 |
MEDIA
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 2 sep 2010 kl. 06.00:
Därför kan du lita på stormedia
Mycket av den information vi utsätts för är inte korrekt. Att sålla mellan korrekt och inkorrekt information är därför något som vi alla behöver göra. Därför är det bra med vissa tumregler för hur man värderar informationen.
Den första regeln är att det egentligen inte finns några sanningar. Det finns teser, utsagor med mera, ännu inte bevisade, osanna. Hela den vetenskapliga metodiken bygger på detta. Som filosofen och professorn Karl Popper sade: "Det vi betraktar som sanningar är helt enkelt sådant som ingen, hitintills, kunnat bevisa vara en osanning." Vi tar tesen att Korpar är svarta, hitintills betraktas den som vetenskaplig korrekt eftersom ingen ännu kunnat hitta en vit korp. Om så skulle ske faller tesen att korpar är svarta. En tes kan egentligen inte bevisas, den kan endast motbevisas. För att vi skall sätta tilltro till någon sorts utsaga måste den vara falsifierbar, på något sätt.
Den andra regeln är att en fri press och fria media är den viktigaste garanten för korrekt information. Tryckfriheten ger envar rätt att publicera nästan vad som helst, sant som osant. Det som är viktigt då är att tryckfriheten även ger utrymme för kritiskt granskande och kritik. Den som inte har underbyggt sin information korrekt riskerar då att tappa ansiktet. Det säger sig själv att för den som driver en liten site är kritisk granskning inget större problem, de flyger så att säga under kritikradarn. En liten site granskas ofta inte alls eller mycket blygsamt, den kan dessutom välja att ignorera kritik. För stora TV-kanaler eller en seriös dagstidning är det däremot livsviktigt att försöka undvika att gå ut med felaktig information, hela affärsiden bygger på att man har sina läsares eller tittares förtroende, förlorar man deras förtroende är man snart i konkurs. Stora media bevakar varandra hårt och bevakas även av andra. Det gör att rent generellt så har stora etablerade media i länder med god yttrande och pressfrihet större trovärdighet än små obskyra siter på nätet.
Det är en tillgång med nätet att det är möjligt för envar att publicera information. Om den informationen är korrekt och har nyhetsvärde letar den sig fram till de etablerade kanalerna. Att så inte alltid är fallet är inte ett tecken på censur utan att etablerade media själva granskar vad de går ut med ganska hårt, för att inte så med brallorna nere för att ha publicerat något som visat sig felaktigt.
Ett annat område är information som är tekniskt komplicerad, eller på annat sätt komplex, som till exempel nationalekonomi. Vad som utlöser en lågkonjunktur och/eller hur man bör bryta en sådan, effekterna och orsakerna till global uppvärmning eller varför tre skyskrapor faller omkull är inget som alla kan känna till. När man närmar sig den typen av frågor måste man ha respekt för att verkligheten ofta är för komplex för att ta in ens i den mest avancerade modell. Därför finns i alla modeller ett förbehåll "allt annat lika". Det är bestickande att ta bara några parametrar, utesluta andra, och med utgångspunkt från dem dra förhastade slutsatser.
Om man nu inte besitter specialistkompetens, vilket de flesta av oss inte gör, behöver man hjälp med ett värdera olika utsagors trovärdighet. Högst trovärdighet har det som befunnits tillräckligt korrekt för att presenteras i en vetenskaplig tidskrift. Att en text är Peer Reviewed betyder att den är vetenskapligt granskad av minst två seniora kollegor inom samma specialistområde och man där inte funnit felaktigheter. Man använder oberoende forskare inom samma ämnesområde vid andra lärosäten för att förhandsgranska. Dessa granskare är i vanligen oberoende av författaren och anonyma för denne. Granskarna kontrollerar om de hittar fel i metoder och resonemang och avgör om texten har tillräckligt vetenskapligt nyhetsvärde och i andra avseenden håller tillräckligt hög vetenskaplig standard för att kunna publiceras eller accepteras. Texter som inte publicerats efter att ha granskats på ett sådant sätt, som interna rapporter, tekniska rapporter, läroböcker som inte getts ut på akademiskt förlag, betraktas inte ha samma vetenskapliga status. De utsagor, teorier och hypoteser som klarat kollegors eklut är den information som har högst trovärdighet. Så faller olika utsagor vad gäller trovärdighet ned till klipp på Tuben. Även om Tuben är fruktansvärt skojig att botanisera i.
Något som dessvärre är vanligt, är att de som av olika skäl vill gå ut med vetenskapligt icke prövad information, försöker stärka sin trovärdighet genom att länka sin information till varandra. Den sortens försök till vetenskaplig legitimitet bygger på cirkelargument. Där finns även olika retoriska grepp för att vinna trovärdighet för olika teser och utsagor. Att en tes är totalt okänd i etablerad media kan exempelvis förklaras med medias konspiration, samma grepp har använts för att förklara varför något inte publicerats i vetenskaplig tidskrift, då i varianten "vetenskaplig sammansvärjning". Andra tar till sektgreppet och ser all kritik som angrepp på den egna gruppen som måste försvaras till varje pris.
Låt Carl Barks stå för skrönorna och Karl Popper för det kritiska tänkandet.
|
