 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 29 aug 2010 kl. 06.00:
Det är dags att släppa in romerna i värmen
"Det går inte att ha en grupp som verkligen lever som samhällets styvbarn. Att romer är 'konstiga' efter år av förföljelse är ingen ursäkt, för vem är det som har resurser att bryta den nuvarande situationen - EU eller romerna som kollektiv?"
Utanför den livsmedelsbutik jag brukar uppsöka för proviantering satt en kille, cirka tio år yngre än jag och spelade dragspel. Det ovanliga med den här killen var att han faktiskt kunde spela dragspel. En kulturarbetare i den mest direkta kulturleveranssvängen; gillar du det jag spelar - lämna en slant, om inte - låt bli. Det fick mig att fundera, för killen var rom, rumänsk rom.
Nu, 65 år efter den mest fruktansvärda händelsen Europa upplevt, så vill vi gärna tro att det fruktansvärda som hände hör till historien och att vi verkligen bättrats oss. Och det är sant, det finns inga gaskamrar längre. Judarna som var den etniska grupp som mördades i störst antal fick ett eget land, även om de som "gav bort det" ännu har synpunkter. Vi har skrotat tanken om "rashygien", förståndshandikappade gasas inte längre ihjäl och de tvångssteriliserades inte heller. Vi har lagt ned Uppsala rasbiologiska institut, tanken på att vissa människor är mindre värda känns obekväm idag. För de flesta. Vi har en annan syn på sexualitet, homo, bi trans etcetera är inget konstigt längre, för de flesta. En del tycker fortfarande att "bögar" och "flator" tar alldeles för mycket plats, men det har hänt enormt mycket sedan 1945.
Ändå känns det som det är något vi glömt. Har vi rentav gjort det? Med det menar jag att vi har glömt förföljelsen och förintelsen av en etnisk grupp - romerna. Fortfarande förföljs romer, med samma argument som en gång sände millioner i gaskamrarna. I och med EU-utvidgningen fick romer som bott i Rumänien, Bulgarien, Ungern och så vidare möjlighet att vistas i andra EU-länder för att under tre månader söka en försörjning. Nu har det blivit ett "problem". Romer som i Rumänien, Bulgarien Ungern etcetera behandlats endast snäppet bättre än under ww2 söker sig till länder som Frankrike, Italien, Danmark och Sverige.
Frågan man bör ställa sig är: Vad förväntar vi oss av en etnisk grupp som under århundraden stigmatiserats, förföljts och fått leva på samhällets skuggsida? Förväntar vi oss att de skall vara mönsterelever, ordförande i hem och skola och styrelseledamöter i brukshundsklubben?
De romer som kommer till Sverige från bland annat Rumänien har ägnat sig åt tiggeri, gatumusicerande (endast en mindre del kan faktiskt spela, som killen vid min livsmedelsbutik), det finns uppgifter om prostitution, småstölder med mera. Det finns uppgifter om att detta är organiserat av en slags ligor. Möjligen är det så. Nu anges dessa "sociala missanpassningar" som skäl för att förneka romer den rätt andra EU-medborgare har att under tre månader söka en försörjning i ett annat land. Inte som enskilda, utan som grupp, i Frankrike, i Danmark och i Sverige. Vad myndigheterna säger med ett sådant beslut är: "Vi vet att ni lever under misär och under förföljelse, se bara till att inte göra det här i vårt land, åk hem med er så vi slipper konfronteras med er misär, det stör vår nattsömn, se."
Romernas utsatthet är något som angår hela EU. Det går inte att ha en grupp som verkligen lever som samhällets styvbarn. Att romer är "konstiga" och efter år av förföljelse har utvecklat överlevnadsstrategier som inte alltid är i enlighet med lagens bokstav är ingen ursäkt, för vem är det som har resurser att bryta den nuvarande situationen - EU eller romerna som kollektiv? Det är dags att även den sista av nazisterna förföljda och massmördade grupper får komma in i värmen.
|
