 |
Artikel
av Fred Goldberg
publicerad 14 dec 2009 kl. 11.18:
Fred Goldberg
Climategate - tidernas vetenskapsskandal? #1
"Climategate" kallas skandalen om de läckta e-mailen från det brittiska klimatforskningsscentret CRU, vilka avslöjar intern konspiration bland ledande klimatforskare, med avsikt att vilseleda utomstående från verkliga fakta. (Del 1 av 2)
Kring den 20 november i år började det på nätet spridas intressant information om att någon hade lyckats lägga ut hela det brittiska klimatforskningsinstitutet Hadley Climate Research Unit vid University of East Anglia, Norwich, England, "CRU":s databas med brev (e-mail), rapporter och dataprogram på en server tillgänglig för vem som helst. Inom något dygn hade en mängd bloggar laddat ner informationen, börjat granska breven och plockat ut de intressantaste och mest pikanta detaljerna. Detta lär först ha skett på en server i Tomsk i Ryssland. Rykten säger att det är en hacker som lyckats ta sig in, men detta är bara en hypotes. Det kan också ha varit en så kallad "whistleblower" som arbetat inifrån och fått tag i datafilerna. Men det finns ytterligare en förklaring, som är den mest troliga: Forskarna vid CRU har varit hårt pressade att lämna ut all data och alla bearbetningsprogram som finns i institutets dator. En ny teori är att centrets chef, Phil Jones, har samlat ihop all data och komprimerat den med zip-kod för att de ska kunna flyttas till en annan hemlig dator för att därefter kunna säga att det skett ett datahaveri och att all data och alla program har blivit förstörda. När hela datapaketet skickades iväg kan man ha råkat adressera det hela fel genom att en punkt hamnade på fel ställe. Det kanske till och med skulle till tom.cru, men det blev tomc.ru, som är den server i Tomsk där hela materialet dök upp och blev tillgängligt på webben. Från och med nu kan man lugnt påstå att "the shit has hit the fan".
De publicerade breven styrker misstankarna om att klimathotet är uppdiktat. Brevens skickat-datum sträcker sig tillbaka till 1996 och det sista brevet var avsänt den 12 november 2009, det vill säga cirka en vecka innan de läckte ut. Breven antyder bland annat att forskarna har använt sig av olika trick för att justera vetenskapliga data.
Är de avslöjade breven äkta?
De första frågorna som dök upp handlade om huruvida dessa brev verkligen var äkta, men det kunde ganska snabbt bekräftas av en del personer som varit inblandade i brevväxlingen med dr Phil Jones.
Vad som gör avslöjandena extra intressanta är det faktum att det är de ledande forskarna vid CRU som är avsändarna av de avslöjade breven och att de flesta av mottagarna av dem utgörs av de ledande alarmistiska forskarna i världen med namn som Jim Hansen, Gavin Schmidt, Kevin Trenbert, Stephen Schneider, Tom Wigley, Keith Briffa och Michael Mann.
Ganska omgående började bortförklaringarna cirkulera på nätet, påståenden om att de intressanta och ofta graverande avslöjade upplysningarna var ryckta ur sitt sammanhang och att en del saftiga utryck bara var en jargong forskare mellan. Men ju mer detaljer som började sippra ut desto mer ihåliga blev bortförklaringarna. Avslöjandet började så småningom uppmärksammas i mainstream-media i USA och England. Det dök snabbt upp en hel serie Youtube-klipp från nyhets- och debattprogram där olika forskare som figurerat i breven kommit till tals och kunnat berätta om att forskarna i nätverket kring CRU har motarbetat forskare som inte velat ansluta sig till tron på att människans CO2-utsläpp påverkat klimatet eller som har ifrågasatt riktigheten av den brant stigande globala temperaturen som sammanställs av Phil Jones.
Har dessa avslöjanden någon betydelse eller är alltsammans en storm i ett vattenglas?
Jag anser att det som hänt är mycket allvarligt och att det har skadat förtroendet för det vetenskapliga forskarsamhället och klimatforskarna i synnerhet. Jag vill dela in det inträffade i tre delar.
1. Den första delen, som också med stor sannolikhet utlöst hela skandalen, är det faktum att Phil Jones konsekvent vägrat att lämna ut underlaget för sina temperatursammanställningar till andra klimatforskare trots att han enligt lag är skyldig att göra detta. Många andra klimatforskare har ifrågasatt den branta temperaturkurvan för perioden 1980-2000. Forskarna bakom FN:s Klimatpanel, IPCC, där även forskarna vid CRU ingår, hävdar att kurvan under denna period är brant på grund av antropgen klimatförändring, det vill säga på grund av människans utsläpp av växthusgasen CO2. Att så är fallet "bevisas" av att diverse klimatmodeller visat detta. Att klimatmodeller visar det forskarna vill att de ska visa, är en annan historia. Många klimatforskare har begärt att få ut uppgifter om vilka mätstationer som gett siffrorna till den branta kurvan, eftersom man misstänker att huvuddelen av uppvärmningen är orsakad av den så kallade "urbaneffekten". Urbaneffekten är den lokala uppvärmning som sker i och runt våra städer på grund av trafik, industriutsläpp och bebyggelse, som alstrar värme. Phil Jones har konsekvent nekat med motiveringen: "Varför ska jag lämna ut 25 års arbete till någon som bara vill hitta något fel i det?" Hans vägran gjorde att det fanns skäl att misstänka att det var något lurt med kurvan. År 2000 infördes en ny lag i England, motsvarande vår lag om offentliga handlingar, nämligen Freedom of Information Act (FOIA) innebärande att alla institutioner som arbetar med offentliga medel är skyldiga att lämna ut information, dataprogram och mätdata till den som så önskar. Trots denna lag begår nu Phil Jones direkt lagbrott genom att fortfarande vägra lämna ut några data. Först skyllde han på att han hade sekretessavtal med ett par länder och att han därför inte kunde lämna ut data. I engelska tidningar dök det upp artiklar som berättade att temperaturmätningar är statshemligheter. Så småningom blev han överkörd med sekretessargumentet och kort därefter kunde vi läsa i engelska tidningar att alla temperaturdata genom en mystisk olyckshändelse försvunnit ur CRU:s datorsystem. Nu började olika forskare och andra bli riktigt förbannade och krävde olika former av utredningar om hur alla data kunde försvinna och det hela började nu få mer och mer medieuppmärksamhet, främst i England.
2. Den andra delen av skandalen är den om informationen som avslöjats i de tusentalet offentliggjorda breven. Här framgår det mycket tydligt hur man är irriterad av vissa forskare, som försöker visa att CRU och IPCC har fel. I breven diskuteras olika strategier för hur dessa forskare ska stoppas från att publicera sina arbeten, redaktörer ska vidtalas eller hotas om de tar in artiklarna och så vidare. Några framstående forskare omnämns i mindre smickrande termer. I breven förekommer också några uttryck som antyder direkt fusk och manipulation av temperaturkurvor. Här figurerar huvudsakligen Michael Mann, pappan till den berömda "Hockeyklubban", kurvan där den medeltida värmeperioden och lilla istiden försvunnit och ersatts med en flack kurva som under 1900-talet skarpt stiger mot skyn. Diagrammet ser därför ut som en liggande hockeyklubba. Två kanadensare, Steven McIntyre och Ross McKitrick (M&M), lyckades efter flera års arbete bevisa att Hockeyklubban var ett rent falsarium på grund av manipulerade data och konstruerad med felaktiga statistiska metoder. Herrarna M&M kom därför att bli CRU-gängets största antagonister och hatobjekt då de hotade att rasera den image som under många år mödosamt byggts upp av IPCC-gänget som ska bevisa att människan har påverkat klimatet, en inställning som fått religiösortodoxa dimensioner.
3. Att CRU:s temperaturkurvor är manipulerade och utan vetenskapligt värde framgår mycket tydligt vid granskning av de olika dataprogrammen. När programmerarna skriver programkoden lägger de ofta in rader märkta REM, vilket betyder "remarks". Här skriver programmeraren in detaljer och kommentarer för att komma ihåg vad han gjort i programmet. Det är dessa kommentarer, som är det tydligaste beviset på att kurvorna är kraftigt manipulerade för att visa högre temperaturer än de uppmätta. Om de skyldiga forskarna ska åtalas så tror jag att det är på dessa rader förutsättningarna finns att fälla dem. Förhoppningsvis kommer programmerarna framträda och redovisa vilka instruktioner de fått av vem.
Läs #2 av den här artikeln här.
|
