Artikel av Mikael Vasara publicerad 4 jun kl. 06.00:

Babben Larsson – på allvar

I sin bok "Jag vägrar dö nyfiken" berättar Babben Larsson om sitt sockerberoende och om att gå in i väggen. Först väntade jag hela tiden på hennes stå upp-skämt, men sedan började jag höra boken och istället tänka på hennes liv och äventyr.
I "Jag vägrar dö nyfiken" går Babben Larsson igenom sina styrkor, men också sina svagheter, till exempel socker- och fettberoendet som hon har. Hennes beskrivning av känslan hon fick när hon för första gången kom över en påse chips känns som Marcels Prousts beskrivning av madeleinekakan – Proust kände hur livet kom emot honom och på samma sätt beskriver Babben hur hon maniskt tryckte i sig allt och sedan var fast. Det låter konstigt för en som inte bry sig så mycket om mat.

Dynamiken mellan hur hon beskriver sitt privatliv och sedan skämtar är märklig. Visst finns det en tydlig länk mellan de båda – mycket tas från privatlivet för att bli till stå upp-skämt. Babben har ju traditionen att skämta om sig själv, inte som dagens stå upp-komiker som tenderar att bli mobbning ibland, det känns bara plumpt.

Jag tycker att Babben verkar vara en bra person, och hon gör sitt liv till en bra berättelse. Men jag skulle gärna se att hon gick lite djupare in på detaljer ibland. Hon radade upp en mängd problem som hon har i sitt liv, vikten och tendenser till utbrändhet. Fokuserar hon på det i nästa bok blir det en storsäljare.