog att den israeliska militären med sin "avsiktliga eller ansvarslösa användning av vit fosfor" har "brutit mot internationell rätt". [24]
Richard Goldstones rapport bekräftar de rön Human Rights Watch gjorde men konstaterar att ytterligare ett sjukhus angreps med vit fosfor, nämligen Al-Wafasjukhuset:
"Granatbeskjutningen med vit fosfor mot UNRWA-byggnaden i Gaza City är ett sådant fall, där försiktighetsåtgärder inte vidtogs vid val av vapen och angreppsmetoder. Det avsiktliga angreppet på Al Quds-sjukhuset med högexplosiva artillerigranater och vit fosfor står också i strid med artikel 18 och 19 i fjärde Genevekonventionen, likaså angreppet mot Al-Wafasjukhuset." [25]
Israel anklagade Hamas för att ha använt sig av mänskliga sköldar under offensiven mot Gazaremsan för att ursäkta det stora antalet döda civila. Goldstone undersökte dessa anklagelser men fann inga bevis till stöd för påståendet.[26] Däremot fann man bevis för att den israeliska militären använt mänskliga sköldar vid ett antal andra tillfällen, vilket utgör ett brott mot internationell rätt.[27]
När det som Amnesty kallade för "22 dagar av död och förstörelse" gått till sin ända, hade 1 434 personer på den palestinska sidan dödats, varav 235 militärer och 1 199 civila inklusive 235 nyutexaminerade poliser. Av de civila förlusterna utgjorde 121 kvinnor och 288 barn. Totalt skadades 5 303 palestinier, inklusive 1 606 barn och 828 kvinnor. På den andra sidan dödades tio soldater, varav fyra av så kallad "friendly fire", samt tre civila.[28] [29]
Vittnesmål och Goldstones slutsats
En sammanställning av vittnesmål från diverse israeliska soldater, där de beskriver vad de gjorde under den förödande offensiven, släpptes under juni 2009. I denna kan man läsa att flera soldater berättar att den israeliska militären använde "galet mycket eldkraft". En soldat beskrev sin upplevelse av offensiven med följande ord, "Man känner sig som ett barn som leker med ett förstoringsglas och bränner myror". En annan upplevde det hela som "ett Playstation-spel". Man berättar även att man inte fick speciella order om att skilja mellan civila och militära personer. Vidare bekräftar en soldat att "ingen hänsyn till civila togs", man skulle helt enkelt "skjuta vem man än såg". En soldat berättar att han hade "en känsla av att vissa var ute efter att döda" och att "ingen brydde sig om det". [30]
Mot bakgrund av ovan anförda vittnesmål är det därför inte svårt att förstå den slutsats om operationen som Richard Goldstone presenterat i sin rapport:
"Kommissionen drar slutsatsen att vad som skedde var ett medvetet, oproportionerligt anfall, för att förnedra och terrorisera en civilbefolkning samt för att radikalt minska dess lokala ekonomiska kapacitet att både ge arbete och möjlighet att försörja sig själv och påtvinga civilbefolkningen en allt större känsla av beroende och sårbarhet."
Goldstone betonar också att soldaterna inte agerade på egen hand utan att offensiven planerades och genomfördes av ledarskapet i Israel:
"Operationens samtliga faser planerades noga. Kommissionen har med oro noterat offentliga uttalanden av israeliska tjänstemän, inklusive höga militärer, som innebär att användning av oproportionerligt våld mot civilbefolkningen och förstörelse av civil egendom är legitima medel för att nå Israels militära och politiska mål. (...) Den systematiska och avsiktliga karaktären av de aktiviteter som beskrivits i denna rapport lämnar kommissionen bortom all tvivel att ansvaret i första hand ligger hos dem som utformade, planerade, befallde och övervakade operationerna." [31]
Det är främst mot bakgrund av den ansedda juristen Richard Goldstones slutsatser, som undertecknad drar slutsatsen att det som pågick på Gazaremsan mellan den 27 december 2008 och 18 januari 2009 inte var ett "krig mot Hamas" utan snarare en massaker på Gazaborna i syfte att, precis som Goldstone uttryckte det, "förnedra och terrorisera" den palestinska befolkningen.
Artikeln har skrivits med hjälp av den forskning som professor Norman G. Finkelstein, en amerikansk-judisk statsvetare, med doktorsexamen från Princeton University, sammanställt i sin bok "This Time We Went To Far" (2010).
Källor:
[26] Ibid, s. 420.
[27] Ibid, s. 231-232.
[28] Ibid, s. 92.
|
